Billigaste matkassen inte den bästa

Sverige är landet där det ges ut minst en kokbok om dagen och där alla tv-kanaler med självaktning har sitt eget matlagningsprogram. Livsstilsmagasinen flödar över av texter om långkok, grillning, surdeg, syrning, inläggning, syltning, saftning och annan mer eller mindre tids- och kompetenskrävande matlagning. Av utbudet av kokböcker, matprogram, matlagningsmagasin och köksmaskiner att döma borde vi vara ett folk av kvalitetsmedvetna sybariter.

Mellan teori och praktik öppnar sig emellertid en avgrund. Efterfrågan på snabbmat, färdiglagat, halvfabrikat och lågpris visar att då vi må vara fullfjädrade gourmeter hemma i tv-soffan och i läshörnan, är vi ute vid frysdiskarna inget annat än gastronomiska masochister. För hur kan annars ny köttfärs blandas ut med gammal, färgat fläsk säljas som oxfilé eller lasagne göras på häst och åsna utan att någon slår larm för att den tyckte det smakade konstigt? Kanske för att fixeringen vid pris verkar ha lett till att förväntningarna på vad vi inhandlat skruvats ner till noll. Det kanske inte var så supergott, tänker vi, men det var ju i alla fall billigt, vilket som sagt anses vara huvudsaken.

Visst är det klokt att hushålla och visst är sparsamhet en dygd. (Och ja, undertecknad har varit småbarnsförälder med en begränsad matbudget och vet vilken utmaning det är att sätta samman en god, nyttig, attraktiv och prisvärd meny.) Men att begreppet dyrt är relativt bevisas ändå ideligen av att det säljs buteljerat kranvatten och färgat kolsyrat sockervatten för ett literpris i paritet med det för mjölk.

I andra köpsituationer än i mataffären väger vi som konsumenter nästan alltid in andra faktorer än pris. Vi köper inte den billigaste bilbarnstolen, den billigaste jackan eller, för den delen, den billigaste boken. Men i mataffären faller faktorer som kvalitet, säkerhet och estetik bort. Märkligt nog, för kroppens immunförsvar och allmänna hälsotillstånd är ju trots allt fullständigt beroende av vad vi stoppar i oss.

En viktig orsak till det här beteendet beror på att rikets fåtal stora livsmedelskedjor i skydd av sina oligopol ostört kan plocka bort märkesvaror och byta dem mot sina egna anonyma loggor. Det blir ännu billigare, men vad som är i och var det kommer från blir av underordnad betydelse. Senast i raden är Ica och Coop, som säljer ”egen” mjölk för omkring tre kronor mindre än den som Arla och Skånemejerier levererar. Det finns de som fruktar att när mjölkbönderna i landet snart konkurrerats bort blir det fritt fram för ett innehåll som producerats utan våra striktare djur- och miljöskyddsregler. Alltså precis som i fallet med hästlasagnen. Lite åsnemjölk, någon?

Utan att ens ha läst ens en bråkdel av de senaste årens matboksproduktion, det vore ett heltidsjobb, vågar jag påstå att få eller ens någon diskuterar sitt ämne i annat än termer av kvalitet, estetik och etik. Mat-Tina använder alltid flingsalt. Fribetande glada köttkor får Per Morberg i spinn och Leif Mannerström skulle aldrig drömma om att råda dig att göra dina köttbullar på ett paket anonym djupfryst köttfärs med röd prislapp.

Ändå gör vi det.

Fast det är klart, vid sidan om matlitteratur är svensken även besatt av heminredning. Jag räknade till minst 20 magasin i ämnet senast jag var i Pressbyrån.

Och vi köper alla våra möbler på Ikea.