Regeringens gruvsatsning gör Sverige fattigare

För några dagar sedan stod jag vid en bergstopp i det obrutna fjällområdet Kebnekaise Sjaunia. Jag stod där stum vid samernas gamla heliga berg. Utsikten och vidderna där var så överväldigande och tanken på att det finns planer på att föröda detta landskap genom stora dagbrott var så förfärande att jag stod helt mållös.

I Ojnareskogen såg jag hur en skogsskövlare sågade ner ett träd på tio sekunder och högg det i lämpliga längder. Ett träd som hade växt i flera hundra år och som skulle ha levt i hundratals år till. Poliser vaktade skövlaren mot en gråtande skara av bönder, barnfamiljer, ungdomar, tanter och farbröder. De såg den skog de älskar i snabb takt skövlas. Jag stod där lika mållös.

Situationer som denna är inte unika i Sverige just nu. På många håll tvingas människor se hur mäktiga gruvbolag hotar deras natur, vatten och möjligheter att försörja sig. De enda jobb som räknas är de i gruvan, men för varje gruvjobb som skapas försvinner andra, långsiktigt hållbara jobb inom jordbruk, rennäring, fiske, jakt, turism och förädling av jordbruksprodukter. 

Flera hundra gruvetableringar håller nu på att behandlas i Sverige. Regeringen lyssnar på gruvlobbyn och arbetar för att gruvnäringen skall expandera mycket och snabbt. De vill effektivisera handläggningen så att miljöinstanserna får mindre inflytande. Samtidigt har de hög svansföring internationellt och pratar om hållbarhet - utomlands.

Däremot lyssnar de inte på gotländska bönder som oroar sig för att den bygd som de livnär sig på håller på att förstöras av utländska investerare. Samerna i norr har bedrivit en hållbar rennäring i flera hundra år. Nu tvingas de se hur gruvbolagen förgiftar deras sjöar och bokstavligen tar deras land. Medierna tiger, för Gotlands del krävdes det ett tältläger och 70 poliser, piketbussar, terrängfordon, hundförare och hästar för att få upp frågan om Ojnareskogen i nationell media. De stora bolagen hänvisar till att de följer svensk lagstiftning och att beslut om tillstånd är demokratiska. Hur fungerar då en demokrati? Är det så att bara för att någon har uppnått en viss position i samhället så kan man inte göra fel? Kan det vara så att regeringen tänker fel och att nettoresultatet av deras gruvsatsning faktiskt blir mindre jobb, vinster som försvinner utomlands och kostnader i form av infrastruktur bekostade av svenska skattemedel? Bara turismnäringen i Sverige omsätter 264 miljarder varje år, mer än järn- stål- och bilexporten tillsammans. Varje år. Man kan räkna på 10 år, 100 år, eller 400 år. Ju längre tid desto större förlust.

Visst behöver vi kalk och metaller till industrin, och jag är inte principiellt emot gruvbrytning. Vad jag inte förstår är att varför vi nu satsar på att expandera gruvindustrin till varje pris. Områden som på pappret har starka skydd mot exploatering är nu när lagen omsätts i praktik utan skydd; Bästeträsk som förser norra Gotland med kommunalt vatten fr o m nästa år, är vattenskyddsområde, Kebnekaise är skyddat mot alla former av tyngre exploatering genom ett särskilt riksdagsbeslut, Vättern som hotas av dels ett dagbrott för brytning av jordartsmetaller rakt över tillflödet till sjön, dels av malmbrytning under själva sjön är Natura 2000-klassat och dricksvattentäkt.

Varför så stora, riskfyllda projekt just intill viktiga vattendrag som försörjer hundratusentals människor med vatten? Varför kan Sverige inte istället bli världsledande på förädling och metoder för återvinning? Rent vatten är en sällsynt resurs på jorden. Ska vi skänka bort den till stora gruvbolag så att de får förstöra den? Det rimmar illa med det hållbara samhälle som politikerna pratar om.

Regeringen gömmer sig bakom domstolarna när det passar, och går in och aktivt driver igenom försvagningar av naturskyddet i miljöbalken i riksdagen när det passar. Det krävs en skärpning av miljöbalken, en betydligt striktare tolkning av miljölagarna samt en rejäl reformering av den enväldiga bergsstaten vars beslut inte kan överklagas. Man måste kunna säga nej till exploatering lokalt. Dessutom vore det klädsamt om man började lyssna på sin expertmyndighet Naturvårdsverket.

 En budkavle har kommit från Ojnareskogen till Girjas och Laevas samebyar. Budkavlen kommer att resa runt hela Sverige. Fler kommer att ansluta sig. Tillsammans ska vi resa oss ur den lilla människans vanmakt och bli en stark röst som kan utmana regeringen och de stora gruvkoncernerna. Det är en röst för ett hållbart alternativ, en röst för framtida generationer, en röst för en mer sansad gruvnäringspolitik.