”Promenadstaden” hotar den unika förstaden

Efter ett helt liv i Stockholms innerstad flyttade jag för fem år sedan till Midsommarkransen. En mindre lägenhet, och ett annat liv för mig och min fru när alla barnen var utflugna. Jag hade aldrig överhuvud taget varit i Midsommarkransen innan vi började titta på lägenhet i området.

Men - när vi väl flyttat dit blev jag genast förtjust. Dels över den lilla förstaden, med sin alldeles egna karaktär, dels över tonläget bland människorna; allt kändes något mer avslappnat än i innerstaden.

Utanför fönstret till vårt vardagsrum har vi ett litet grönområde, med några gamla ekar och andra träd som sträcker sig några hundra meter in i kvarteret.

Detta grönområde mot Svandammsvägen - i folkmun kallat Ekbacken - var dock tydligen alltför attraktivt för stadsplanerare och byggherrar för att lämnas ifred.

Med början 2007 planerade man här för ett vinklat bostadshus som skulle ta hela grönområdet i anspråk. Som det står i planbeskrivningen för kvarteret Martallen, daterad den 9 juni 2009: "Vid uppförande av bebyggelsen krävs att berget sprängs ur och mycket lite av det befintliga berget och ekdungen inom fastigheten går att spara."

Omkringboende i området gjorde motstånd mot byggplanerna, av olika skäl. En del ville till varje pris bevara grönområdet, som en grön lunga i ett område med stor närhet till E4/E20 och dess stora trafikströmmar. Andra, och till dem hör jag, reagerade framför allt på det planerade husets storlek: fem våningar, dels mot gatan, dels i vinkel in mot en kvartersgata. 60 bostadsrätter skulle uppföras.

Hela huset kändes artfrämmande för Midsommarkransen, en äldre förstad av riksintresse, känd som den så kallade LM-staden eftersom mycket byggdes i anslutning till LM Ericssons anläggningar.

De omkringboende var inte ensamma om att ha synpunkter. Såväl Rådet till skydd för Stockholms skönhet som Stockholms stadsmuseum ansåg som remissinstanser att förslaget skapade en för den omgivande miljön främmande inslag.

Skönhetsrådet skrev: ”En förtätning är möjlig men en utformning bör sökas som passar till omgivningen.” Stadsmuseum ansåg ”att bebyggelsen bör sänkas för att anpassas till omkringliggande bebyggelse. Förslaget bör inneha ett större bevarande och hänsynstagande till den bergiga naturmarken.”

Som en eftergift för den starka opinionen gjordes planen om, en del av den vinklade huskroppen kapades - men fortfarande försvann större delen av grönområdet. Och fortfarande var det planerade huset alldeles för högt och dominerande för att passa in.

Efter diverse överklaganden gick ärendet till slut till Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt, som förrättade syn på platsen den 4 april 2012.

Jag var med, tillsammans med ett tiotal andra som överklagat, när rådmannen Denny Heinefors och tekniska rådet Kristina Littke vandrade runt i området.

Innan promenaden växlade jag också några ord med biträdande stadsbyggnadsdirektören Arne Fredlund, som företrädde vår motpart Stockholms kommun. När jag berättade att jag verkligen trivdes i Midsommarkransen, och att det borde vara en viktig uppgift att bevara förstadens speciella karaktär, svarade Fredlund: "Men det här är ju innerstaden. Innerstaden sträcker sig ända ut till Mikrofonvägen."

Jag som trodde att jag flyttat ifrån innerstaden tillrättavisades nu av Fredlund. Enligt hans mening sträckte sig innerstaden i söder ut till om med Telefonplan. Plötsligt blev ord som "promenadstad" och "förtätning" helt verkliga.

Att bevara förstadens unika karaktär är inte längre viktigt, nu gäller det att bygga på varje plätt man hittar.

Staden och byggbolaget hade dock sålt skinnet innan björnen var skjuten. När domen från Mark- och miljödomstolen kom den 6 september 2012 så innebar den ett nederlag för Stadsbyggnadsnämnden i Stockholms stad, som tagit beslutet.

Stockholms nya översiktsplan - Promenadstaden - antogs den 15 mars 2010 och hade inte vunnit laga kraft när beslut om kvarteret Martallen togs i Stadsbyggnadsnämnden. Mark- och miljödomstolen upphävde därför beslutet från nämnden.

Det var alltså en teknikalitet som fällde förslaget, men Mark- och miljödomstolen riktade också kritik mot den bristfälliga informationen om hur de planerade byggnaderna "kommer att förhålla sig till gaturum och grannfastigheter samt hur naturmarken och kultur- och bostadsmiljön kommer att påverkas" (från Mark- och miljödomstolens dom).

Vad som blir hjärtskärande tydligt i Mark- och miljödomstolens dom är dock skillnaden mellan den gamla och nya Översiktsplanen. I ÖP99, som alltså gällde vid beslutet om kvarteret Martallen, anges i fråga om Midsommarkransen följande ambition: Stadsmässiga välformade gaturum med inslag av grönska. Takfall och takkupor är viktiga inslag i gatubilden. Trevåningshus med verksamheter i bottenvåningen. Grönskande gemensamma gårdar. Bevarad naturmark i anslutning till bebyggelsen.

Det är också så vi vill ha det!

Men nu gäller Promenadstaden, och ”förtätningen” gör tydligen att alla sådana ambitioner måste ge på foten. Som biträdande stadsbyggnadsdirektören sa: Du bor i innerstaden. Men jag vägrar att inse detta: Jag bor i en förstad med alldeles egen profil och förutsättningar.

Hur är då dagsläget?

Jo, efter Mark- och miljödomstolens dom har Stadsbyggnadskontoret snabbt hämtat nytt mod.

Jag har kommunicerat med ansvarige handläggaren Torbjörn Johansson som första veckan i oktober per e-mail meddelar att "vi kommer att under hösten ta upp ärendet i stadsbyggnadsnämnden för att senare gå vidare till kommunfullmäktige. Vi tar om besluten."

Nu har också Stadsbyggnadsnämnden den nya översiktplanen ­‑ Promenadstaden - att luta sig emot.

En viktig skillnad mot tidigare utlovas dock: ärendet ska gå till kommunfullmäktige.

Jag hoppas då att det finns vettiga politiker som inser att det vore oförsvarligt att förstöra en förstad som Midsommarkransen, och dess alldeles egna karaktär, för några tiotals nya bostadsrätter i ett grönområde.

Förtätning är inte allt, och jag hävdar fortfarande att jag inte bor i innerstaden.

Jan Kotschack (1 artiklar)

Anmäl