Den största invandrargruppens meriter nonchaleras

Förra året flyttade drygt 15 000 svenskar tillbaka till Sverige. Hemvändande svenskar är idag den största invandrargruppen och utgör 20 procent av samtliga invandrare. De flesta återvänder till Sverige efter bara några år utomlands. Med sig i bagaget har de erfarenheter och nätverk som kan berika svenska företag, organisationer och myndigheter. Men för många arbetsgivare är utlandserfarenhet ingen merit. Snarare tvärtom.

Utvandring är inte ett fenomen som upphörde på 1930-talet då den stora emigrationen till Amerika avtog. Efter andra världskriget fram till 1960-talet låg utvandringen på en låg nivå, cirka 5 000 utvandrade årligen. De senaste decennierna har utvandringen ökat igen och sedan 1990-talet flyttar cirka 20 000 svenskar utomlands varje år och utvandringen visar inga tecken på att avta. 

Enligt en enkät, genomförd våren 2011 av föreningen Svenskar i världen, finns det idag närmare 550 000 svenskar bosatta utomlands. Det är fler än antalet invånare i Sveriges näst största stad, Göteborg.

Samtidigt som utvandringen ökar, tilltar också invandringen av svenskar. Varje utflyttad svensk är ju en potentiell hemvändare. För majoriteten av de utvandrade svenskarna är utlandsvistelsen kort. De flesta återvänder till Sverige efter i genomsnitt 4 år utomlands. 95 procent av hemvändarna är under 65 år. Under utlandsvistelsen har de studerat eller arbetat i svenska eller internationella företag, i internationella organisationer eller institutioner. En del är egna företagare.  De har olika bakgrund och erfarenheter, men ett har de gemensamt; de är globala svenskar med erfarenheter och nätverk som kan berika svenska företag, organisationer, offentliga sektorn och samhället i stort.

Därför är det beklämmande att lyssna till de många historier som hemvändare berättar om det mottagande de får på den svenska arbetsmarknaden. Det är få arbetsgivare som betraktar internationella erfarenheter och kunskaper som en merit. Istället för att ta till sig och uppskatta kunskaper från andra samhällen och kulturer får hemvändande svenskar ofta höra att de inte ”hängt med i den snabba utvecklingen i Sverige”.  Som om Sverige är det enda land i världen som utvecklats snabbt!

Under den stora utvandringen från slutet av 1800-talet och fram till 1930 lämnade var femte svensk, eller 1,2 miljoner människor, Sverige för att starta ett nytt liv i främst Amerika. 15 procent av utvandrarna återvände och de förde med sig erfarenheter och kunskaper som bidrog till att utveckla det fattiga Sverige. Deras utländska kunskaper var välkomna och nödvändiga för att kunna bygga den moderna välfärdsstaten Sverige.

Idag är Sverige ett rikt och modernt land, mer beroende av omvärlden än någonsin. Globaliseringen av ekonomin, den snabba internationaliseringen av svenska företag och Sveriges medlemskap i EU ställer höga krav på internationella färdigheter och kunskaper om omvärlden inom både privata och offentliga sektorn.

Vi svenskar delar ofta med oss till omvärlden av våra kunskaper och erfarenheter om den svenska modellen. Och det gör vi rätt i. Den svenska, eller nordiska, välfärdsmodellen är något att vara stolt över. Men utveckling kräver att vi bejakar kunskaper, idéer och erfarenheter från andra länder.

Det är glädjande att se att det svenska samhället har börjat få upp ögonen för de rika erfarenheter och kunskaper invandrare från andra länder för med sig till Sverige. Samtidigt är det beklämmande att Sverige ännu inte fått upp ögonen för dagens globala svenskar. De är en nationell tillgång för det svenska samhället i stort men särskilt för svenska företag som söker hävda sig i den internationella konkurrensen.

Att inte ta tillvara på deras erfarenheter och kunskaper är ett slöseri med resurser som en liten, konkurrensutsatt nation som Sverige inte har råd med.