Fredspristagaren EU måste agera i Syrien

Passivitet är det ord som bäst beskriver omvärldens hållning efter ett och ett halvt års konflikt och 20 000 döda i Syrien. Oförmågan bland FN:s medlemsländer att agera samlat har medfört att konflikten har förlängts och förvärrats. Den har också skadat tilltron till världsorganisationens förmåga att agera konfliktlösare.

Syrien och Libyen är olika konflikter med olika förutsättningar, men gemensamt för båda är ett stort antal dödsoffer. Förra årets FN-beslutade insats i Libyen var ett genombrott i arbetet för att värna mänsklig säkerhet. FN-principen skyldighet att skydda måste stå i centrum också för ett mer kraftfullt agerande i Syrien.

Ryssland och Kina bär huvuddelen av skulden för omvärldens icke-agerande i Syrien men också västländernas linje måste ifrågasättas. Politiska ledare i Väst fördömer våldet i Syrien och upprätthåller ensidiga handelsblockader och vapenembargon, men vill inte gå längre. Initiativ till en multinationell styrka för att möjliggöra humanitärt hjälparbete har avvisats. I USA står det stundande presidentvalet i vägen för nya utrikespolitiska initiativ. Särskilt allvarligt är det att världens demokratier undviker att ta sitt moraliska ansvar att verka för frihet, säkerhet och mänskliga rättigheter på global nivå.

I det låsta läget finns det anledning att rikta ögonen mot Europeiska Unionen. EU har i likhet med USA och en rad medlemmar i Arabförbundet infört handelssanktioner och vapenembargo mot Syrien. Det är bra, men inte tillräckligt.

EU bör i betydligt högre grad än hittills pressa framför allt Ryssland att upphöra med sitt motstånd mot åtgärder mot Assad. Vapenembargot måste upprätthållas med kraft och alla vägar genom Europa för ryska vapen till Syrien måste stängas. Ryssland är ny WTO-medlem och EU bör påminna om att goda handelsförbindelser förutsätter ansvarsfullt agerande. Diplomatiska åtgärder och ett tydligare språk bör användas för att understryka att fredspristagaren EU inte accepterar ryskt stöd till masslakt i det europeiska närområdet. EU måste ge sitt stöd till Arabförbundet som regional aktör.

I FN:s generalförsamling har alla länder möjlighet att agera. Sverige bör både inom och utom EU-kretsen ta initiativ till en ny Syrien-resolution i enlighet med Uniting for peace-förfarandet som säger att generalförsamlingen kan agera när säkerhetsrådet är blockerat. En sådan resolution bör innehålla följande:

– inrättandet av en multinationell styrka i Syriens närområde och en förfrågan om truppbidrag från FN-medlemmarna
– en uppmaning att upprätthålla de vapenembargon som har beslutats
– ett förnyat krav på säkerhetsrådet att samla sig kring bindande åtgärder mot Syrien
– en begäran om att rådet låter Internationella brottmålsdomstolen utreda misstänkta krigsbrott
– en uppmuntran till Arabförbundet att fortsätta den regionala dialogen

Syrien har attackerat civila med klustervapen och hotar att använda kemiska vapen. Regimen hindrar humanitärt hjälparbete vilket ökar lidandet för civilbefolkningen ytterligare. Regional spridning av konflikten och upptrappat sekteristiskt våld är påtagliga risker. EU:s grannland Turkiet, som har tagit ett stort ansvar för flyktingströmmar och gränsövervakning, står inför fortsatt tryck.

Nobelkommittén underströk vikten av att lära av historien när man gav fredspriset till EU. I Syrien återstår det för Europa och den övriga världen att göra sin läxa. Ingen tid finns att förlora.