Bildts motstånd mot Iran-sanktioner kan stå Sverige dyrt

Det är inte så att EU och USA infört hårdare sanktioner bara för Israels skull. Så altruistiska är inte Europas och USA:s företrädare. Så altruistiska brukar inga länders eller imperiers ledare vara. Irans kärnvapenprogram är inte ett israeliskt problem. Det är ett världsproblem och ett stort problem för oss européer som är grannar med Mellanöstern. Problemet är, om man får tro det Internationella atomenergiorganet IAEA, akut.

Regimen i Iran stödjer terrorism. Iranska kärnvapen skulle bli en sköld för terrorister att operera bakom. De skulle bli en sköld för islamistiska regimer och rörelser i Mellanöstern. Mindre, så kallade resväskebomber, skulle kunna smugglas ut ur Iran och detoneras var som helst i världen - i USA eller Europa.

När redan hot om begränsat våld fått västliga ledare att kompromissa om yttrandefriheten och enskilda att låta bli att skriva böcker som Satansverserna, hur stor frihet skulle vi då få om den internationella islamismen skaffade sig en kärnvapensköld? Hur långt skulle vi i väst då våga gå för att förhindra och stoppa islamistisk terror?

Dessa följder är omedelbara. Men en sann statsman tänker längre än sin mandatperiod räcker. Trots att islamister stödjer varandra mot icke-islamister i alla länder är vi i inledningsskedet av en maktkamp mellan Iran, Egypten, Turkiet och Saudi. Det ligger därför i Europas långsiktiga intresse att undvika en kärnvapenkapprustning i den regionen.

Vi europeiska medborgare kan inte leva på hoppet att det aldrig mera blir krig i vår del av världen. En statsman kan det ännu mindre. Han har ansvar för att se till att vårt försvar är starkt och potentiella fienders så svagt som möjligt. Irans regim - inte dess folk - har utnämnt sig själv till vår fiende.

Carl Bildt säger sig lita till diplomatiska samtal med regimen i Teheran - nu, i elfte timmen. Han påstår sig tro på möjligheten att föra förnuftiga samtal med politiker som drivs av en messiansk ideologi. I regimens berättelse om ont och gott representeras ondskan av oss som är otrogna deras variant av den islamistiska totalitära ideologin. Denna ondska som vi förkroppsligar ska förstöras i en sista strid - ett utrensningskrig. Regimen önskar ett världskrig; en kosmisk strid mellan det goda och det onda.

Av sådana regimer kan man inte förvänta sig förnuft och samtal på lika villkor. Om regimen brydde sig om sina medborgares liv, och den sjukvård som Bildt påstår att vi är ansvariga för, skulle de för länge sedan ha avstått från atomprogrammet.

Sanktioner har inte fått regimen att backa och lär sannolikt inte lyckas med det inom några månader. Förhoppningen är snarare att sanktionerna ska leda till att regimen försvagas under trycket. I det läget är det möjligt att mindre ideologiskt drivna ledare tar över eller delar av befolkningen på nytt gör uppror - och lyckas denna gång. 

Förra gången slogs ju upproret ned brutalt. Iranierna fick varken det verbala stöd som egyptierna fick eller det militära stöd som libyerna fick. Väst svek, kanske av rädsla. Skaffar regimen kärnvapen kommer chansen att väst vågar stödja iraniers kamp för frihet att vara lika liten som chansen att vi nu vågar stödja de förtryckta och svältande nordkoreanerna.

Sveriges utrikesministers Iranpolitik äventyrar möjligheten för människor i Mellanöstern att göra sig fria ifrån såväl autokrater som islamister, och äntligen få leva i äkta demokratier. Demokratiska regimer respekterar individers och minoriteters fri- och rättigheter och de inriktar sig på internationellt samarbete och handel i stället för, som islamisterna, på civilisationernas kamp och utplåningen av judarna i Mellanöstern.

Carl Bildts Iranpolitik äventyrar även freden i Mellanöstern, vår omedelbara säkerhet här i Europa, vår yttrandefrihet och vår förmåga att försvara oss i ett eventuellt framtida krig på europeisk mark.