Kvotering

William Hahne om Kvotering

Svenska män kvoteras bort av Rikspolisstyrelsen

Publicerad: 2012-12-17 15:12, Uppdaterad: 2012-12-17 15:12

En persons kön och etnicitet ska inte spela någon roll när man ansöker till olika utbildningar. Den person som är bäst lämpad ska få platsen oavsett om personen är kvinna eller man, svensk eller av utländsk påbrå. Det är hög tid att Rikspolisstyrelsen slutar upp med sin djupt orättvisa behandling.

0 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Som politiker (SD) och som anställd inom Försvarsmakten har jag mött många vars drömmar krossats av djupt orättvis kvotering och positiv särbehandling.

"Vi ser gärna att fler kvinnor, och fler med annan etnisk eller kulturell bakgrund än svensk, söker till polisyrket." Så står det på Polisens officiella hemsida om man klickar sig vidare till polisutbildningens ansökningsdel. Trots att en överväldigande majoritet av de sökande till polisutbildningen är svenska män antogs exakt 50 procent kvinnor och män tre ansökningsperioder i rad*, varav mellan 17-27 procent var av utländsk bakgrund. Rikspolisstyrelsen medgav kort därefter i en rapport** att man tillämpat könskvotering och etnisk kvotering. Det strikta kvotsystemet är numera avskaffat men fortfarande pågår en systematisk, djupt orättvis, positiv särbehandling av kvinnor och personer med utländsk bakgrund.

Att sålla bort ansökande till utbildningar utefter deras kön och etnicitet låter nog tämligen främmande för de allra flesta när man diskuterar 2000-talets Sverige, och att en statlig myndighet skulle ha satt bortsorterandet i systematiskt bruk låter nog nästintill konspiratoriskt. Dessvärre behöver man inte vara konspiratorisk för att konstatera att så är fallet. Rikspolisstyrelsen, genom sina underställda arbetsenheter, hymlar inte med att man sorterar bort män och etniska svenskar just för att de är män och etniska svenskar. Man kan ju fundera på vilket rabalder det skulle bli om det varit omvända förhållanden. Om det framkommit att en statlig myndighet sorterade bort kvinnor och personer med utländsk bakgrund. Då skulle debatten med största sannolikhet vara betydligt mer högljudd än vad den är i dag.

Den positiva särbehandlingen gör driftiga, kompetenta tjejer en stor björntjänst. De kvinnor som blir antagna till polisutbildningen tvingas till en plågsam ovisshet utifall de fick platsen på grund av positiv särbehandling eller tack vare att de förtjänat den genom meriter och kompetens. Det riskerar också att gro ett missnöje inom hela poliskåren där kvinnor ses som inkvoterade och sämre lämpade, något som skulle misskreditera alla kvinnor som de facto blivit välförtjänt antagna.

Det är stenhård konkurrens för att komma in på polisutbildningen. 6000-9000 sökande till bara 300-400 platser. Med den hårda konkurrens som finns skulle det vara lätt för den oinsatte att tro att man då också ställer högsta möjliga krav på de sökande för att få fram de allra mest lämpade och kompetenta, precis som det fungerar i övriga samhället med utbud och efterfrågan. Så är dock inte fallet. Istället för att höja behörighets- och antagningskraven och därmed utnyttja konkurrenskraften till fullo så gör man tvärtom – sänker kraven eller tar bort dem helt. Tidigare i år togs bland annat språkprovet i svenska och kravet på minst 0.9 på Högskoleprovet bort, samtidigt som de fysiska kraven sänktes avsevärt. Allt detta för att, enligt Rikspolisstyrelsen, "bredda rekryteringsbasen", eller med andra ord: kunna ta in personer som enligt tidigare kravbild inte höll måttet men som nu råkar ha det kön och den etnicitet som Rikspolisstyrelsen anser vara önskvärd.

Jag känner själv personer som med råge överträffar vartenda ställt krav och kriterium för att bli antagen till polisutbildningen. Personer som med lugnt och stabilt psyke bevisat att de kunnat hålla huvudet kallt under skottlossning i Afghanistan. Personer som blivit valda till förtroendemän för att de är godhjärtade, sunda och omtyckta. Personer som är mästare på kampsport och fulländade atleter (och då pratar vi alltså om personer som springer milen under 40 minuter och samtidigt tar 150 kg i bänkpress). Personer som drömmer, kämpar och sliter för att bli poliser. Jag känner personer som är idealet av vad en polis borde vara, men som råkar ha fel kön och etnicitet och får sin ansökan till polisutbildningen avslagen. Gång efter gång efter gång.

Det är min tro och min innerliga förhoppning att folk i allmänhet inte tycker att en persons kön och etnicitet ska spela någon roll när man ansöker till olika utbildningar. Att istället den person som är bäst lämpad ska få platsen oavsett om personen är kvinna eller man, svensk eller av utländsk påbrå. Det är hög tid att Rikspolisstyrelsen slutar upp med sin djupt orättvisa behandling.

*Ansökningsomgångarna januari och augusti 2009 samt januari 2010
**Rikspolisstyrelsens rapport: ”Analys av antagningen till polisutbildningen med inriktning på vårterminen 2009 samt vårterminen 2010” (oktober 2010)