Rasism och kvinnohat hör ihop

Jag beundrar och blir inspirerad av de 14 kvinnor som delade med sig av sina erfarenheter av kvinnohat och hot i Uppdrag gransknings ”Män som näthatar kvinnor”. Jag är stolt över att bo i ett land där praktiskt taget alla stödjer kvinnors rätt att delta i det offentliga samtalet. Uppdrag gransknings reportage bevisade på ett elegant sätt omfattningen av nätkvinnohatet - att det inte handlar om en eller två knäppskallar, utan om tusentals "vanliga" män som använder sexistiska uttryck och hot om våld för att skrämma och tysta. Men medvetet eller omedvetet bidrog valet av vilka som skulle berätta till att osynliggöra invandrade kvinnors erfarenheter.

Feminism grundar sig på idén allas lika värde. Som feminist tycker jag att män har samma värde som kvinnor, att ljusa personer födda i Sverige har samma värde som jag som har utländsk bakgrund. Feminism handlar lika mycket om kampen för allas jämlikhet som kampen för kvinnors jämställdhet med män.

För ett år sedan, efter ett par läskiga inlägg från kvinnohatande, rasistiska antifeminister, la jag ned min blog. Jag skäms fortfarande över att jag så lätt skrämdes till tystnad.

Arash Mokhtari twittrade innan Uppdrag granskning sändes att ”det hade varit intressant om en kvinna med utländskt påbrå fått komma till tals”. Nicke Nordmark twittrade som svar: ”Jag håller med. Vi var i kontakt med sex kvinnor med utländsk bakgrund som tyvärr inte kunde/ville vara med”.

Det ÄR beklagligt att alla de 14 som delade sina erfarenheter såg så ”typiskt” svenska ut. Det ger intrycket av att den som inte ser svenska ut inte blir utsatta för hat. Det räcker inte att journalister berättar om att kvinnor med utländsk bakgrund blir utsatta för rasism, vi måste ges tillfälle att själva tala.

Svenska kvinnors rätt att delta i det offentliga samtalet är i Sverige en självklarhet, här finns en kompakt enighet. En kvinna som ser ”utländsk” ut har inte samma självklara rätt att delta. Jag tror att Nicke Normark verkligen ville att en kvinna med utländsk bakgrund skulle komma till tals. För honom har alla rätt att komma till tals, men medvetet eller omedvetet såg han att det hade skapat problem. Det hade flyttat fokus från kvinnohat till kvinnohat blandat med rasism. Det kanske fanns en rädsla att det hade urvattnat och förvirrat debatten.

Rasism och kvinnohat hör ihop och vi måste tala om fenomenen i samma andetag. Den som använder ord som hora, orre, fitta och slyna bidrar till att upprätthålla sexistiskt förtryck. Den som använder ord som svartskalle, neger, babbe och blatte bidrar till att upprätthålla rasistiskt förtryck. Sexism och rasism grundar sig på idén om människor som olika värda – det vill säga synen att män är mer värda än kvinnor, att personer med europeisk bakgrund är mer värda än personer med utomeuropeisk bakgrund. Feminism och antifeminism handlar inte olika åsikter utan om en fundamental skillnad i människosyn. Detta ger antifeminister ett vapen som vi feminister aldrig får tillgång till – hat. Vi som ser ut som invandrare och samtidigt är kvinnor blir föremål för både rasistiskt och sexistiskt hat.