Myndigheterna sviker närboende till vindkraft

Öppet brev till Maria Ågren, generaldirektör Naturvårdsverket (NV) och Lars-Erik Holm, generaldirektör Socialstyrelsen (Soc).

Våra förenikngar Färingtofta Norra och föreningen Bevara Linderödsåsen har sedan flera år arbetat med att tillvarata medlemmarnas intressen att inte drabbas av vindkraftintrång i sin boendemiljö. En viktig del i detta arbete har bestått i att försöka få NV och Soc att skärpa och göra tydligare de regelverk som styr hanteringen av bullerpåverkan vid etablering av vindkraft. Vår kritik av bullerbestämmelserna gäller områden där riktlinjer helt saknas, är otillräckliga eller så vaga att de ger stort utrymme åt godtycke. Det handlar om gränser för bullerpåverkan, hänsyn till lågfrekvent buller, osäkerhet i beräkning och mätning av vindkraftbuller samt otillräckliga säkerhetsmarginaler i beräkningar.

Vi har påpekat att de riktlinjer för buller från vindkraft, som i huvudsak fortfarande gäller, tillkom i vindkraftens barndom, när verken var små, närmast dvärgar, jämfört med dagens enorma maskiner. En utgångspunkt för utformningen av regelverket var att vindkraftbuller antogs kunna jämställas med buller från andra källor, t.ex. trafik och flyg, och att redan existerande regler i stort sett kunde tillämpas även på vindkraft. Aktuell forskning, bl.a. från Aalborgs universitet, visar att vindkraftbuller i viktiga avseenden inte alls kan jämställas med annan bullerpåverkan, men någon anpassning av regelverket med hänsyn till denna forskning har inte skett. Inte heller har någon anpassning skett med hänsyn till ökningen av vinkraftverkens storlek.

Vår kritik innebär i sammanfattning ett ifrågasättande av att nuvarande regelverk tillräckligt värnar närboendes hälsa och välbefinnande. Många lokaliseringar av vindkraftverk uppfyller i själva verket inte kravet på hänsyn till människors hälsa, trots att redovisningar i ansökningarna visar godkända värden för bullerpåverkan. Osäkerheten är alltför stor och reglerna ger alltför stort utrymme åt godtycklighet i tillämpningen. Detta utnyttjas naturligtvis av vindkraftföretagen.

Vi stöds i vår uppfattning av professor Henrik Möller, internationellt erkänd forskare i bullerpåverkan på människor vid Aalborgs universitet. Vi citerar med hans tillåtelse del av ett brev han tidigare i år skrev till forskarkollegor:

" Det finns utan tvivel mycket vi inte känner till om buller från vinkraftverk. Vi vet dock redan en hel del, och det slår mig att situationen skulle kunna förbättras påtagligt om befintlig kunskap utnyttjas på rätt sätt.

Vi vet med säkerhet att många närboende störs av vindkraftbuller.

Den nuvarande starka betoningen på behovet av hälsostudier av vindkraftbuller kan i dagsläget verka som en bumerang. Ju oftare och ju högre detta sägs, desto mer utnyttjas bristen på studier av myndigheter och företag för att understryka att hälsoeffekter inte har påvisats. Hälsostudier tar lång tid att genomföra och få acceptans - det tog decennier för trafikbuller - och under tiden byggs hundratals eller tusentals vindkraftverk för nära boende.

Mycket av det vindkraftbuller som har beräknats, mätts och upplevts vid närboenden klarar gällande gränser men likafullt är en stor del störande, irriterande och i många fall helt oacceptabelt. Det är inte fråga om någon speciell eller främmande påverkan, känsliga personer, hysteri eller några särskilda syndrom - bullret är helt enkelt alltför störande enligt varje normal måttstock, och det behövs inga särskilda studier för att visa detta. Likväl ignorerar myndigheterna det och hänvisar gång på gång till bristen på hälsostudier, och de välkomnar med öppna armar varje gång detta sägs av forskare runt om i världen.

Jag påstår inte att nya hälsostudier inte behövs, men det tycks som om alltför mycket fokus på detta kan hindra användning av befintlig kunskap för att förbättra gränserna. Stöd från forskare i hela världen med fokus på att omedelbart använda befintlig kunskap skulle vara välgörande.

Den  ljudnivå  över  vilken  antalet störda eller mycket  störda personer kraftigt ökar,  tycks ligga kring 35db(A), beräknat utomhus vid 8 m/s vindhastighet på 10 meters höjd med antagande om sfärisk utstrålning och utbredning. Jag tror att gränser i denna storleksordning skulle medföra en stor förbättring i många länder och anser att de är väl värda att argumentera för. Vid stora vindkraftverk bör lågfrekvent buller inomhus dessutom beaktas.

NV och Soc ska i sina myndighetsutövningar skydda människors hälsa. Er ovilja att förändra regelverket för vindkraftbuller så att det på allvar tar hänsyn till närboendes intresse att ostört få bo och leva i den miljö man valt, är uppseendeväckande och svår att förstå. Det klarnar när vi tvingas inse att ni också har regeringens uppdrag att främja vindkraftutbyggnaden. Myndigheterna sitter på två stolar, och resultatet är en målkonflikt som hårt drabbar de människor som haft oturen att bosätta sig där det blåser.