Sverigedemokraterna

Foto: Scanpix/Faksmil från Expressen.
Mariam Osman Sherifay om Sverigedemokraterna

Järnrörsligan säger bara det många svenskar tycker

Centrum mot rasism: Den verkliga skandalen är inte vad fulla Sverigedemokrater säger på krogen utan att den rasism de ger uttryck för är så vanlig bland svenskarna.


Om författaren

Mariam Osman Sherifay, Centrum mot rasism

Det blev en turbulent vecka för Sverigedemokraterna. Efter att först desperat försökt mörklägga den ohöljda rasism som framträdande partimedlemmar visat, skrev pressekreterare Martin Kinnunen på fredagen ett hotfullt pressmeddelande till Expressen där författaren morrande krävde tillgång till den videofilm som Expressen nu har, men som partiföreträdare själva disponerat i dryga två och ett halvt år. ”Sverigedemokraterna tycker att det nu måste bli ett slut på Expressens regisserade tillställning av klipp och klistrande,”, skrev Kinnunen, trots att en sverigedemokrat själv tidigare redigerat materialet till sin egen fördel.

Under veckan fann de skyldiga företrädarna det för gott att åtminstone tillfälligt dra sig tillbaka från offentligheten. Bakom allt detta finns den vardagsrasism som Sverigedemokraterna ständigt gör sig till tolk för.

Den oborstade rasism och det kvinnoförakt som de tre SD-ledarna ventilerade är vardagsmat på krogen, men kanske ännu mer vanligt förekommande i de kommentarsfält på internet som SD-anhängare förvandlat till interna mötesplatser. Själv har jag vid åtskilliga tillfällen drabbats av ren lynchstämning där. I SD-vänliga Sweden Confidential kunde jag nyligen läsa att jag borde tvångsvårdas på mentalsjukhus för mina åsikters skull. På andra forum har jag blivit kallad exempelvis ”sossesvin,” ”stolpskott” och ”nyttig idiot” för att nämna några av de vänligare tillmälen. En stor del av detta hat kommer från SD-sympatisörer eller från sympatisörer med närstående politiska partier. Allt för ofta får de här kommentarerna stå oemotsagda.

Sådant här förekommer varje dag på internet. Med resultatet att exempelvis Newsmill nu stängt sina kommentarsfält, medan SVT-debatt fortfarande håller sina fällt öppna. Men den svenska rasismen tar inte slut där.

Vardagsrasismen finns i skolan, på krogen, på arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, i hur man beskriver svarta fotbollsspelare.

Sverigedemokrater är helt enkelt en produkt av denna svenska rasism. Deras järnrörsliga har bara sagt det de flesta i partiet menar. Åsikter de för övrigt delar med många svenskar. Den verkliga skandalen är således inte vad fulla Sverigedemokrater säger på krogen utan att den rasism de ger uttryck för är så vanlig i Sverige. Sverigedemokraterna fick ju drygt 11 procent i den opinionsundersökning som United Minds nyligen genomförde, så vi får utgå från att deras politiska program är välkänt. Och det kan därför omöjligen vara en överraskning att man kan beslå ledande företrädare för ett så välkänt rasistiskt parti med rasism.

Tvärtom vad många tycks mena är påståenden att Sverige inte är komikern Soran Ismails land utan istället Sverigedemokraters ekonomisk-politiska talesman, Erik Almqvist och hans partis egendom inte en opassande åsikt inom partiet. Samma sak då de kastar hitte-på-ordet ”babbe,” i ansiktet på Ismail; babbe ska tydligen ska utläsas babian: ingetdera är svordomar utkastade i affekt av överförfriskade ungdomar på krogen, utan istället typiska för den rasism som de flesta partiet delar, som många av oss alltså utsätts för dagligen, och som Sverigedemokraterna gjort till sin ideologi.

Det som stört många medlemmar i SD är inte den rasism järnrörsligan gett uttryck för, utan istället att de ljugit om händelserna. SD bygger sitt varumärke på att tala sanning där andra politiska partier ljuger. Så nu är partiledningens trovärdighet hotad.

Till det kommer att järnrörsligan nu utreds i sju fall för brotten hets mot folkgrupp och misshandel, på stockholmspolisens eget initiativ.

Om järnrörsligan utesluts ur partiet, är det visserligen välkommet, men det ändrar inget i sak. Det faktum att de inte redan uteslutits talar sitt glasklara språk; Sverigedemokraterna är rasister, och att reaktionerna i debatten varit så jämförelsevis trötta; några har gjort en analogi i att fråga ; vad skulle hänt ifall finansminister Anders Borg och justitieminister Beatrice Ask hade beväpnat sig med järnrör, kallat en ung kvinna för ”liten fitta” och en komiker för ”babbe” och en rad andra tillmälen i den stilen? Min egen gissning är att samtliga medier och debattörer då högljutt skulle krävt deras avgång och givetvis skulle moderaterna omedelbart kastat ut dem. Att så inte så skett tyder på en viss acceptans eller åtminstone avtrubbning

Låt oss bara hoppas att förra veckans händelser kan bli en väckarklocka; att folk äntligen inser att det finns rasism i det svenska samhället långt värre än de oborstade skinheads som VAM-anhängarna under åttio- och nittiotalen var. VAM:s poltiska makt var ju trots allt begränsad och deras genomslag nästan uteslutande subkulturell. Sverigedemokraterna däremot tillhör etablissemanget och den rasism de ventilerar omfattas kanske av dryga 11 procent av valmanskåren.

Nu är det dags att på allvar granska Sveriges största rasistiska parti. Det är dags att börja jobba med vår egen rasism.

 





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/47901

kommentera I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.



annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill till TV4 News

 Nyhetsbolaget, som bla producerar Nyheterna i TV4 och TV4 News tar över Newsmill. För våra ...

annons:
annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Newsmill är en del av TV4-gruppen.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill till TV4 News

 Nyhetsbolaget, som bla producerar Nyheterna i TV4 och TV4 News tar över Newsmill. För våra ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.