Samhället måste få utvärdera forskningen

Utbildningsminister Jan Björklund (FP) gick nyligen ut i en debattartikel i Dagens Nyheter och presenterade nyheterna i regeringens nya forsknings- och innovationsproposition. Den främsta nyheten var att dagens svenska forskare kommer att bli bedömda av utländska kollegor i jakten på vetenskaplig spets och kvalité. Däremot saknas en viktig bedömning, den från näringsliv och samhälle.

Jan Björklund skriver att "akademin ska stå mer självständig från den politiska makten", det är bra men får inte hindra en uppföljning och utvärdering av hur akademin, genom utbildning och forskning, bidrar till näringslivets och samhällets utveckling. Självständigheten för akademin får inte vara större än att skattebetalarna, dvs. företagen och medborgarna, ges möjlighet att värdera prestationerna. Bedömningen kan inte enbart vara intern och kollegial. För samtidigt som universiteten och högskolorna står för en mycket viktig del av kunskapsproduktionen ser Sveriges småföretag just bristen på rätt kunskap och kompetens som deras största hinder för tillväxt.

Svensk forskning ska bygga på kvalitet, djärvt nytänkande och risktagande men även ta hänsyn till samhällets behov. Här finns heller ingen skiljelinje mellan grundforskning och behovsmotiverad forskning.  Oavsett hur man kategoriserar måste forskning få misslyckas. Men även den mest experimentella och nydanande forskningen behöver kunna utvärderas på sikt. Den analysen saknar vi i regeringens proposition.

I nuvarande system premieras samverkan med samhälle och näringsliv genom att fördela mer resurser till de lärosäten som lyckas attrahera annan extern finansiering för sin forskning. Men mycket av den uppdragsforskning som bedrivs idag sker i samverkan med stora företag som ofta har egna FoU-resurser. Denna tillämpade och behovsmotiverade forskning är ofta snävt inriktad på att lösa ett enskilt företags behov. Små företag har inte alltid beställarkompetensen eller resurserna för att ta till sig forskningsresultat och omsätta dessa i kommersiell framgång. Ändå vill våra medlemmar öka sin samverkan med akademin. Hur denna utmaning ska hanteras berörs inte i regeringens proposition.

Frånvaron av småföretag går igen på fler ställen i regeringens forsknings- och innovationsproposition. Förra året tillsatte regeringen en forskningsberedning vars uppgift var att fungera som ett rådgivande organ. Men beredningen saknade tyvärr den bredd som krävdes för att fånga de behov som de små- och medelstora företagen har. Från näringslivet var enbart representanter från de stora industriföretagen representerade.

Satsningarna i regeringens forsknings- och innovationsproposition ligger på rätt nivå. Men det är inte bara storleken som räknas. Vi behöver även satsa smartare genom att följa upp, utvärdera och förankra i det näringsliv och samhälle som finns utanför akademins väggar. Där återstår mycket att göra.