Köttfusket

Lars Jonsson om Köttfusket

Livsmedelsindustrin måste ta greppet om sina leverantörsled

Publicerad: 2013-02-12 15:02, Uppdaterad: 2013-02-12 15:02

Debaclet om hästlasagnen är bara en i raden av incidenter som regelbundet inträffar inom livsmedelsindustrin. Det intressanta är inte huruvida det är ok eller inte att äta hästkött. Det som är anmärkningsvärt är att livsmedelsindustrin gång efter annan visar hur katastrofalt dålig koll de har på sina leverantörsled.

0 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Lars Jonsson har tidigare varit avdelningsdirektör med ansvar för konsument- och miljöfrågor på Konsumentverket, chef för Mat & Miljö på organisationen Sveriges Konsumenter och har i många år arbetat tillsammans med stora delar av det svenska näringslivet med att ta fram uppförandekoder och standarder för leverantörskontroll, märkning och rapportering av miljö- och klimatpåverkan. Lars är sedan några år verksam som rådgivare till både storföretag och mindre företag, i konsultföretaget Yttra.

Under de senaste tjugo åren har skandalerna duggat tätt inom livsmedelsindustrin. Det har handlat om allt från fusk med datummärkning till galna kosjukan, dioxin, antibiotikarester, giftiga kolväten och salmonella i maten. Företrädare för berörda livsmedelsföretag slår varje gång ut med armarna och hänvisar till att de minsann kvalitetssäkrat sin produktion och att de just den här gången måste ha blivit utsatta för ljusskygga kriminella element som fifflat.

Det håller inte! Det är dags att livsmedelsindustrin vågar erkänna att de inte alls har kontroll över sina leverantörsled. Till skillnad från t.ex. verkstadsindustrin, som i många år arbetat målmedvetet med kvalitetssäkring och har koll på varenda skruv och mutter, verkar livsmedelsföretagen fortfarande leva i någon slags drömsk föreställningsvärld. En värld där den lokale specerihandlaren levererar trygga livsmedel från ett närområde med en radie på tre mil, ackompanjerad av fågelkvitter, hästhovsklapper och liens raspande mot ängens gräs – ballonger till barnen!

Företrädarna för livsmedelsindustrin måste våga erkänna att de faktiskt trasslat in sig i så komplicerade leverantörsförhållanden att de helt enkelt inte längre orkar ha koll. Först då blir det möjligt att kavla upp ärmarna och sätta igång arbetet med leverantörskontroll och kvalitetssäkring.

Om jag skulle ha den läggningen att jag vill sätta någon form av rekord, genom att äta upp en helikopter eller en bil som innehåller tusentals delar. Då kan jag känna mig förvissad om att jag vet exakt vad jag sätter i mig. Men om jag bär hem en färdigrätt från frysdisken har jag ingen aning om vad jag äter, trots att innehållsförteckningen bara omfattar ett tiotal ingredienser. Så kan vi inte ha det!