Företag missar affärsmöjligheter genom brister i ansvarstagande

I tre expansiva svenska framtidsbranscher: gruvnäring, hälsa och sjukvård (life science) och riskkapital, missar expanderande företag att utnyttja möjligheterna till de konkurrensfördelar och den vinst som ligger i att seriöst beakta samhälleligt företagsansvar (corporate social responsibility, CSR). Det är idag vedertaget att CSR, rätt integrerat i verksamheten, är ett viktigt redskap i arbetet att undvika risker, men det är också en källa till innovation och lönsamhet.  Avsaknad av detta perspektiv innebär i realiteten en förlust för de respektive bolagen och – i ett större sammanhang – missade möjligheter för Sverige som innovativ föregångarnation.

Inom EU är det idag endast i Polen som gruvnäringen bryter större volymer än i Sverige. Näringen spås bli än viktigare i framtiden och regeringen satsar cirka 3,5 miljarder kronor från 2013 till 2017. Men, det råder ingen tvekan om att gruvnäringen är en verksamhet med stor påverkan på människor, samhälle och miljö – vilket innebär att kraven på socialt ansvarstagande blir särskilt stora.

CSR har dock ett förvånansvärt begränsat utrymme i bolagens affärsstrategier och kommunikation: av de 10-15 mindre gruv- och prospekteringsbolag som handlas på listor som Aktietorget och First North, är det bara 2-3 företag som nämner något om ansvar eller CSR på sina respektive hemsidor.

Hälso- och sjukvårdssektorn (ofta kallat ”life science”) är en annan tillväxtbransch där forskningsinitiativ såsom ESS, MAX IV och Medicon Village i Lund satt branschen på kartan. Och precis som i gruvbranschen har dessa bolag en komplex påverkan på både människor och miljö att hantera. Men hanteringen av CSR brister: En undersökning som Biotech Sweden har gjort av de börsnoterade life science-företagens webbsidor och årsrapporter visar att endast 12 av 55 undersökta bolag har en uttalad CSR-strategi; ytterligare 12 nämner i korthet på sina sajter eller i sina årsredovisningar att de på ett eller annat sätt arbetar för att minimera sin miljöpåverkan; och resterade 31 företag uttrycker inget engagemang alls. Samtidigt meddelar i stort sett alla att de arbetar för att förbättra människors hälsa.

En tredje nyckelbransch för framtiden är riskkapital (private equity) och fondbolag, områden som idag växer snabbt relativt traditionellt sparande och investeringar. Systematiskt arbete med hållbarhetsfrågor i dessa bolag är en (outnyttjad) hävstång för att skapa värde, ekonomiskt, socialt och miljömässigt, i respektive portföljbolag – och även för att stärka förtroendet för branschen som helhet. Att riskkapital också handlar om reella samhällsvärden, kan ingen som under senare tid följt turerna kring riskkapitalägda bolag i flera branscher, tvivla på. Mönstret kring brist på strategisk hantering av CSR går dock igen: Carlgrén och Fahlén från Luleå Universitet skattar 76 svenska riskkapitalbolag. Man konstaterar att 63 % av bolagen hamnar i gruppen med lågt engagemang i ansvarsfrågor, 17 % i mellanklassen och 20 % i den av forskarna ”högklassade” gruppen. Detta trots att det finns goda exempel att följa, till exempel ifrån Finansdepartementets systematiska krav på CSR i de statligt ägda bolagen.

Så vad betyder arbete med CSR från ett tidigt skede i dessa växande branscher? Hur kan det skapa värde?

• För det första minimerar hållbarhetsarbete riskerna för regelbrott, negativ publicitet och konflikt, och om skadan är ett faktum är CSR ett bra verktyg för att optimera återhämtning. Dessa typer av risker kan, felhanterade, påverka börsvärde rejält: Lundin Petroleum tappade exempelvis omkring 250 miljoner SEK i värde då Folksam drog sig ur i år. Forskaren Dylan B. Minor visar, i rapporten The Value of Corporate Citizenship: Saving Shareholders (Northwestern University 2011), värdet av att företag proaktivt tar samhällsansvar som sträcker sig längre än vad lagstiftningen kräver. Stora amerikanska företag med proaktiv CSR, jämfört med sina konkurrenter, kan tjäna omkring 600 miljoner dollar vid en riskhändelse (som exempelvis att behöva återkalla en produkt). Givetvis gäller samma logik även i Sverige, och för mindre börsbolag såväl som stora.

• Med en liknande logik, dvs. där man ser CSR som en slags försäkring, finns nya siffror från Deutsche Bank (DB) vilka ger ett starkt stöd för att CSR leder till signifikativt lägre kapitalanskaffningskostnader, både på skuldsidan (obligationer) och ägande (equity). Av CSR-komplexets olika delar är det enligt DB de frågor som rör governance och förvaltning som har störst genomslag på kapitalanskaffningskostnaden. Den kapitalintensiva gruvindustrin, framförallt, borde ta till sig dessa möjligheter. Det är också tydligt att den minskade risken hos företag som placerar sig väl i etiska rankingar som Dow Jones Sustainability Index eller Carbon Disclosure Project, gör företagen mer attraktiva för investerare.

• För det tredje är det klarlagt att strategisk CSR gör en arbetsgivare mer attraktiv vid rekryteringar. Intelligenta, kompetenta kandidater tycker om CSR helt enkelt - och belönar därför de firmor som arbetar systematiskt med frågorna. Detta är centralt både för riskkapitalbranschen, som arbetar med att återfå människors och marknaders förtroende i finanskrisens svallvågor och för gruvnäringen, som idag efterfrågar kvalificerad personal.

Mervärdet av CSR är alltså stort, både ur ett riskminimeringsperspektiv och som förutsättning för ökad lönsamhet. I slutändan handlar det om att använda CSR som strategi för att skapa tillväxt och innovation, samt för att stärka varumärke och förtroende. Trenden är tydlig: för de bolag som negligerar detta arbete, blir upphämtningssträckan längre, och dyrare.