Kritik mot migrationens kraft

Jag har läst boken ”Migrationens kraft” av de båda liberala idédebattörerna Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt. Den argumenterar starkt och tydligt för en värld utan gränser och fri rörlighet, och för fördelarna och det principiellt riktiga med detta, och den liberala visionen står jag naturligtvis bakom. 

Boken är flyhänt skriven och det är lätt att ryckas med av alla påståenden som görs, de flesta säkert korrekta. Liberala ungdomsförbundets förre ordförande Adam Cwejman ifrågasätter övertygande i ett intressant blogginlägg påståendet att invandringen var fri på 1800-talet. 

Eftersom idédebattörerna bakom boken tänker i samma banor som det djärva programförslaget som nu diskuteras i Centerpartiet är det intressant att granska bokens resonemang närmare. Jag instämmer alltså i vikten av och kraften i migration och öppna gränser och som en självklar vision att arbeta efter, men är kritisk till analysen att Sverige ensidigt kan öppna sina gränser sedan en del reformer genomförts.

Låt mig i all enkelhet lyfta fram några frågetecken jag själv funderar över:

1. Påståendet att”fri invandring” tidigare var ett normaltillstånd i världen stämmer säkert en hel del. Å andra sidan så slogs säkert människor och människogrupper fortlöpande om jaktmarker, åkrar, boskap och bostäder. Man var oftast väldigt stationär, fram till att hunger och fattigdom och förtryck drev människor att utvandra till det ”nyupptäckta” USA. Och 1800-talet kan omöjligen jämföras med vårt århundrades enorma utveckling där det bl a är så mycket lättare och snabbare att förflytta sig.

2. I boken diskuteras främst vilka mervärden som migrationen tillför samt att rätten att migrera borde omfatta alla jordens människor, rika som fattiga. Endast de som är flyktingar (och fattiga, antar jag) bör avgöra om de vill söka sig till Sverige, och ingen prövning bör ske. Sverige tar också bara emot en bråkdel av världens flyktingar. ”De som säger att vi inte kan ta emot alla världens flyktingar har förmodligen rätt, men det är inget skäl för oss att inte ge asyl till de som söker det här. Istället borde vi uppmana fler länder att ge skydd till fler som behöver det”.

Man diskuterar överhuvudtaget inte den anspänning det kan innebära för ett av världens rikaste länder om vi ensidigt öppnar våra gränser med den verklighet som råder i världen vad gäller enorma klyftor, flyktingströmmar och arbetslöshet.
Jag ställde frågan till Fredrick Segerfeldt vid ett möte nyligen med Stureplanscentern om han trodde att t ex Spaniens folk (och EU) kunde tänka sig att öppna sina gränser för alla ifrån norra Afrika som desperat försöker ta sig över Medelhavet. Spanien har 25 procent arbetslöshet som växer och en mycket ansträngd statsbudget. Hans svar var ungefär att människor är aldrig en kostnad utan en tillgång, samt ( i en twitterdialog) ”jag är idédebattör, du är politiker”.

Jag respekterar det, idédebattörer behövs som renodlar perspektiven. Men vi som verkar politiskt måste kunna stöpa om idévisionerna till en realistisk politik som kan vinna folkets stöd.

3. Vad gäller effekten på de offentliga finanserna, skriver debattörerna, väcker invandringen ofta två orosmoln; dels att invandrarna ska ta de inföddas jobb och dels att de infödda ska få lägre löner. ”När det gäller jobben är oron obefogad. Det finns inga belägg för något samband mellan invandring och arbetslöshet, åtminstone inte på lite längre sikt”. Huruvida detta gäller även om invandringen skulle flerdubblas eller mer vid ensidigt öppna gränser diskuterar de inte alls. Vad gäller faran för sänkta löner menar debattörerna att ”forskningen” visar att invandringen sannolikt sätter ett visst tryck nedåt på lönerna för okvalificerad arbetskraft.

4. De menar vidare att Sverige extremt tydligt måste markera mot ”hederskulturen” som det inte får finnas något utrymme för, eller för synen på kvinnans plats i samhället eller synen på homosexualitet, abort eller sex utanför äktenskapet. De framhåller å andra sidan lite motsägelsefullt också att invandrare aldrig får göras till andra klassens medborgare som inte har rätten att leva, tro och klä sig som de vill. Skulle så ske, menar de, finns risken att ”de spöken frammanas som vi är så rädda för”.

5. Författarna till boken menar vidare att den barriär som håller invandrarna borta från arbetsmarknaden är de 4 benen i den svenska modellen; fackets makt att hålla uppe de lägsta lönerna, höga bidrag till de människor som inte är produktiva nog, de höga skatter som välfärdssamhället kräver samt den arbetsrätt som gynnar de som har arbete på andras bekostnad. Deras förslag är att ändra konfliktreglerna på arbetsmarknaden, sänka bidragen och sänka skatten på arbete. Detta kommer att ge växande inkomstskillnader, men samtidigt bidra till att minska de skriande inkomstskillnader som finns mellan länder. Och, skriver författarna, ”det är sannolikt att man inte kan ha helt fri invandring samtidigt som man har en välfärdsstat av svenskt snitt.” 

Menar de verkligen detta? Javisst. Den liberala debattportalen Frihetssmedjans Per Pettersson gör där en intressant rescension av boken, och efter att ha berömt dess budskap om vikten av fri rörlighet skriver han så här: 

” Det enda som kan vara problematiskt för den bredare publiken, är författarnas tydlighet med att det generösa, generella välfärdssamhälle vi har idag kommer att vara svårt eller snarast omöjligt att upprätthålla med en fri rörlighet i världen. 

6. Det är uppenbart att Centerpartiets idéprogramgrupp resonerar i samma banor som de båda liberala idédebattörerna. Och jag är helt med på visionen om en värld utan gränser och som Sverige tillsammans med andra demokratier strävar efter att uppnå genom successivt sänkta trösklar eller spärrar för att flytta mellan länder. Däremot kvarstår min kritik mot tanken att Sverige ensidigt kan öppna sina gränser sedan reformer enligt ovan genomförts. Det är en sak att engagerade idédebattörer kan kräva detta, samt mena att det är fullt möjligt för Sverige att ensidigt gå före. Ett politiskt parti, menar jag, kan däremot inte i ett partiprogram eller idéprogram förespråka sådana radikala förslag att de sammantaget hotar dagens "välfärdsstat av svenskt snitt". Jag accepterar heller inte argumentet att menar man något med"alla människors lika rätt och värde" så måste människor i andra fattigare länder som vill flytta till Sverige också ha rätt till det i relativ närtid. 

Boken Migrationens kraft har stora förtjänster men ger inte övertygande belägg för att Sverige ensidigt kan öppna sina gränser i relativ närtid, tvärtom. 

Staffan Danielsson (45 artiklar)

Anmäl