Svagt stöd för att friskolor leder till högre betyg även i kommunala skolor

I slutet av oktober presenterade Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering IFAU en rapport som påstås visa att hög förekomst av friskolor i en kommun har positiva effekter för utbildningsresultaten i samma kommuns kommunala skolor. Rapporten har recenserats flitigt av media och av friskoleförespråkare tagits till intäkt för att reformen varit gynnsam för det svenska utbildningssystemet som helhet. Efter att ha detaljstuderat rapporten undrar jag hur många recensenter som verkligen läst. Och funderat därefter? Den finns nämligen all anledning att ifrågasätta både resultat, kvalitet och slutsatser.

Utredarna har jämfört förändringen i avgångsbetyg och resultat i nationella prov i matematik och engelska för niondeklassare i 284 kommuner för året för friskolereformens införande 1992 och 2009 (uppgifter för nationella prov endast från 2004). Utredningen påstås visa ett litet men tydligt samband mellan utbildningsresultat och andelen friskolor i en kommun så till vida att betyg och resultat har höjts i bägge skolformerna och nu ligger stabilt högre i kommuner med hög andel friskolor. Inget sägs dock om hur detta skulle ha gått till. Utredarnas slutsats är att konkurrenstrycket från friskolorna inneburit att de kommunala skolorna helt enkelt har skärpt sig. Man menar vidare att blotta förekomsten av friskolor haft en kvalitetshöjande effekt i hela skolsystemet samt att visade oförändrade skolkostnader innebär mer skola för pengarna dvs. höjd effektivitet.

Möjliga orsaker till dessa anmärkningsvärda resultat har alltså inte studerats. Utredarna menar att resultaten talar för sig själva och nöjer sig med några summariska teorier varav den primära är att konkurrens i sig skapar förbättringsincitament. Andra tänkbara orsaker är att systemet skulle leda till bättre s.k. matchning mellan elever och skolor samt verkningsfullt kunskapsutbyte mellan skolformerna. Utredarna förklarar också ingående hur man rensat underlaget för betygsinflation.

Om resultatförbättringen nu inte beror på betygsinflation så måste den ha verkliga orsaker. Skärpning bör rimligen betyda någon form av förändringsarbete. Den kritiskt tänkande frågar sig då; vilket ”spionarbete” har de kommunala skolorna ägnats sig åt? Har de, utöver förekommande offentliga uppgifter, haft tillgång till information om konkurrerande friskolors arbetsmodeller, pedagogik, metodik och organisation eller annat avgörande internt material så att de kunnat implementera motsvarande själva? Har de i så fall haft detta över sådan tid att de kunnat genomföra analyser och utvärderingar som med säkerhet vaskar fram just vilka av dessa olika arbetssätt som leder till högre resultat? Har det i svenska skolor förekommit ett sådant utbrett jämförelsearbete mellan kommunala skolor och friskolor att de kommunala skolledarna blivit övertygade om friskolornas överlägsna arbetssätt?

Svaret är enligt min mening i allt väsentligt nej! Den verksamheten förekommer knappast. Att av en eventuell sådan jämförelse få en rättvisande bild vore dessutom förmodligen mer eller mindre omöjligt. Inte minst därför att friskolorna till sin karaktär inbördes är betydligt mer olika och skiftande än de kommunala. Inte minst därför att det är välkänt att det pågår ett ”krig” om elever och skolpeng. Inte minst därför att alla skolor vill visa sin bästa sida där betyg blir det centrala och mest konkreta beviset för detta. Inte minst därför att det är så många andra omvärldsfaktorer som påverkar skolans värld där även en faktor som lönesättning under nya förutsättningar är en möjlig påverkansfaktor. Och särskilt därför att en sådan utredning skulle bli monumental till både omfattning och osäkerhetsfaktorer. Om inget av ovanstående, återstår då att skolorna helt enkelt skulle ha skärpt sig inom ramen för sin egen existerande skolmodell. Möjligt, visst. Men läroplan fastställs av staten och är lika för alla. Lärarutbildningen är nationell. Och pedagogik och metodik känner inte av olika verksamhetsformer. Man frågar sig då; skulle detta senaste decenniums skärpning, efter mer än hundra år av svensk skola, haft så avgörande effekter? Varför rapporterar då högskolorna om sjunkande förkunskaper? Och varför halkar vi då efter internationellt?

Utredarna redovisar nogsamt att och hur man säkrat resultaten från betygsinflation. Detta uppges bevisat primärt genom att man i en separat studie visat att uppgången i betyg och resultat i nationella prov är lika höga. Vid betygsinflation borde betygen blivit högre. Att svenska elever trots detta visar allt sämre resultat i PISA studier förklara utredarna med att utfallet dras ned av låga resultat från skolor i kommuner med liten förekomst av friskolor. Förklaringen känns konstruerad. Nedgången har pågått länge. Jag frågar, kan de allt högre svenska betygen och resultaten och de allt lägre internationella placeringarna i så fall bero på att de svenska kraven har sänkts?

Utredarna har varit noggranna med avgränsningar i syfte att i god forskningsanda åstadkomma ett ”rent” resultat, i detta fall i första hand fritt från irrelevanta påverkansfaktorer t.ex. trender av olika slag. Utförligt beskrivs modellen bakom den använda matematiska formel som få av oss kan värdera. Vackert så. Men detta snarare förstärker intrycket av att resultaten är mer teori än verklighet. Slutsatserna vore kanske relevanta om resultaten rörde något mer statiskt forskningsområde. Nu är skolans värld inte fast materia utan en värld som påverkas av en mängd faktorer i samhället som alla varierar parallellt och i flera fall är sådana som i hög grad är politik och marknadskrafter samt människors subjektiva värderingar och handlande. Därför skulle utredningsresultatet kanske i lika hög grad kunna beskrivas som en spegel av just hur människor beteende ändras när omvärlden ändras och nya möjligheter öppnar sig.

Rapporten innehåller också en del i mitt tycke mer eller mindre märkliga antaganden och resonemang, även sådana som uppges inte påverka resultatet, som ibland skänker intrycket av rapporten som partsinlaga och beställningsverk Den uppvisar också tafflig språkbehandling som försvåra läsning och förståelse.Redan inledningsvis talas på flera ställen om ”argument” för resultaten bl.a. att fritt skolval (som ju är en annan reform) helt godtyckligt antas ha positiva effekter för kunskapsresultaten. Det framgår inte klart om detta är författarnas spekulationer men skulle också kunna tolkas som om det var statens argument vid tid för reformen? Och är det verkligen en opartisk utrednings uppgift att ”argumentera” för resultaten? Eller menar man egentligen något annat!?

Vidare talas ofta om externa effekter t.ex. av elevers val. Det är svårt att utläsa vad som avses. Detsamma gäller talet om s.k. kamrateffekter. Vidare deklareras att man inte kunnat finna påverkan av olika trender. Men det saknas förklaring av vilka sådana trender skulle kunna vara!? Vi tal om skoltrenderna nämns i samhällsdebatten ofta linjeval dvs. vad som är populärt för stunden. Något det knappast kan röra sig om här då grundskola inte omfattas av detta. Kanske avses flyttströmmar eller socioekonomiska faktorer!? Inte heller framgår om och i så fall i vilken utsträckning man undersökt sådana. Hur kan man då dra slutsatsen att de saknar betydelse? I stycke 5, om empirisk struktur, uttrycker utredarna ”oro” för att trender kan påverka skattningarna. Inte för att jag vet bättre men trender skulle ju faktiskt kunna ha avgörande betydelse för verkligheten och undersökningsresultaten. Friskola i sig är ju ”trendigt”. Men skall en oberoende utredning verkligen ”oroa” sig för påverkan av olika faktorer? Menar man egentligen något annat?

I samma stycke förs också resonemanget, visserligen ett löst men uppenbarligen tänkbart antagande, om en möjlig men vad jag förstår bortrensad påverkansfaktor, innebärande att friskoleentreprenörer skulle söka sig till kommuner där kvaliteten i skolorna är på väg ned. Personligen håller jag det för högst osannolikt att skolentreprenörer skulle ge sig i kast med att mäta eller ens kunna mäta detta och att de skulle leta upp just sådana kommuner. Det är mycket mer troligt att etableringar avgörs av helt andra faktorer t.ex. lokala politiska beslut som öppnar för etablering samt, och kanske i första hand, av affärsmöjligheter t.ex. tillstånd eller skolor att ta över, elevunderlag och inte minst av förekomsten av lokala drivkrafter. Man bör inte luras att tro att friskoleverksamhet i grunden handlar om något annat än att tjäna pengar. Ytterligare exemplen på besynnerligt resonemang och språk är talet om tidsfaktorer som är konstanta mellan kommunerna samt begreppet kommunegenskaper! Juridisk person har väl knappast egenskaper!? Man kan tala om profil eller karakteristika.

Det som uppenbarligen kan konstateras är att utredarna funnit att betygen har höjts! Om man inte kan säga hur det gick till, finns då inte all anledning att anta att det i hög grad rör sig om just betygsinflation. De i utredningen påvisade effekterna är dock enligt utredarna själva mycket små vilket bör noteras. De är enligt min uppfattning också för lösryckta för att kunna tas till intäkt för friskolor är bättre för Sverige som helhet. Rapporten fångar naturligtvis inte upp andelen drop-outs dvs. den ökande andel elever som inte klara godkänt. Inte heller den segregation som beror på att många skolor dräneras på goda förebilder bland både elever och lärare. Inte heller svarar den på varför svenska elever i internationella PISA undersökningar presterar allt sämre. Minns att jämförelsen med nationella prov haltar. Nu har vi ju skolutbildning inte huvudsakligen för att förbereda medborgarna för högskolestudier. De duktiga kommer att fixa sina karriärer själva. Minst lika viktigt är social fostran. Gedigen och bred grundskoleutbildning utgör garantin för bygget av ett gott samhälle. Skolan är där den plats för mänskliga möten som grundlägger respekt, förståelse och tolerans och som skall skilja ett civiliserat samhälle från barbari. Sverige klarade sig också bra på den internationella arenan långt för friskolesystemets tillkomst och är ett av få länder som nu anlagt rådande ordning.

Utredarna presenterar den svenska rapporten som en populärversion. Man låter förstå att det finns en utförligare engelsk. Jag tycker ändå att redovisningen i många delar är onödigt tillkrånglad och svårbegriplig. Som lekman kan man naturligtvis inte fullt förstå ett så pass komplicerat hantering av ett så komplext ämnesområde. Ändå hade jag av en utredning med anspråk på att lämna avgörande bidrag till en av landets mest diskuterade och ifrågasatta reformer väntat mig redigare förklaringar, mer arbete med språket och mer stringens. Därtill måste en utvärdering också ta hänsyn till de två andra, i tiden sammanfallande reformerna; det fria skolvalet och kommunaliseringen. Ett erkänt problem i vissa kommunala skolor har rört disciplin och trivsel. En skärpning på dessa områden bör naturligtvis någonstans kunna avläsas i förbättrade resultat. Men knappast ensamt av den art som här redovisas. Rapporten lämnar enligt min mening fler frågor än svar. Jag emotser en granskning av motsvarande vetenskaplig kompetens innan man drar ytterligare slutsatser.