Ugglas succé "Jag och min far" visar på en mansroll vi söker

Tusentals människor hör av sig direkt till Magnus Uggla, bara för att uttrycka sin tacksamhet. Själv är han helt tagen av uppmärksamheten, oväntad och överväldigande.

Texten i låten är en tillbakablick på barndomen och vilken betydelse hans numera döde far haft. Den beskriver vilken slags person han var och hur han var delaktig i sin sons uppväxt.

Det starka budskapet med livet och döden, saknad och sorg, går rakt in i hjärtat på den som lyssnar. Man kan inte värja sig och tankar kring den egna tillvaron uppkommer oundvikligen.

Den som är eller blir pappa idag har annars inte mycket att hålla sig till. Pappaledighet anses som viktigt och positivt. På många sätt uppmuntras att papporna ska vara närvarande för sina barn. Men vad är det då för särskilt som pappor ger till sina barn?

Svaren på den frågan har vi inte riktigt i vårt moderna samhälle. Tidigare var det tydligt: Pappa var familjeförsörjare, medan mamma stod för omvårdnad, känslor och kärlek.

Pappans uppgift var framförallt att se till att barnen klarade sig och skötte sig. Möjligen hjälpte han dem med kontakter och arbete när de var på väg ut i sina egna vuxna liv.

Så ser det inte ut idag. Åtminstone inte för dem som betraktar försörjarrollen som ett ganska trist och gammaldags ideal.

Men vad ska pappa bidra med istället, nu idag? Det finns några modeller eller snarare stereotyper. Vi känner igen dem och det är lätt att göra sig lustig över dem.

En är latte-pappan, han som tidigare kallades velourpappa. Den innebär att gränsen mellan mammas och pappas roll suddas ut. Pappan blir omhändertagande och utför också alla ”kvinnosysslor”- ett jämställdhetsideal.

En annan är den pushande idrottsföräldern. Pappa hjälper – fast ofta stjälper - barnet att prestera och utvecklas. Att nå framgångar är det viktigaste och livet blir till en slags tävling.

En tredje är rockern. Den häftiga pappan, som alla kompisar beundrar. Men som i verkligheten sällan lever upp till idealet.

Fast frågan var egentligen inte vilken typ av pappa man ska vara, utan vad i pappa-skapet som är unikt? Just det som Uggla beskriver i låten.

”Jag saknar den humor som var hans sigill, den som la grunden till att jag finns till”.

Man ser framför sig  en pappa som är engagerad och ser sitt barns små steg ut i den stora världen. Som lär barnet hur saker och ting fungerar och hur man kan vara som person. En förebild mer än en auktoritet. En som visar vägen.

Det är en svår utmaning och någon direkt uppskattning är inte att förvänta sig. Möjligen senare. Som i Ugglas låt.

Ugglas succé beror på att han träffar en sträng. Han berättar om något viktigt – uppgiften som pappa och den mansroll många söker.

Daniel Claesson (15 artiklar)

Anmäl