SSU vill ha mer makt åt politiker

SSU:s ordförande Gabriel Wikström och förbundssekreterare Elinor Eriksson går till storms mot vinstuttag av företag som är verksamma inom välfärdssektorn (SvD 11/10). Med missvisande påståenden om kvalitetsbrister hos fristående välfärdsutförare och vaga argument om att ”människor ska kunna lita på att våra gemensamma resurser används för allas vårt bästa” försöker de unga socialdemokraterna misstänkligöra fristående välfärdsaktörer i allmänhet och de som går med vinst i synnerhet. Det är tråkigt att se denna förlegade syn på valfrihet, men det är knappast förvånande att det är SSU som ännu en gång står bakom den.

Det är få frågor som rör upp så många känslor i den politiska debatten som de valfrihetssystem som skapats inom välfärden de senaste 20 åren. Anledningen till detta är dels att valfrihet leder till att människor faktiskt väljer olika och dels att en viss andel skattepengar går till vinst i privata företag. Olikheter är ingenting som vänsterpolitiker gillar. De överöser oss istället ständigt med statistik om att den ena gruppen väljer si medan den andra väljer så och hävdar att detta skulle vara ett problem i sig självt.

Ofta är detta ett uttryck för en vilja hos vänstern att skapa någon form av konstlad jämlikhet på aggregerad nivå. Många är de politiker som tror sig känna till varför människor väljer på ett visst sätt och utifrån detta påstår sig veta hur de ska lägga livet tillrätta för vanligt folk och få dem att ”välja rätt”.

Vi unga kristdemokrater är de första att försvara människors rätt att välja. KDU tillbakavisar kraftfullt vänsterns starka vilja att rulla tillbaka de valfrihetsreformer som genomförts. Inte heller kommer vi att acceptera ett synsätt där olika aktörer som bidrar till välfärdens utveckling ställs mot varandra, som SSU väljer att göra.

I SSU:s värld tycks den privata driftsformen vara något som står i motsats till kvalitet. Inget kunde vara mer fel. Socialstyrelsens senaste rapport om äldrevården pekar på att det inte går att tala om kvalitetsskillnader mellan offentlig och privat driven omsorg. Den privata omsorgen tycks till och med vara något bättre. Det samma gäller friskolor. Såväl resultat som nöjdhet, från både föräldrar och personal, är enligt de allra flesta undersökningar högre i fristående alternativ. Det går alltså inte att påvisa någon motsättning mellan fristående vinstdrivande alternativ och kvalitet. Snarare är förhållandet det motsatta. 

Det är viktigt att komma ihåg i debatten att det i varje läge är kvaliteten på välfärdstjänsterna som ska stå i centrum, inte vem som utför dem. Det är de dåliga skolorna, den undermåliga vården och den bristfälliga äldreomsorgen som måste bort, oavsett om de drivs i offentlig eller annan regi. Välfärd av god kvalitet ska på samma sätt i varje läge uppmuntras. Det är då nödvändigt att människor tillåts att ”rösta med fötterna” och välja bort dåliga utförare.

Detta har Kristdemokraterna i regeringen gjort mycket för att underlätta, inte minst genom införandet av lagen om valfrihetssystem (LOV). Där SSU vill se till att mer makt hamnar hos politiker, genom att valfriheten begränsas, vill vi unga kristdemokrater istället se en utbyggd valfrihet. Möjligheterna att välja ska utvecklas, inte avvecklas!

Vad som inte heller får glömmas bort är att konkurrensen i sig är viktig för utveckling och förbättringar, liksom för att vi ska få se innovationer också inom välfärdssektorn. I rivaliteten mellan flera olika aktörer som på schyssta villkor tävlar på en marknad flyttas positionerna framåt för hela samhället. Vinsten utgör ett incitament för de rivaliserande aktörerna.

Då SSU och andra vänsterdebattörer kritiserar uttaget av vinst inom välfärden så för de med andra ord ett öppet krig mot hela valfrihetssystemet. Vi unga kristdemokrater kommer alltid vara beredda att ta den striden för människors rätt att välja.

Aron Modig (36 artiklar)

Anmäl