Sverige borde förbjuda utvinning av skiffergas

Det råder enighet om att vi behöver minska vårt fossilberoende. Världens ledare är överens om att klimatmålen är nödvändiga för överlevnaden oavsett om vi befinner oss i Sverige eller i Qatar. Olja, kol och gas är fossila bränslen och inget annat, även om gasen på svenska har det skönklingande namnet naturgas. Men mitt under klimatmötet i Doha dyker EU-parlamentarikern Alf Svensson (KD) upp och tycker i en debattartikel på Newsmill (28/11) att "Politikerna bör stödja utvinning av skiffergas i Sverige".

Skiffergas har blivit ett hett tema i medierapporteringen och står högt upp på den politiska agendan inom EU. Sommaren 2011 tillsattes en utredning av den tyske socialdemokraten Jo Leinen, parlamentets ordförande i miljöutskottet. Han hade insett att utvinningstekniken fracking som används för att komma åt skiffergasen, som ligger inkapslad på flera kilometers djup i berggrunden, hade så stora effekter på miljön att den behövde regleras. Och han var väldigt tydlig med att även begära att skiffergasens klimatpåverkan skulle analyseras.

Förenta nationernas miljöprogram UNEP presenterade i november en rapport som både varnar för riskerna och påpekar att minska beroendet av fossila bränslen skulle vara mindre riskfyllt än att fortsätta med utvinning av skiffergas. I Sverige har vi fantastiska förutsättningar för speciellt biogas och andra förnybara källor. Vi kan inte förstå att politiker istället för att påskynda utvecklingen av alternativ, är beredda att utsätta människor för fracking med alla faror det innebär.

När EU-parlamentet i slutet av förra månaden hade omröstningar i skiffergasfrågan antogs den framtagna miljörapporten som numera kommer att vara vägledande vad gäller hänsyn till miljön. Parlamentets gröna grupp hade dessutom lagt fram ett förslag som hade inneburit ett tillfälligt förbud av fracking inom EU. Även om detta förslag förlorade i omröstningen stöddes förslaget av nästan 40 procent vilket är ett tydligt tecken på att en stor del av parlamentarikerna har förstått att skiffergas inte kan anses vara någon sorts ofarlig lightversion av fossila bränslen. Tvärtom.

Tyvärr är det raka motsatsen emot vad Alf Svensson påstår i sin debattartikel. Till skillnad från majoriteten av sina svenska kollegor i parlamentet var han emot förbudet. Han står rätt ensam i ett hörn med sina synpunkter som andas ett föråldrat synsätt. Argument som låter som kopierade ur oljebranschens lobbyhandböcker, och som vi har hört tidigare när vi var tvungna att gå i debatt mot Shells informatörer medan de letade efter skiffergas i Skåne.

Miljöpartiet med Carl Schlyter i spetsen påpekar i ett pressmeddelande från 21 november 2012 att ”Det är ett uttryck för den ultimata girigheten att använda en farlig teknik för att pressa ur de sista dropparna gas tusen meter ner i jorden. Det är vansinne att satsa på detta, när det är så att vi av klimatskäl inte kan använda oss av de fossilbränsleresurser som redan är upptäckta, utan att åstadkomma en katastrof”.

Åsa Westlund framhåller i Socialdemokraternas pressmeddelande från 22 november 2012: ”Framtiden ligger i förnybar energi och inte i mer utvinning av fossila bränslen. Det är inte hållbart att satsa pengar och utvecklingsresurser på en energiform som är både ändlig och miljöfarlig. Därför är det bra att vi nu säger att inga EU-pengar får gå till skiffergas”.

I denna för Sverige så betydelsefulla omröstning fick den svenska rödgröna oppositionen även stöd från några borgerliga EU-parlamentariker. Vi hoppas att denna partiöverskridande insikt kommer att leda till en bredare uppslutning mot skiffergasutvinning. Må våra politiker inte förvillas av människor som Alf Svensson som jämför dagens energipolitik med stenåldern.

När 14 av 20 folkvalda parlamentariker säger nej till fracking på EU-nivå förväntar vi oss att detta budskap sprids till deras respektive partikollegor i riksdag och regering som har makten att slutligen förbjuda utvinning av skiffergas i Sverige.