EU-byråkratin slukar miljarder som ska gå till fattiga

Budget för frivilligkåren under perioden 2014-2020 är på 239 miljoner Euro. Ändå finns redan etablerade internationella strukturer som fungerar på ungefär samma sätt som frivilligkåren är tänkt att fungera och för hur det humanitära arbetet ska bedrivas. Förslaget saknar dessutom struktur och en tydlig beskrivning av uppgifterna. Förslaget ger inte heller belägg på hur kåren kommer att bidra till att förbättra det humanitära systemet och saknar en generell ståndpunkt.

Volontärerna ska i första hand tjänstegöra i så kallade tredje länder, det vill säga i de 132 länder vars medborgare måste ha visum för resa in till Schengen-området. Men FN har redan ett system för volontärer genom UN Volunteers (UNV) och Junior Professional Officers (JPO) och Sverige bidrar redan med pengar till de här organisationerna för att även öka den svenska närvaron i de internationella organisationerna. 

EU:s föreslagna frivilligkår dubblerar alltså inte bara redan existerande strukturer som nämnda UNV, JPO utan också svenska volontär-projekt och Sida.s resestipendier för praktik på FN och EU.

EU:s nya frivilligkår diskriminerar också ungdomar från icke medlems länder i Europa. Det är synnerligen allvarligt eftersom volontärarbete i den föreslagna frivilligkåren kommer att betraktas som en merit för en anställning på EU:s kontor för humanitärt och civilt bistånd (ECHO), samma myndighet som för övrigt kommer att administrera frivilligkåren.

De ungdomar som kommer från icke-medlems länder, men har omfattande erfarenhet från myndigheter, frivilligorganisationer och från andra områden inom det civila samhället kommer bara att komma ifråga om de godkänns i olika slags IQ-tester, ett klart diskriminerande inslag i den föreslagna frivilligkåren.

I förslaget om en ny frivilligkår är ansvarsförhållandena för volontärerna dåligt belysta. De miljöer de kommer att arbeta i är ofta krävande och riskfyllda. Men i förslaget finns inga tydliga skrivningar om vilka ansvarförhållanden som gäller vad gäller volontärernas säkerhet, arbetsbeskrivningar och vilka som ska ansvara för deras arbete.

En vägledande princip för det svenska humanitära biståndet är förstås behovet. Men i det förslag som nu läggs lyser grundläggande principer som humanitet, neutralitet, opartiskhet och oberoende med sin frånvaro. Eftersom den föreslagna frivilligkåren dubblerar redan etablerade strukturer kommer det att sluka resurser från det svenska biståndet till FN och FN:s kontor för bistånds koordination (OCHA), ett centralt organ i FN-systemet för den internationella koordineringen av humanitärt bistånds.

När nu förhandlingarna äger rum  i rådsarbetsgruppen för humanitära frågor och livsmedelsbistånd (COHAFA) bör Sverige sätta ner foten och säga nej. Det svenska och europeiska biståndet ska gå till de behövande och de redan etablerande strukturerna, inte till nya och onödiga byråkratiska strukturer.