Civilsamhället saknas i fredsförhandlingarna om Colombia

Idag påbörjar Colombia nya fredsförhandlingar i Oslo. Det har gått över tolv år sedan det sista försöket misslyckades. Det är positivt att både regeringen och FARC-gerillan äntligen försöker hitta en fredlig lösning på konflikten och avlägsnar sig från idén om en militär seger. Dock kan en sluten förhandling mellan parterna utan det civila samhällets närvaro och medverkan leda till få eller inga av de samhällsförändringar som Colombia behöver. Visst vill människor i Colombias  ha fred, men inte till vilket pris som helst. Konfliktens otaliga offer, däribland över fem miljoner internflyktingar, vill ha fred med rättvisa.

En av dessa är Raul Palacios Salas, som nyligen besökte Sverige. Han är från Chocó, en region rik på naturresurser och där majoriteten av invånarna är afroättlingar och ursprungsfolk. Raul kunde berätta om hur samhällen kring floderna Jiguamiandó och Curvaradó i slutet av nittiotalet blev tvångsförflyttade av paramilitärer. Det sades att gerillan skulle rensas ut från området. Över 3 000 människor tvingades fly och många fick sätta livet till. När samhällena några år senare försökte flytta tillbaka möttes de av enorma odlingar av afrikansk palm. Under samma period satsade den colombianska staten på att bli världsledande exportör av palmolja.

Rauls historia är inte den enda i sitt slag. Den är en del av en större historia som tog sin början för 520 år sedan. Spanjorerna landsteg ”Amerika” med samma mål som företag och regeringar har idag, att exploatera naturresurser. Fortfarande görs detta utan hänsyn till de människor som lever på marken de vill åt. De drabbade är nu precis som då ursprungsfolk men även afroättlingar och småbrukare. Detta sker i många delar av världen men Colombia används konflikten som täckmantel, vilket händelserna i Jiguamiandó och Curvaradó är ett tydligt exempel på.

De väpnade aktörernas närvaro i samhällena är ett brott mot den internationella konventionen ILO 169 om ursprungsfolks rättigheter. Även colombianska lagar bryts, som ursprungsfolkens rätt till jord i grundlagen och lag 70 som ger afroättlingar rätt till kollektivt ägande. När jordreform nu diskuteras i fredsförhandlingarna krävs verkliga förändringar och inte ytterligare en lag. Jordfrågan är en av de fem punkter som FARC och regeringen valt att förhandla om, troligtvis också den viktigaste.

Latinamerikagruppernas samarbetsorganisation CAOI – ett andinskt nätverk av ursprungsfolksorganisationer –  har i ett brev till Colombias president Santos bett om att få sitta med vid förhandlingsbordet. Tyvärr har deras förfrågan inte hörsammats. Det är inte tydligt var krav och förfrågningar från det civila samhället ska få plats i förhandlingarna. Det är en dialog mellan de som för krig medan de som drabbas av  konflikten – ursprungsfolk, afroättlingar, småbrukare och kvinnor – utesluts . Det duger inte! De måste få vara med och forma förslagen.

Sverige strävar efter att vara en partner för fred i Colombia. Fokus på det svenska biståndet, som under 2011 uppgick till 185 miljoner kronor, ligger på konflikthantering, fred och säkerhet samt mänskliga rättigheter och demokratisk samhällsstyrning.  Sverige bör därför i sina kontakter med Colombia och i internationella organ kräva att det civila samhällets representanter får plats i förhandlingarna. Sverige bör även ge det civila samhällets organisationer politiskt stöd och verka för en rättvis fred.

Francisco Contreras, ordf Latinamerikagrupperna (9 artiklar)

Anmäl