Inkluderande svenskhet viktig för gemenskapens skull

Folkpartisten Robert Hannah menar att vi Sverigedemokrater är motståndare till ett öppet och tolerant svenskt samhälle. 

"Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån." Detta uttalade statsminister Fredrik Reinfeldt efter ett besök i Ronna i Södertälje 2006. 

Mona Sahlin inför turkiska ungdomsförbundet "Euroturk" 2002: "Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi?  Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker."     

Jag tar dessa uttalanden från Sveriges politiska ledare som exempel på hur långt förminskningen av det egna kulturarvet och den egna nationen och har gått i Sverige. Det som är självklart i andra länder och som vi själva gärna uppmanar och uppmuntrar invandrade nya svenskar till, med för oss exotiska kulturer, att värna sin egen kultur, sin egen historia, sina egna traditioner, har under lång tid ansetts vara fult för oss själva. Svenskar koketterar gärna med nedlåtande omdömen om det svenska. Detta koketterande kan ses som oskyldig och klädsam blygsamhet, men leder i sin allvarliga förlängning till ett splittrat land och ett splittrat folk.

Det är lite märkligt att alla andra länder och folk har en kultur att värna, men inte Sverige och svenskarna, enligt vissa. Istället ber vi om ursäkt för att vi har en egen kultur. Fredrik Lindströms tv-serie Världens modernaste land (2006–2007) visade upp vad World Values Surveys opinionsundersökningar antytt; Sverige har en distinkt kultur med tydliga särdrag. 

Jag såg och hörde Barack Obamas segertal häromdagen. Så här sa han:

- Det som är unikt för oss är de band som håller vår nation samman. Tron på att vår nation måste hålla vissa löften för att få vårt land att fungera. Så att den frihet så många amerikaner har slagits och dött för även inbegriper ansvar och rättigheter. Bland dessa finns kärlek, barmhärtighet och pliktkänsla och patriotism. Det är det som gör USA till en stor nation. 

Tänk er en svensk politiker säga samma sak. Det skulle ses som direkt opassande. Ändå omfamnar de flesta svenskar Barack Obama som den som man gärna vill se som president. En president som står som garant för de svaga och för de olika etniska grupperna i USA.

Jag har en väninna med utländsk bakgrund. När jag pratade med henne häromdagen, var hon bekymrad över att hennes yngste son, som går i nian, inte ville gå i hemspråksträning längre. Jag såg hennes sorg över att hennes son var i färd med att ta ett steg bort från familjens ursprungskultur. Bort från hemlandet och bort från äldre släktingar och släktingar i andra länder. Jag är övertygad att hennes son kommer att komma ihåg sitt ursprung i hela sitt liv, men samtidigt visar exemplet att vi i Sverige måste ha en stark, positiv och gemensam kultur och identitet att erbjuda våra invandrare. Då duger det inte längre med självförklenande svenskt koketterande.

Sedan kan man undra i vilket läge en invandrad person blir så svensk i sin identitet att han eller hon ska börja förakta sin kultur precis som andra politiskt korrekta svenskar? Paradoxen är här komplett.

Så länge en person med utländsk bakgrund har en annan kultur än den svenska kan han/hon fritt vårda och omhulda den, men blir man svensk, då måste man börja tona ner sin nya svenska kultur och identitet. En dubbelhet som är svår att förstå sig på.

Det är i ljuset av det ovan skrivna, som man ska se skrivningarna om svenskhet och svensk identitet i vårt principprogram. Som situationen är i Sverige idag framstår Sverigedemokraterna som den sista bastionen för svenskt kulturarv och en gemensam svensk identitet.

Robert Hannah, man kan mycket väl vara Sverigedemokrat och HBT-person, man kan vara Sverigedemokrat och vegetarian eller same. Vi anser båda att en människa kan ha många olika identiteter. Jag är själv en person som är Boråsare, Göteborgare, lantis och urban, mycket intresserad av både andra kulturer och andra länder. Lyssnar ofta på vad man brukar kalla "World Music", det vill säga etnisk musik från världens alla hörn, inklusive svensk folkmusik.

Vi sverigedemokrater anser det är önskvärt att ha den svenska kulturen/identiteten som ett kitt som sammanfogar det svenska samhället. Det är speciellt viktigt när vi nu inrymmer över 100 nationaliteter i det svenska samhället. Att bli del av svensk kultur och identitet innebär att bli en demokratisk, jämlik och solidarisk person.

För tjejerna i Stockholms skolor som lever i hedersförtryck och inte kan välja sin partner och än mindre välja sin framtid på annat sätt är frågan om identitet ingen lyxfråga, det är en livsnödvändig fråga. Vi har i "Uppdrag Granskning" sett hur kvinnor inlemmas i sharialagar genom moskéer i Sverige. Könsapartheid är vardag i Sverige idag.

Ja, vi ska vara ett öppet och tolerant samhälle, men vi kan inte tolerera de intoleranta. Då har vi gått för långt. Vi måste våga stå upp för svenska grundvärden som frihet, jämlikhet. Vi måste ha ett samhälle där man känner tillit, trygget och delaktighet.  Vi ska ha ett "folkhem" där alla ska vara del av samhället.

Robert Hannah tar upp Norges statsminister, Jens Stoltenberg, som ett slags motexempel mot SD. Det är ren ironi när det nationalstolta Norge och dess statsminister används som motpol mot oss Sverigedemokrater. Hade Sverige varit där Norge är, vad gäller nationell stolthet, hade vi i SD slagit in öppna dörrar med våra idéer om att vårda svenskt kulturarv och svenskhet.  I Norge pratar man dessutom öppet om problemen med invandringen. Jens Stoltenberg presenterade för övrigt flera förslag i oktober 2012, som var direkt tagna ur Fremskrittspartiets partiprogram.

Jag ser till sist att Rober Hannah hänfaller åt den politiskt nödvändiga demoniseringen och misstänkliggörandet av oss och våra syften, när han påstår att vi har "andra bevekelsegrunder". Nej, vi är inga demoner, vi värnar om en svensk framtid tillsammans, Robert Hannah.