Läkemedelsverkets gissningar försvårar för narkolepsidrabbade

I en lägesrapport (Frågor och svar om narkolepsi efter pandemivaccination) om biverkningskatastrofen efter Pandemrix-vaccinet på Läkemedelsverkets hemsida den 17 oktober räknar myndigheten upp mängder av uppgifter från olika källor och register. Siffror som så småningom i slutet av rapporten kommer att ligga till grund för verkets egen uppgift om antal personer som drabbades av narkolepsi som en biverkning av vaccinet.

Uppseendeväckande nog underskrider Läkemedelsverkets bedömning antalet anmälda fall till Läkemedelsförsäkringen med över 50 procent.

Vid den första större informationen av Läkemedelsverket för föräldrar i slutet av januari 2011 påstod myndigheten att det stora antalet barn och ungdomar som under några få månader hade drabbats av narkolepsi kunde bero på massmedias bevakning av biverkningen. Narkolepsifallen kunde också bero på svininfluensan  - just den sjukdom som de vaccinerade barnen egentligen inte borde ha kunnat få.  Ganska överraskande teorier att ta del av, för mig som förälder och som medlem i ett samhälle där man vanligtvis har förtroende för myndigheterna. Min tveksamhet väcktes där och då. Läkemedelsverket har fortfarande inte släppt dessa hypoteser, och den senare av dessa två verkar dessutom fortfarande vara ett huvudspår för dem.

Det blir ännu mer intressant om man tar med Läkemedelsverkets studier i jämförelsen – vilka informationen från 17 oktober hänvisar till. I den första, den så kallade registerstudien som presenterades 28 mars 2011, hade 38 unga vaccinerade personer som ingick i studien fått narkolepsi. I den andra studien från juni samma år ingick 69 unga som hade fått narkolepsi efter att ha vaccinerats. Man beräknade från den första studien att risken var fyra gånger högre i vissa (låga) åldersgrupper att få narkolepsi om man hade vaccinerats jämfört med ovaccinerade. Den andra studien bedömde sedan risken till 6,6 gånger högre.

Finska och irländska studier kommer fram till liknande resultat, fast på en annan nivå. Risken var där nämligen 13 gånger högre för barn och ungdomar att drabbas av narkolepsi om man var vaccinerad.

När anhöriga till barn som hade drabbats frågade Läkemedelsverket om det kunde finnas en koppling mellan vissa tillverkningsserier av vaccinet, så kallade batcher, och biverkningen, svarade man nej. Barnens föräldrar gjorde en egen undersökning. När myndigheten kunde läsa om Narkolepsiföreningens resultat i tidningar i våras (all narkolepsi kunde enligt föräldrarnas enkla sammanställning härledas till endast 12 av sammanlagt 35 leveranser till Sverige), blev verket plötsligt intresserade. Man lovade att sambandet skulle analyseras och bli en del av det fortsatta arbetet kring Pandemrix. Oavsett om den lilla föreningen var och är inne på rätt spår, borde informationen ha kommit från myndigheterna först – de har resurserna. Det var för övrigt Läkemedelsverket som bestämde när varje enskild batch skulle få släppas ut för användande i Sverige, och redan det borde ha varit skäl för dem att undersöka saken närmare. Den utlovade analysen har vi fortfarande inte sett.

När en finsk professor nyligen granskade skillnader mellan Pandemrix och dess kanadensiska systervaccin, Arepanrix, lyfter  hon fram att en viss substans (polysorbat 80), som fanns i Pandemrix-solutionen, saknas i Arepanrix-vaccinet. Det föranleder inte Läkemedelsverket att varna vissa åldersgrupper för årets säsongsvaccin, som innehåller samma substans. Trots att den finska forskaren ser som möjligt att det var just den skillnaden som gjorde att Pandemrix orsakade narkolepsi, medan människor i Kanada som vaccinerades med Arepanrix inte blev sjuka.

Läkemedelsverket har inte offentliggjort något eget forskningsresultat som pekar på vad i vaccinet som kan ha skadat barnen, trots att de har arbetat med situationen sedan 2010. Däremot vet myndigheten alltså så mycket att de kan avfärda de finska resultaten. Vad den kunskapen består av skulle vara riktigt intressant att ta del av.

Sanningen angående antalet narkolepsifall är att över 260 personer har anmält att de har drabbats av  biverkningen i Sverige. Läkemedelsförsäkringen har hittills hunnit bedöma cirka 134 av dessa personer, och av dem så har man godkänt alla utom fyra som biverkning av vaccinationen. Siffrorna gäller per idag, den 25 oktober 2012. Detta känner Läkemedelsverket väl till. I deras Frågor och svar om narkolepsi efter pandemivaccination förekommer massor av olika uppgifter. Alldeles i slutet av denna stora mängd mer eller mindre vetenskapliga fakta kommer Läkemedelsverkets högst egna och slutgiltiga dom: Mellan 100-150 fall av narkolepsi kan ha orsakats av vaccination med Pandemrix. Unga som vuxna får man förmoda.

Det är ungefär lika relevant som att någon på Statistiska Centralbyrån skulle få för sig att påstå att Sveriges befolkning uppgår till mellan 5 och 7,5 miljoner. Vilket inte stämmer. Problemet är att om SCB skulle säga det tillräckligt många gånger så kommer folk att börja tro på det. Samma sak gäller med Läkemedelsverkets höftning av hur många personer som har insjuknat i narkolepsi som en följd av att ha vaccinerats med Pandemrix. De är expertmyndigheten som med auktoritet kan gå ut med övertygande uttalanden. Som folk och beslutsfattare i Sverige tar för sanning.

Hittills, redan när Läkemedelsverket väljer att publicera sina slutsatser, har alltså 130 personer bedömts ha fått narkolepsi av vaccinet. Bedömningen gjord av ett försäkringsbolag som ägs av läkemedelsbranschen: Läkemedelsförsäkringen. Precis som alla andra försäkringsbolag ska de vara försiktiga med att betala ut försäkringsbolagets pengar. Varje fall bedöms individuellt av experter, och beslut om samband mellan vaccinet och biverkningen fattas. Det finns idag inte mycket som talar emot att Läkemedelsförsäkringen godkänner de allra flesta av de 260 som hittills sökt ersättning. Alltså långt fler än Läkemedelsverkets vetenskapliga 100-150.

Oavsett hur det är med den saken, så har Läkemedelsverket gjort oss familjer en björntjänst. De har fått uppdraget och resurserna att starta och samordna många utredningar med anledning av biverkningskatastrofen. Det är en katastrof för alla dem som drabbats, och det är en katastrof för deras närmaste. Läkemedelsverket, som idag påstår att 100-150 kan ha fått narkolepsi efter vaccinet, är samma instans som under överskådlig tid ska styra över och utreda situationen.

Behöver jag säga att jag som pappa till en flicka som blev allvarligt sjuk, inte litar fullt på Läkemedelsverkets förmåga och ambition, efter att ha varit tvungen att följa detta spektakel i över två år? Varför påstå att svininfluensan mycket väl kan ha gett våra barn narkolepsi, långt innan man ens på allvar har granskat en så enkel sak som en eventuell koppling mellan olika leveranser och de insjuknade? Varför föreslå en hypotes om medias roll i det stora antalet sjuka, innan man börjar fundera på vad i vaccinet som möjligen kan ha drabbat barnen? Varför komma med förutsägelser om antalet drabbade, när man inte vet om de kan stämma? Snarare tvärtom.

Förstår myndigheten sin roll på det svenska och internationella läkemedelssäkerhetsområdet? Inser man att när man slänger ut ett spann på mellan 100-150 drabbade, så kan det orsaka att försäkringsbolag drar öronen åt sig? Vilka av de 260 människor som har anmält sjukdomen som en läkemedelsskada anser Läkemedelsverket egentligen inte har drabbats av en läkemedelsskada? Vem lyssnar försäkringschefen på: den stora expertmyndigheten eller den lilla människan?

Om barnen i framtiden vill vända sig mot staten eller tillverkaren för att få en rimlig ersättning för det helvetiska lidande som sjukdomen innebär, kommer staten och tillverkaren att hänvisa till Läkemedelsverkets vetenskapliga bedömning: Bara 100-150 kan ha fått narkolepsi av vaccinet. Inte alla de 260 som insjuknat efter vaccinationen och anmält skadan som biverkning - hittills. Hur kommer det att gå med ersättningsfrågan för oss då? Hur resonerar Läkemedelsverket, innan de offentliggör hypoteser som vetenskapliga sanningar? Eller är det ingen vetenskaplig sanning utan bara en gissning? Om det är en gissning, varför offentliggöra den och därmed ställa till med ytterligare problem för oss och våra redan tungt drabbade barn?

Det jag undrar nu är om mitt barn kan räkna med en saklig, oberoende och offentlig genomlysning av vad som hände? Hur många drabbades, och vad var egentligen orsaken? För inte var det massmedias bevakning som orsakade hennes och hennes 260 olycksbröders och olyckssystrars livsöde.

Sanningen måste komma fram, och Läkemedelsverket bevisar att man inte ligger i framkant. 100 till 150 skadade är på sin höjd en halvsanning. De kan inte verifiera uppgiften, och vi kan inte mer än försöka tillbakavisa den.

Jag tror att många av Sveriges över 9 miljoner invånare skulle vara mycket mer tveksamma till vacciner i allmänhet och influensavacciner i synnerhet, om man hade erfarenhet av hur myndigheter hanterar frågor om biverkningar. Vi har enorma problem med att försöka få en ny ”vardag” att gå ihop, för och med ett funktionshindrat barn, dag som natt. Vi har inte bara problem med försäkringsbolag och ersättningsfrågor, med erbjudanden om små belopp, som blandas med förbud att gå vidare och kräva en eventuell skadeståndsskyldig. Många av barnen och familjerna har problem att få adekvat vård för denna tidigare, extremt ovanliga sjukdom.

Vi måste även drabbas av att behöva bemöta expertmyndigheter som frejdigt kastar ur sig kvalificerade gissningar och hypoteser i vetenskapens förklädnad, ägnade att tona ner ett eventuellt samband mellan vaccinet och biverkningen narkolepsi.