Finns det ett samband mellan ateism och autism?

En kväll när maken och jag sitter vid middagsbordet och intar en god måltid, hör jag plötsligt ett brak och glas som splittras från det inre av bostaden. Omedelbart och oreflekterat tolkar jag det inträffade som uttryck för en medveten handling: ”någon” har krossat en fönsterruta, antingen i syfte att ta sig in eller för att bara skrämma oss. Kanske ligger det en tegelsten med ett hotfullt meddelande på golvet? Irrationellt nog rusar jag in i rummet varifrån ljudet hörts, irrationellt eftersom det enligt min första ”bedömning” mycket väl hade kunnat stå en yxmördare där. Nu visade det sig (föga överraskande) att det var en tavla som hade trillat ner från sin krok.

     Vad denna episod illustrerar är hur lätt vi tycks ha att identifiera agens, alltså varelser med medvetande och avsikter. Jag hade spontant trott mig urskilja agens där det endast fanns blinda naturkrafter. En sådan överkänslighet kan ha selekterats fram av evolutionen: bättre att missta en prasslande buske för en fiende än tvärtom.

     Vi människor föds inte som oskrivna blad. Medvetandet är, åtminstone om man får tro den kognitionsvetenskapliga forskningen, redan från början utrustat med vissa strukturer som formar vårt sätt att tänka och att uppfatta omvärlden. Till dessa medfödda egenskaper hör ovan nämnda överkänslighet för att upptäcka agens. En annan är vår förmåga att föreställa oss och leva oss in i hur andra människor tänker och att avläsa deras känslor. Vi tillskriver det vi identifierat som agens vissa önskningar och avsikter och kan därmed förutsäga vad de ska göra. Vi har också en väl utvecklad förmåga att snabbt urskilja och känna igen ansikten samt en förmåga att ha och underhålla olika sociala relationer till olika människor.

     Enligt den kognitionsvetenskapliga religionsforskningen möjliggör dessa mänskliga egenskaper uppkomsten av religiös tro och religiösa fenomen.  Vi har lätt att identifiera och ana närvaron av levande varelser som vill någonting och som kan påverka oss, vare sig dessa varelser finns eller inte. Vi urskiljer ansikten och andra människoliknande drag i naturen, och vi har en tendens att läsa in syften och avsikter även i slumpartade händelser.

Om detta stämmer, hur är det då med det fåtal människor som saknar förmåga att känna igen ansikten, och att leva sig in i hur andra tänker, kanske t.o.m. kunna föreställa sig att de över huvud taget har ett medvetande? Denna ”mindblindness” kännetecknar barn som diagnostiserats med autism eller Aspergers syndrom. Vetenskapsfilosofen och en av pionjärerna inom den kognitionsvetenskapliga religionsforskningen, Robert N. McCauley, tar upp detta fenomen i sin bok Why Religion is Natural and Science is not (2011). Dessa personer borde också ha svårigheter när det gäller religiöst tänkande, att föreställa sig att det finns en Gud t.ex. Intressant nog finns det forskning som bekräftar detta. Sambandet mellan ateism och autism har nämligen påvisats i flera studier, alltså att andelen ateister är signifikant större bland dem som diagnosticerats med någon form av autism än bland befolkningen i övrigt. Viktigt att påpeka är att det samband som avses är ett statistiskt sådant; huruvida det även föreligger ett orsakssamband är ännu en öppen fråga.

     Två av dessa studier presenterades i Boston 2011 på årsmötet för Cognitive Science Society.[1] I den ena analyserades inlägg om religiösa ämnen på ett diskussionsforum för personer med ”Autism Spectrum Disorder” (ASD) jämfört med sådana inlägg på ett liknande forum för normalfungerande (”neurotypical”, NT). I den andra studien fick ett antal personer med ASD besvara frågor om sin religiösa tro och tillhörighet. Dessa jämfördes sedan med en NT-grupp. Båda studierna gav samma resultat, nämligen en tydlig skillnad mellan ASD-gruppen och kontrollgruppen. Andelen ateister och agnostiker var procentuellt högre bland personer med ASD.

     Det visade sig också finnas ett samband mellan personlighetsdrag och ASD, och följaktligen mellan personlighetsdrag och lägre grad av religiositet. Till dessa drag hör en förkärlek för att systematisera och analysera, ett behov av struktur, en benägenhet att uppehålla sig vid det bokstavliga samt ett bristande intresse för sociala relationer.

     Sambandet mellan dessa drag och religiös hållning är tydligt. För den som tänker strikt logiskt och systematiskt, blir mycket i religionen obegripligt. Den som har en benägenhet att tolka allting bokstavligt, förstår knappast religiöst språk, som ofta är metaforiskt. Den som har svårt att hantera sociala relationer och avläsa andras känslor, har rimligen extra svårt att hantera relationen till osynliga personer och andra övernaturliga väsen. Om man endast med mycken möda kan lära sig att tyda tecken och på basis av dessa dra slutsatser om en medmänniskas sinnestillstånd, t.ex. att tårar (oftast) betyder att någon är ledsen, hur svårt blir det då inte för en sådan människa att föreställa sig en ”osynlig person” som Gud! Vilka fysiska tecken ska man då gå efter, vilka observerbara beteenden eller entydiga signaler?

     Den nystartade tidskriften Religion, Brain & Behavior hade i augusti (2012) ett temanummer om ateism och ateister. I en av artiklarna redogör psykologen Catherine L. Caldwell-Harris för den forskning som finns om vilka personlighetsdrag som är ofta förekommande hos personer som intar en ateistisk uppfattning. Hon urskiljer bland annat två drag. Ateister/icke troende är för det första mindre sociala, mer individualistiska och mindre konformistiska. För det andra föredrar de rationella resonemang och logik framför intuition och är skeptiska mot auktoriteter. Ateism är därför förhållandevis utbrett bland högutbildade och intellektuellt framstående personer. Hon hänvisar också till den forskning som är intressant i detta sammanhang om personer med Aspergers syndrom: de intar en vetenskaplig attityd och är i högre grad ateister, agnostiker eller icke troende än andra i samma ålder och med samma utbildning. Detta bekräftar således sambandet mellan ”mindblindness” och ateism.

Man ska naturligtvis vara försiktig med att dra alltför långtgående slutsatser av dessa rön. En människas religiösa inställning sammanfaller ju också med en mängd andra faktorer, främst med den miljö hon växt upp i.

      Viktigt att påpeka är också att all form av religiositet inte behöver vara främmande för autistiska personer. Deras behov av upprepning och förutsägbarhet, upprepbara mönster och vanor vilket ger struktur och trygghet, innebär att de kan uppskatta de ritualer som kyrkan tillhandahåller. Kanske skulle man också kunna tänka sig att en autistisk person kan förstå viss form av magi och magiska handlingar som ju ofta följer ett logiskt mönster. Likaså borde de kunna tillägna sig den rationalistiska formen av religiös tro, t.ex. den som tar sig uttryck i olika former av gudsbevis.

     Inte heller är sambandet mellan (hög) utbildning och (låg) religiositet entydigt. Andelen ateister i det religiösa USA är högre ju högre utbildning man har. I det sekulära Sverige är däremot andelen troende (i betydelsen säger sig tro på en personlig Gud) relativt högt bland universitetsutbildade (39 % jämfört med 33 % i befolkningen som helhet, enligt en undersökning gjord 1999[2]). Detta skulle kunna tala för att det snarast är den ifrågasättande attityden än ateismen i sig som sammanhänger med utbildningsnivå.

Evolutionsbiologen och samhällsforskaren Dominic Johnson redogör i samma nummer av ovan nämnda tidskrift för några av alla de evolutionära förklaringar till uppkomsten av ateism som har förts fram. Med tanke på att våra förfäder, om vi går tillräckligt långt tillbaka, inte var tillräckligt kognitivt avancerade för att ha en religiös tro, måste trycket från det evolutionära urvalet ha varit mycket starkt för att en äldre uppsättning trosföreställningar (ateistiska) skulle trängas ut av en nyare (religiösa).

     Han redogör för tio olika hypoteser om den evolutionära funktionen hos ateism eller icke-tro. Bland dessa är att ateism helt enkelt utgör den ena ytterligheten på en skala från icke-tro till hängiven övertygelse; det förekommer en naturlig variation inom detta område precis som de flesta andra (kroppsstyrka t.ex.). Andra hypoteser går ut på att ateism är adaptiv i vissa miljöer eller i vissa sociala strukturer men inte i andra. Ateister kan också, enligt vissa teorier, fungera som ”katalysatorer”. Närvaron av ateister kan fylla funktionen att ”utlösa” eller åtminstone befrämja ett religiöst beteende och deltagande i religiösa ritualer. Fördelarna med att delta i religiös verksamhet framträder mot denna bakgrund tydligare. Ateisters närvaro och den skepticism som detta medför, kan också få gruppen eller samhället att starkare uppmuntra det religiösa beteendet och vårda de religiösa institutionerna. Richard Dawkins har inte bara vunnit många anhängare; han har troligen också bidragit till att svetsa de (vissa) troende starkare samman mot en gemensam fiende. I de två sistnämnda fallen har ateismen adaptiva fördelar på gruppnivå, och en viktig förutsättning är att ateisterna inte blir för många.

     Många menar sig kunna förklara bort religiös tro, t.ex. uppfattningen att det finns en Gud, genom att påvisa orsakerna till sådan tro: gudstro är ”ingenting annat än…”. Ateismen är också en trosföreställning i betydelsen att man antar att saker förhåller sig på ett visst sätt (ingen Gud t.ex.). Om vi nu lyckas förklara orsakerna till ateismen, vilken slutsats ska vi dra av dessa förklaringar?

När jag berättar om den nya “ateist-forskningen” för maken plockar han fram en premiebok han som 18-åring tilldelats “för flit och framsteg”: Ateismens psykologi av Ignace Lepp, utgiven i serien ”Pastoralpsykologiska handböcker”. Författaren påpekar där att troende och icke troende numera, åtminstone i de ”högt utvecklade länderna i Västerlandet”, ofta lever i ”fredlig samexistens”. ”Till och med äktenskap mellan troende och icke troende ingås allt oftare”, fortsätter han. ”Men den djupare andliga kontakten mellan de båda kategorierna är dock fortfarande svår att uppnå. /---/ Den ena gruppen finner den andra ’obegriplig’.” Detta skrevs för femtio år sedan. Man får hoppas att mycket hänt sedan dess på den andliga fronten.