Satsningen räcker inte för att betala av infrastrukturskulden

Infrastrukturpropositionen som presenterades igår innehåller en rad välkomna satsningar. En upprustad och utbyggd infrastruktur kan stärka tillväxten i Sverige på såväl kort som lång sikt. Men trots den nyväckta förståelsen för infrastrukturens betydelse finns oklarheter.

Sverige har sedan 1980-talet underinvesterat i trafikens basstruktur jämfört med andra jämförbara länder, vilket sakta men säkert tärt på näringslivets konkurrenskraft. OECD framförde redan 2006 att Sverige länge investerat mindre i transportinfrastrukturen än andra industriländer, vilket började visa sig i form av lokala tillväxthinder. Det är positivt att regeringen ökat de årliga resurserna till infrastruktur, men vi är ändå långt ifrån att ha hämtat hem infrastrukturskulden.

TransportGruppen välkomnar det uttalade fokuset i regeringens förslag på näringslivets transporter, på godsets huvudstråk och på kopplingarna till det europeiska infrastrukturnätet (TEN-T). Det är en viktig prioritering som vi utgår ifrån kommer att ges konkret form i planarbetet. Vi saknar emellertid i propositionen en flexibel marknadspott som kan användas för mindre, kortsiktiga åtgärder som kan få stor betydelse för näringslivets val av transportlösningar.

Det är även glädjande att robusthet i transportsystemet lyfts fram. Våra undersökningar bland drygt elva tusen medlemsföretag visar att tid är den överlägset viktigaste faktorn när transportköpare och resenärer väljer transportsätt, och att den pålitligaste och snabbaste lösningen oftast är den som väljs. Mot denna bakgrund efterlyser vi tydligare satsningar på omledningsförmågan i systemet på stambanor och huvudleder för att minska stopp i trafiken. I bannätet kan måttliga investeringar få stor betydelse i form av ökad förutsägbarhet och minskade störningar, till exempel genom investeringar i banor som kan användas för omledning av godståg. Detta bör därför bli en kompletterande fråga i det kommande planarbetet.

Det är positivt att TransportGruppens synpunkter om städernas varudistribution och citylogistik finns med. Detta är ett område som, med den ökande urbaniseringen, kommer att kräva än större fokus i framtiden och som TransportGruppen har arbetat målmedvetet med att få upp på agendan.

Att skapa mer infrastruktur för pengarna har blivit regeringens och kapacitetsutredningens huvudmål, vilket vi välkomnar. Fokus har även fästs vid att minska ledtiden från planeringsstart till byggstart vilket är bra, men det är viktigt att sista länken inte glöms bort, det vill säga tiden från byggstart till färdigställande. Om man prioriterar lågt pris vid upphandlingar får man som resultat underbemanning, vilket leder till på tok för lång byggtid och i sin tur skapar trafikstörningar. Med andra ord måste upphandlingarna av investeringar och underhåll ha som utgångspunkt att objekten ska bli färdigställda så snabbt som möjligt och att olägenheterna för trafiken minimeras under tiden. Det kan som exempel ske genom att använda skiftgång, sa att man undviker det som ofta sker idag, nämligen att byggen även längs med de största vägarna och banorna står stilla under helger. De samhällsekonomiska effekterna av förseningar på grund av pågående arbeten är värda all uppmärksamhet!

Sammantaget är vi glada att kunna konstatera ett nymornat intresse för infrastruktursatsningar hos regeringen. En fortsatt eftersatt infrastruktur kommer oundvikligen leda till en sämre tillväxt, hur stabil ekonomi Sverige än har i övrigt. Vår infrastruktur har varit eftersatt i decennier med förlorad konkurrenskraft som följd.  Därför behöver regeringen nu ta tag i de mest akuta frågorna kring hur satsningarna ska lösa de infrastrukturutmaningar som vi står inför. Pålagor i form av ökade skatter och avgifter kan då inte vara politikens förstahandsval för vår redan ekonomiskt trängda näring.