Klimatet ignoreras i den säkerhetspolitiska debatten

Programmet för Folk och Försvars Rikskonferens avslöjar vad försvarsetablissemanget anser ingå i säkerhetsbegreppet. EU, NATO, Afghanistaninsatsen och religiös extremism är frågor som prioriteras i programmet och i den allmänna säkerhetsdebatten. Dessa frågor är viktiga, men man missar en fråga som är avgörande för mänskligheten och av stor betydelse för vad som långsiktigt genererar säkerhet till stater och medborgare.

Om debatten förs med denna snäva syn på vad som är säkerhet ignoreras nämligen en av våra största utmaningar, klimatförändringarna. Redan idag ser vi konsekvenserna av ett varmare klimat. Stormen Sandy, som faktiskt kommer att diskuteras under Folk och Försvar, men bara ur ett krisberedskapsperspektiv, drog nyligen in över New York och förde med sig kaos och förödelse. Tyfonen Bopha, som bara veckor efter Sandy drog in över Filipinerna och drev hundratusentals människor från sina hem är ett annat exempel.

Ökningen av extrema väderhändelser har nyligen kopplats samman med klimatförändringarna av flera oberoende forskningsrapporter, något som smärtsamt bekräftas av Sandy och Bopha. Men extremt väder innebär inte bara stormar. Under året som gått har torka och bränder slagit hårt mot skördar över hela jordklotet. Översvämningar har resulterat i många dödsfall och hundratusentals människor utan bostad. Om klimatförändringarna fortsätter i den takt de nu gör kommer hela 100 miljoner människor att ha dött av konsekvenserna år 2030 enligt den humanitära organisationen DARA. Vattenbrist och utslagning av odlingsområden driver också fram konflikter mellan länder och folkgrupper. Exempelvis är Israels hantering av landets knappa tillgång av sötvatten en av många aspekter bakom konflikten med Palestina.

Naturkatastrofer och klimatförändringar skapar inte bara lokala problem. Redan år 2001 konstaterade World ­ Disaster Report, utgiven av Internationella Röda Korset, att naturkatastrofer hade drivit fler människor på flykt än krig. Runt 25 miljoner människor kunde definieras som miljöflyktingar. År 2050 riskerar den siffran vara uppe i mellan 150-200 miljoner enligt de beräkningar som gjorts.

Även i Sverige skapar klimatförändringar sårbarhet och risker. En ökad nederbörd har under året skapat översvämningar som ett ofta föråldrat och dåligt underhållet avloppssystemet inte klarar av. Enligt SMHI hotas många av Sveriges kustnära områden av en havsnivåökning på upp till en meter de närmaste 80 åren, något som ställer krav på stadsbyggnad och infrastruktur.

Det är mer än uppenbart att alla dessa konsekvenser av klimatförändringarna hotar delar av samhällets grundläggande säkerhet och resiliens. Redan 2007 konstaterade den dåvarande Försvarsberedningen att miljöpåverkan och klimatförändringar utgör de allvarligaste globala hoten mot människors säkerhet och att omställningen till en mer hållbar utveckling inte kan vänta. Frågan diskuterades följdriktigt på scenen i Sälen vid Rikskonferensen 2008. Sedan dess har frågan bara vuxit i den säkerhetspolitiska debatten. I alla fall internationellt. I Sverige verkar det dock som om vi bara klarar ett ämne i taget och det är märkligt tyst om klimatfrågorna i den försvarspolitiska debatten. Vi undrar när Folk och Försvar ska börja diskutera hur anpassningsåtgärder ska genomföras, hur vattenbristen skapar konflikter och hur försvarsmakten, med bland annat teknisk innovation, kan bidra till den omställning som är nödvändig.

Säkerhetsbegreppet är, så som det verkar definieras av Folk och Försvar, daterat. På de akademiska institutioner där försvars- och säkerhetspolitik diskuteras har en successiv breddning av säkerhetsbegreppet skett under de senaste tio åren. Årets program under Folk och Försvar ser inte ut att ha tagit intryck av det.  Den försvarspolitiska debatten måste breddas och ökat utrymme måste ges till de stora framtidsfrågorna. Klimatet är den främsta av dessa.

Lorentz Tovatt (8 artiklar)

Anmäl