Reinfeldt och Löfven måste lämna besked om Sverigedemokraterna

I dagarna förespråkade två högt uppsatta moderata politiker, Maria Abrahamsson och Krister Thelin, i en debattartikel att göra Alliansen till ett Riksdagsparti inför valet 2014. Liknande tankar har framförts tidigare dock främst av debattörer och tankesmedjor på högerkanten och inte av höguppsatta allianspolitiker. Det återstår att se om förslaget från Abrahamsson-Thelin är begränsat till deras personliga ståndpunkt eller om det är en medveten testbomb från Alliansen som syftar till att sondera den breda borgerlighetens synpunkter och reaktioner i frågan.

Riksdagsvalet 2014 tenderar att bli ett val som ritar om Sveriges partipolitiska karta. En eller två allianspartier riskerar att åka ur Riksdagen samtidigt som Sverigedemokraterna avancerar och stärker sin ställning som riksdagsparti. De politiker eller partistrateger som trodde att Sverigedemokraterna skulle bli en parentes i svensk politik, i likhet med Ny Demokrati på nittiotalet, får tänka om. Enligt de rådande opinionsundersökningarna kommer partiet sitta kvar i Riksdagen efter valet 2014, och risken är stor att partiet går framåt. Utifrån detta faktum bör både Allianspartierna och de Rödgröna lämna besked hur de tänker förhålla sig till Sverigedemokraterna.

Inför valet 2010 var både Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin tydliga med att varken samarbeta med eller göra sig beroende av Sverigedemokraterna om partiet skulle komma in i Riksdagen. Det blocket som fick flest röster fick regera, var den muntliga överenskommelsen som lämnades till väljarna långt innan valet. Att lova något baserat på hypotetiska antaganden är en sak men att sedan hålla sig till sina löften i verkligheten är något annat. Hur mycket regeringen och oppositionen hittills har gjort sig beroende av Sverigedemokraterna är en definitionssak. Både regeringen och oppositionen har vid flertal tillfällen i Riksdagen drivit igenom sina förslag eller blockerat varandras förslag med aktivt eller passivt stöd från Sverigedemokraterna.

Oavsett vad man tycker så håller Sverigedemokraterna på att etablera sig som en politisk kraft i svensk politik. Allmänheten och övriga riksdagspartier kan inte längre låtsas att de inte finns. Därför bör Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven lämna besked till väljarna och det politiska etablissemanget om hur de tänker agera utifrån ett par scenarier som kan uppstå efter valnatten 2014:

1. Alliansens små riksdagspartier klarar av 4%-spärren, dock får varken Alliansen eller det rödgröna blocket egen majoritet. Eftersom grundlagsändringen från 2011 inte längre möjliggör negativ parlamentarism i Sverige innebär det att från och med valet 2014 måste en statsminister få enkel majoritet vid voteringen i Riksdagen. Kommer Fredrik Reinfeldt eller Stefan Löfven att låta sig väljas som statsminister med aktiv stöd av Sverigedemokraterna och styra landet i minoritetsställning eller ska de försöka spränga den nuvarande blockpolitiken genom att sträcka handen till något av partierna på andra sidan.

2. Minst ett av Allianspartierna åker ur Riksdagen samtidigt som de rödgröna inte får egen majoritet. Vilka nya allianser kommer Reinfeldt att söka sig till? Miljöpartiet har han kastat en handske till tidigare, senast vid partiledardebatten i Riksdagen. Men om miljöpartier inte tar inviten, kommer Reinfeldt fortfarande att insistera att vilja regera i minoritet med passivt eller aktivt stöd av Sverigedemokraterna, eller kommer han att lämna ansvaret till Stefan Löfven att bilda regering? Och hur kommer denna att gå vidare?

De små Allianspartiernas prekära läge i kombination med att Sverigedemokraterna skördar framgångar pressar partistrateger på både höger- och vänstersida att fundera på alternativa regeringsbildningar. Det är i ljuset av detta som man bör titta på Abrahamssons och Thelins förslag om ett Alliansparti. Om man lyckas bilda ett sådan parti har den svenska borgerligheten definitivt ritat om Sveriges partipolitiska karta. Då har man ett borgerligt parti på i dagsläget drygt 40% och ett annat borgerlig parti, nämligen Sverigedemokraterna, på närmare 10%. Oavsett vad Jimmie Åkesson säger uppfattar hans väljare Sverigedemokraterna som ett borgerligt parti vilket även partiet har visat i sina två år i Riksdagen då man nio gånger av tio röstat med Alliansen. Enligt Valu undersökningen från valet 2010 klassade sig 48% av Sverigedemokraternas väljare som högerväljare, 34% som varken eller och 18% som vänsterväljare.

Vid ett bildandet av ett gemensamt alliansparti blir rollerna ombytta från tider då vi hade ett starkt Socialdemokrati på drygt 40% som regerade i många år med stöd av vänsterpartiet. Med ett hopslaget parti lyfter Alliansen sina positioner. Man räddar alla borgerliga röster samtidigt som man inte ger Löfven chansen att splittra Alliansen genom att söka regeringssamarbete med något av allianspartierna. Dock medför ett gemensamt parti en del negativa effekter för mångfalden och den borgerliga idédebatten. Frågan är vad Reinfeldt och hans allianskollegor prioriterar mest – regeringsmakten eller partimångfalden.

Därför bör Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven lämna besked inför valet 2014. Det går inte att spela med dolda regeringskort längre. I och med den nya grundlagen och Sverigedemokraternas närvaro i Riksdagen har förutsättningarna förändrats. Väljarna behöver veta: Tycker Reinfeldt och Löfven fortfarande att det blocket som får flest röster ska få regera i minoritet om inget av dem får egen majoritet, eller tänker de göra sig aktivt eller passivt beroende av Jimmie Åkesson och hans parti? Eller är man beredd att splittra de nuvarande blocken för att bilda en stabil regering?

Kadir Meral (4 artiklar)

Anmäl