Nu väljer Mursi mellan radikal och moderat islamism

Egypten står i brand; rubrikerna är ånyo braskande när det gäller utvecklingen i Egypten. Folk är missnöjda och missnöjet manifesteras i slagsmål, upplopp och stridigheter. Vi läser om dödade och sårade i upploppen och vi försöker förstå vad som gått snett och varför. En vanlig analys i Sverige är att det är president Mursis dekret som ger honom betydande maktbefogenheter som är den enda orsaken till upploppen. Vi är vana att se det så som en kamp mellan två linjer, här mellan islamism och en mer sekulär utveckling.

Jag är ingen expert på Egyptens politik men jag anar under ytan konflikter som är betydligt mer nyanserande om mer komplexa än så.

Tisdagen den 4 december gästades riksdagen av bl.a. den vice talmannen i Egyptens parlament Dr Ashraf Sabe (El Nour partiet, selafistiskt) som också är ledamot i kommissionen som skriver konstitution. Han kritiserade starkt båda delarna i presidentdekretet, dels att presidenten givit (tagit?) sig befogenheter utöver domstolarna och dels att presidenten beslutat att förlänga arbetstiden för kommissionen med två månader. Ursprungligen var det tänkt att kommissionen skulle vara klar nu, men Mursi ville förlänga tiden till början av februari. Kommissionen svarade med att under en natt arbeta fram det slutgiltiga förslaget som skall underställas folkomröstning den 15 december.

Hur skall nu detta tolkas? En vanligt framför tolkning är att president Mursi skaffat sig extraordinära befogenheter som han skall avstå ifrån när konstitutionen är fastställd som en påtryckning för att konstitutionen skall godkännas den 15/12. Om den inte godkänns så sitter jag kvar med långtgående befogenheter och på så sätt fås för oppositionen ett val mellan pest och kolera. En annan tolkning är att Mursi inte önskar omröstningen nu, utan att han tycker att förankringen gått för dåligt och att de två månaderna därför behövs. För att då inte hans beslut om förlängning skall kunna undanröjas av en domstol så har han tagity sig extra ordinära befogenheter.

Dr Sabe var väldigt tydlig på min fråga om demonstrationerna. De som demonstrerar har fel och borde framfört sina åsikter när kommissionen kom till inte nu – allt har gått rätt till. Han kommenterade inte med vilket resultat den del-kommitten som för dialog med befolkningen hade genomfört sitt arbete. Dr Sabe företräder som sagt det mycket islamistiska och selafistiska El Nour-partiet.

En konflikt som allt oftare tas upp är den inom den islamistiska rörelsen som står mellan moderata krafter (troende muslimer där religionen spelar roll men som kan tänka sig sekulär stat) och selafisterna som strävar efter att göra Sharia överordnat de demokratiska institutionerna. Striden står i Tunisien, i Libyen och i Egypten och selafisterna bygger ett vittförgrenat nätverk över hela regionen. Det går att jämföra med situationen i Ryssland 1917 som stod mellan reforminriktade och revolutionärer. Revolutionärernas vinst kostade Östeuropa 70 år av demokrati och utveckling.

Om det är den striden vi ser nu så kan det tänkas att de radikala grupperna inser att det fantastiskt goda valresultatet kommer att bli svårt att upprepa och därför vill man driva på för att ”smida medan järnet är varmt”. Är det så så kanske vi inte ser en linjär konflikt utan en triangulär där de liberala grupperna som strävar efter en mer västerländsk inriktning är den tredje parten. Vi får då en två-slår-den-tredje-situation där det just nu både står om konstitutionens innehåll och om vilka som tillhör de olika grupperna och vem som stödjer vem.

Vi kommer så tillbaka till nyckelspelaren Mursi. Står han på selafisterna/de radikala islamisternas sida, vilket bland annat motsägs av Dr Sabes inställning? Eller är det så att han försöker tränga undan selafisterna och stå för en mer moderat islamism, vilket bland annat skulle kunna stödjas av hans tidigare ageranden och medlingen mellan Hamas och Israel? 

Jag kan inte bedöma vilket, men ett vet jag det finns all anledning att noga följa den egyptiska utvecklingen. Då måste vi också vara tydliga med att vi önskar att Egypten går toleransens och respektens väg och väljer så långt möjligt liberala och sekulära metoder, det är frågan om den föreslagna konstitutionen lever upp till de kraven.