Västvärlden måste vägleda Erdogan

Nyligen tog fredspristagaren Desmond Tuto ett initiativ tillsammans med USA:s före detta president Jimmy Carter, Tibets andliga ledare Dalai Lama, Sveriges förre statsminister Ingvar Carlsson med flera för att lösa den turkiska problematiken. För det här är turkisk problematik då Turkiet som stat förnekar alla andra minoriteters existens, däribland cirka 25 miljoner kurder.

Genom detta initiativ har det t.ex. fastställts att Turkiet har flest journalister, flest oppositionella, flest barn och flest parlamentariker fängslade i världen. Turkiet har också flest massgravar i världen. Det är en makaber och ohygglig sanning som kurder hela tiden känt till men som omvärlden blundat för. Det är en brutal konsekvens av Turkiets förintelse-och förnekelsepolitik som bedrivits gentemot landets kurdiska minoritet. Den politiken har pågått sedan turkiska republikens bildande för snart ett sekel sedan.

Världen måste nu, med stöd av detta initiativ, få Turkiet att förstå att det finns andra sorters människor än bara turkar, då människosläkten är varierande. Just i det specifika fallet handlar det om att få Turkiet att erkänna kurder som ett folk och därigenom bereda möjligheten för kurder att använda sitt språk i samtliga sammanhang där turkiska idag är påtvingat.

T.ex. obligatorisk modersmålsundervisning på kurdiska i skolor och rätten att försvara sig på kurdiska inom rättsväsendet. Att likställa kurdiska med turkiska samt att jämställa kurder med turkar genom ändringar i det turkiska grundlagen är ofrånkomligt om Turkiet vill kalla sig för demokratiskt och få tillträde till EU.

Den största stötestenen för en demokratisk utveckling i Turkiet är den 13 år långa isoleringen av den kurdiska ledaren och grundaren av PKK, Abdullah Öcalan. I nuläget ses inte Öcalan som en legitim förhandlingspartner av Turkiet. Det trots att han konsekvent förespråkar grundläggande mänskliga fri-och rättigheter för kurder inom ramen för FN-stadgarna.

På grund av det politiska dödläget och Turkiets ovilja till en lösning, har hittills 40 tusen människor dödats i konflikten. Om våldet ska upphöra, om det ska bli en fredlig lösning av den turkiska problematiken så måste världens nuvarande ledare stötta denna nobla skara med Desmond Tuto i spetsen med sitt lika förnäma ändamål, att nå fred.

Turkiets premiärminister Tayyip Erdogan måste också få lite skjuts framåt då han, i viss mån, hindras av det ultranationalistiska MHP och republikanska CHP som är i opposition. Västvärlden måste därför både vägleda honom för att han ska kunna driva igenom de nödvändiga demokratiska förändringarna och ställa krav på honom för att kurdernas krav tillgodoses likaväl. I alla andra fall kommer morden på kurder att fortgå med Europas goda minne i dess tröskel.