Hatet och konsensuskulturen

Varför ”hatas” det så mycket nuförtiden? Detta primitiva uttryck som svar på en provokation är väl inget som ska uppmuntras? Eller?

Hat är inte alls samma sak som aggression. Den aggressiva reaktionen är ett led i överlevnadsstrategin, hat är det inte. Aggressivitet behövs, hat gör det inte. Aggressivitet är en drivande kraft i den positiva meningen. Hat är dess motsats. Den aggressiva reaktionen är i själva verket öppningen till en försoning. Hat är dess motsats.

Men det pågående ”hatet” i Sverige är endimensionellt. Klasshat och feministiskt hat är bra. Näthat är dåligt.

Vissa får sitta och hata hur mycket som helst och gärna skriva ner det. Att hata från Dramatens scen är också både roligt och bra.

Katarina Mazettis avskedskrönika(?) i ICA-Kuriren var en riktig hatkrönika. Dessutom full med öppet rasistiska tillägg. Det var bara mätningen av skallar som fattades. Annars innehöll den allt. Degenererat DNA och genetiska mutationer. Inte hos isolerade folkslag i Amazonas djungler utan hos sverigedemokrater som det för övrigt är helt rätt att hata, t o m önsvärt. Hatet mot sverigedemokrater är ett positivt hat som visar att du är en god människa. Men Mazetti tyckte nog att hon var fyndig.

Och så har vi då nätsiten klasshat.com. Man t o m går ut med ett varumärke att det handlar om hat. Med den distinktionen att det handlar om legitimt hat.

Nu har några som kallar sig för Skabbteatern marknadsfört sig på denna site. De har tydligen producerat någon typ av kortfilm med det spännande namnet Du är en fitta, din fitta.

”Fittorna” i fråga är inte damerna själva utan en rad av män som det är rätt att hata: Pär Ström, Pelle Billing och Jimmie Åkesson, Göran Lindberg och Anders Behring Breivik. Att dra till med de sistnämnda är en pålitlig teknik att förklara syftet (ifall någon skulle missförstå).

I varudeklarationen förklarar man att man själv känner sig hatad:

"Du e en fitta din fitta är inte en krigsförklaring, det är ett svar på det krig som har förts mot oss ända sedan vi började öppna vår käft och vårt budskap är enkelt: alla som inte håller med oss kan dra åt helvete. Vi har inte längre lust att dalta med det imperium av kvinnofientliga, rasistiska och kapitalistiska svin som förtrycker oss brudar och andra i samhället för att försöka bevisa för dem att vi är värda något."

”Svar på ett krig”? ”Inte längre lust att dalta”? Det låter i högsta grad som ett krig. Grogrunden för krig är just hat. Krig är också en primitiv företeelse som tyvärr aldrig tycks utplånas ur civilisationen. Men Skabbteaterns hatfilm benämns inte för ”näthat”? Är det då tillåtet hat?

Intressant är hur de definierar sina hatobjekt. ”Kvinnofientliga, rasistiska, kapitalistiska svin”. Finns det inga ”socialistiska svin”? Eller ”manfientliga”?

Skabbteatern definierar sig själva i sin varudeklaration. Alldeles klart och tydligt. Men vad skiljer denna från andra hatare? Ingenting. Förutom att de hatar ”rätt” objekt.

Hat är kontraproduktivt. Ingen kan älska någon som hatar. Det hatas bara tillbaka. Därför leder klasshatet, det feministiska hatet, det rasistiska hatet och nu senast ”förortshatet” inte någonstans.

Varför finns då behovet av att hata? Vi lever i ett förhållandevis bra land med små inkomstskillnader, en hyfsad jämställdhet och jämlikhet. Så varifrån kommer hatet?

Det är ingen lätt fråga att besvara. Men det finns ett stort behov av att polarisera i Sverige. Det eldas på av en media som har en slagsida åt vänster. Samtidigt finns en politisk och kulturell konsensus där alla ängsligt trängs i mitten. Och det här stämmer inte överens.

Hur ska man kunna revoltera i en konsensuskultur? Det liknar Bambi på hal is att simma motströms. Den som gör det riskerar både namn och ära. Så slutet är Sverige där vi förmodas ”gilla olika” när vi i verkligheten bara gillar lika.

Det finns ett ideal som ingen kan uppfylla. På ett ganska krokigt sätt blir de som representerar det ideal som konsensuskulturen kräver, också är de som står i bjärt kontrast mot de allra flesta: Alla vi som vill bestämma själva vad som är rätt för oss.

Det omtalade ”hatet” är därför bara en konstruktion för de som har behov av att polarisera när de i själva verket går rakt i ledet. Eller vad?