Anarkistiska aktivister skjuter sig själva i foten

På kort tid har organisationerna Anonymous och Greenpeace utmanat lagen och demokratin i egna syften. I det ena fallet genom att attackera myndigheters webbplatser och i det andra genom intrång på kärnkraftverk. Som aktivister väljer man därmed bort debatten och det fria ordet till förmån för egna spektakulära aktioner. Frågan är om de uppnår något av sina mål utöver den temporära uppmärksamheten?

Anonymous är en grupp av löst sammansatta nätverk för användare av vissa webbsajter och internetforum. De har skapat en för utomstående svårförståelig internetkultur, utan några specifika regler. En av rörelsens tidigaste attacker gick under namnet ’Epilepsy Foundation forum invasion’ där Epilepsy Foundation’s hemsida hackades i ett bisarrt skämt där skärmen började blinka i hopp om att utlösa epilepsianfall hos besökaren.

Som propagandister för illegala fildelningssajten Pirate Bay ställer man sig medvetet på lagens baksida och stöder stöld av annans egendom genom attackerande manifestationer. I spåren av dessa följer stärkta brandväggar och förhöjt säkerhetsmedvetande. Effekter som går tvärt emot Anonymous självsvåldiga syften.

Greenpeace historia är vida känd för sina arbetsmetoder som snubblar på båda sidor av lagens gränser. Den mediala uppmärksamheten med efterföljande debatt är A och O i deras arbetsmetoder. Likväl blir resultatet även av deras aktioner att den mediala uppmärksamhet man vinner på kort sikt snart avtar med beskuren frihet och stärkta skyddsbarriärer som följd.

Detta blev en av konsekvenserna efter de uppmärksammade kravallerna vid EU-toppmötet i Göteborg 2001 (där förvisso inte Greenpeace var huvudaktör). Efter dessa upphörde toppmöten i respektive ordförandeland vilka istället permanentades till Bryssel.

En handfull rutiner och lagar skärptes, så även säkerheten vid vanliga politiska möten på hemmaplan. Den brist på öppenhet man ville påvisa resulterade således i ökad säkerhet och begränsad öppenhet vilket var det motsatta till vad aktivisterna egentligen ville uppnå. Och det är väl knappast heller vad man önskar med attackerna på svenska kärnkraftverk?

Aktivism fungerar möjligen som ett av få möjliga instrument i ett slutet auktoritärt samhälle. Där är yttrandefriheten obefintlig. I demokratier resulterar däremot ytterst sällan de provokativa varianterna av aktivism i att friheten i samhället ökar. Tvärtom landar nästan lika ofta ansatsen att med aktivism verka för ökad öppenhet i att samhället snarare sluter sig.

Anarkism resulterar återigen i att motverka sina egna syften.