Därför är EU en värdig fredspristagare

Min farfar föddes 1896 på Västgötaslätten. Om han i stället hade fötts på Flanderns slätter hade han inte överlevt. Farfar var 16 år då Första världskriget bröt ut, 20 år när det tog slut. På denna bild syns terrängen utanför staden Ypres i södra Belgien när kriget var över. Jag vet att det är en uttjatad klyscha, men EU är från början ett fredsprojekt. Och för mig finns det en spikrak linje mellan den bilden och varför det är en bra idé att skriva ett gemensamt europeiskt direktiv för alternativa investeringsfonder, eller för tryckkärl och tryckbärande anordningar i industrin.

När Robert Schuman höll sitt tal den 9 maj 1950 inför franska nationalförsamlingen hade han en trestegsraket som förslag. Första steget: samarbete om handelspolitik och ett slags inre marknad. Andra steget: bredare politiskt samarbete. Tredje steget: bestående fred mellan Frankrike och Tyskland, och i förlängningen mellan Europas länder. Ingen kan säga annat än att han hade rätt.

En sammanhängande period om 62 års fred sedan hans förslag lanserades är längre än vad västra Europa kan uppvisa sedan många århundraden. Och det är inte bara för att vi européer är mer moderna och sofistikerade i dag - Balkankrigen visar motsatsen - utan för att vi faktiskt anstränger oss.

Ibland hör man invändningen att det är bra med samarbete, men att det är fel med just den här formen. Börja om från början, ta fram ett nytt förslag som är bättre för miljön, mindre subventioner, mer si eller mer så. Då glömmer man att just den version av EU som vi har just nu, är resultatet av ett fullskaleexperiment där man gjort just detta. Vi har suttit ner och förhandlat. Många svenskar hade velat ha mindre jordbrukspolitik och mer miljöpolitik - men andra ville motsatsen.

Efter femton år som medlemmar är den svenska debatten nu äntligen på väg mot frågan "vilken politik ska EU föra?" i stället för "var det rätt eller fel att gå med?". Svenskarna tillhör dessutom den övre tredjedelen av Europas folk när Eurostat ställer frågan om EU-medlemskapet är bra eller dåligt. Vi dras fortfarande med en självbild av att vara skeptiker, tillsammans med britter och danskar, men den bilden stämmer inte alls längre.

Så ta gärna en debatt om att EU borde vara ännu bättre på klimatpolitik, bättre på nedrustningspolitik, bättre på att stödja fredsprocessen i Mellanöstern, bättre på att verka för mänskliga rättigheter och ännu mer aktivt för att få Dawit Isaak frigiven.

Men låt oss åtminstone just i dag komma ihåg att EU redan gett sitt viktigaste bidrag till fred i världen, genom sin blotta existens.

Och EU har faktiskt redan nästan fått fredspriset en gång. 1998, när priset delades mellan John Hume och David Trimble från Nordirland, höll Hume ett fint tal vid prisceremonin i Oslo. Talet går att läsa här:
Hume, som var ledamot av Europaparlamentet, gjorde följande jämförelse:

”In my own work for peace, I was very strongly inspired by my European experience. I always tell this story, and I do so because it is so simple yet so profound and so applicable to conflict resolution anywhere in the world. On my first visit to Strasbourg in 1979 as a member of the European Parliament. I went for a walk across the bridge from Strasbourg to Kehl. Strasbourg is in France. Kehl is in Germany. They are very close. I stopped in the middle of the bridge and I meditated. There is Germany. There is France. If I had stood on this bridge 30 years ago after the end of the second world war when 25 million people lay dead across our continent for the second time in this century and if I had said: "Don’t worry. In 30 years’ time we will all be together in a new Europe, our conflicts and wars will be ended and we will be working together in our common interests", I would have been sent to a psychiatrist. But it has happened and it is now clear that European Union is the best example in the history of the world of conflict resolution and it is the duty of everyone, particularly those who live in areas of conflict to study how it was done and to apply its principles to their own conflict resolution.”

Håkan PG Jonsson (2 artiklar)

Anmäl