Kärnvapen har skapat fred - inte EU

Den norska priskommitté som delar ut sitt fredspris har ofta väckt förvåning med sina val av pristagare. Mera mystiskt än 2012 års val, av organisationen EU som mottagare, har dock besluten sällan tett sig.

Många EU-entusiaster har genom åren försökt sälja in EU som ett fredsprojekt. Den som har varit tveksam till EU och EU:s allt högljuddare maktanspråk, har kunnat få höra att han för den skull är emot freden i Europa. Men det som har gett närmare 70 års fred i Europa har inte varit EU i dess olika skepnader, utan kärnvapenavskräckning mellan pakter av stater. Det är en viktig poäng att göra, inte minst idag när yngre generationer, utan egna minnen av Sovjets barbari, kan falla offer för rena historieförmörkare som vill ha det till att det var EU som skapade freden.

Det som skapade och vidmakthöll freden i Europa var inte EU, utan USA:s ledarskap över Västeuropa och den fria världen i övrigt, och den fria världens orubbliga motstånd mot det kommunistiska, kärnvapenförsedda Sovjetunionen. Sovjetunionens plan var att ockupera Västeuropa ända till Engelska kanalen. Inget annat än avskräckande militär motmakt, med kärnvapenanvändning som yttersta konsekvens, höll sovjetbarbariet tillbaka. Sverige, som under större delen av efterkrigstiden var välrustat mot fientliga angrepp, fortsatte för sin del sin långa fredsperiod utan anknytning till EU.

Idag skapar EU:s huvudlösa valutaprojekt och statsfinansiella samordning större spänningar mellan folken än på mycket länge. Först störtade EU de svagare europeiska ekonomierna i kaos genom valutaunionen, sedan har EU allt mer tagit rollen av kolonialherre gentemot nödställda stater med anspråk på att författa både deras lagstiftning och budgetar. Inte mycket till fredsprojekt, och inte mycket folkförsoning att vänta av detta.

Ingen lycka med EU:s fredsprojekt utanför EU

EU finansierar det pågående katastrofprojektet med ett självständigt Kosovo, och utgör också det som kunde kallas för en fungerande polismakt i detta område. Ingenting som liknar fred, eller oberoende av utlandsbistånd, har dock uppkommit där. EU har inga magiska krafter som skapar fred där ingen fred finns, oavsett Nobelpris. Samma sak kunde sägas om EU:s engagemang i Bosnien, i praktiken ett rent biståndsprojekt utan synligt slut och utan fredseffekter att tala om. Den väpnade fred som faktiskt föreligger åstadkoms en gång av amerikanska vapen.

EU bygger sin militärmakt

Lissabonfördraget öppnar för ett gemensamt EU-försvar. EU:s beslutsfattare vet att stödet för detta är svagt och verkar gå tillväga som de brukar: öppnar för möjligheten av ett impopulärt beslut, men väntar med genomförandet tills det uppstår en akut kris med åtföljande kaos. En mindre reaktionsstyrka, Eurocorps, gemensam för ett par EU-länder, finns förberedd med cirka 60 000 man.

Alla beslut som EU lovar är definitiva, är alltid förhandlingsbara när det verkligen gäller. Det framgick inte minst av att Tyskland och Frankrike tog sig rätten att bryta mot Euro-fördraget och hålla sig med större budgetunderskott än vad fördraget medgav. Detta var i sin tur en nyckelfaktor till att driva fram dagens situation i euro-området genom denna bevisade brist på hållning och föredöme.

EU, eller rättare sagt EU:s dominerande stater med EU som verktyg, kommer på samma sätt att ta sig rätten att snabbesluta om militära frågor för hela EU den dag de finner lämpligt. Det är sådant de har gjort förr och kan göra igen. EU är varken fredsmakt eller fredsprojekt.

Christian Westling (4 artiklar)

Anmäl