Farligt av Cameron spela ut aversioner mot EU

Det är tydligt att den ekonomiska krisen i Europa leder till att allt flera politiker och ledarskribenter drar den nationella rocken så tätt och nära om sig man bara mäktar eller vågar.

Det måste slås fast, att vårt land är gränslöst beroende av omvärlden. Det är mer än beklagligt att detta så sällan, man kan nästan säga aldrig, lyfts fram i debatter och resonemang. INGET europeiskt land klarar av att i något slags ensamt majestät möta framtiden under trygga förhållanden och samtidigt vara med och påverka och ta ansvar för sin omgivning.

Man skulle mycket väl kunna hävda att EU:s länder i åtskilliga fall är som kommunicerande kärl. Och det var väl egentligen meningen, när det beslutades om "den gemensamma marknaden".

Det påtalas ofta, och det är förståeligt, att Sverige lärt sig av sin ekonomiska kris, som började på 1970-talet och blommade ut, minst sagt, i början av 90-talet. Det bör faktiskt i sammanhanget erinras om att Sverige i allra högsta grad hade hjälp med att återhämta sig ekonomiskt  för att omvärldens ekonomi var stark. Vi har kommit så långt i politisk medvetenhet, beträffande internationellt beroende, att vi tillstår att miljöpolitiken inte kan isoleras av enskilda länder. Men likaväl som vattenströmmar och vindar struntar i nationsgränser gör också de ekonomiska strömmarna detta.

Det är ju generande enkelspårigt att orda som om svenska banker vore isolerade till territoriet mellan Öresund och Treriksröset. Det var länge sedan.

Kommissionens ordförande, Barroso får nu ständigt höra och läsa att han vill flytta makt från medlemsländerna till Bryssel. Dylika påståenden har vi i och för sig hört allt sedan EU startades. Jag bryr mig inte om att motsäga påståendet. Men man kan faktiskt också tolka Barroso som att han strävar efter att EU ska fungera och kunna ta sig ur krisen. Och då måste något göras!

Förkasta gärna allt som skisseras av Barroso och van Rompuy, ministerrådets president, men det är verkligen inte framåtsyftande politik om man inte presenterar något istället, om man inte vill göra något alls.

EU handlar nu om ekonomiska kriser. Det är en rad länders finansiella bekymmer som harvas fram och tillbaka. Det är heller inte konstigt att det i Europaparlamentet för närvarande förs intensiva budgetdebatter, om långtidsbudgeten och budgeten för 2013. Alla budgetdebatter handlar om beslutsfattare ska öka eller minska totalsummen eller enskilda anslag. Men detta är inte detsamma som att man, om man är hedervärd, ska ge sig på EU som idé, EU:s angelägenhet och ofrånkomliga roll.

Europa och vår omvärld har faktiskt flera gigantiska utmaningar att hantera än de som relateras till euro och Eurozonen. HUR skulle dessa problem och svåra utmaningar mötas om EU inte funnits?

Arabiska våren behöver inte en rad betraktare på nationella sidoläktare. Det är EU som knyter an till de nya regimerna i Egypten, Tunisien et cetera. Balkan har, som alla vet, upplevt att mycket blod flutit, och många spänningar existerar dags dato mellan länder där. Det är EU som, precis som tidigare, kan dra länder in i en demokratisk sfär och stå för en gradvis normalisering.

Premiärminister David Cameron spelar ut EU-aversioner. Häromdagen sade han att Storbritannien borde folkomrösta om landets framtid i EU. Innerst inne är han sannolikt rädd för sina egna uttalanden. Är det något lands företrädare som pläderat för europeisk enhet så är det England under Winston Churchill. Inget land har under sistone satsat så mycket på sin finansiella sektor som England. Inget land är mer angeläget om att få styra finansiella transaktioner än England. Och tory-politiker har att hantera grupperingar som tycks tro att Great Britain alltjämt existerar i sinnevärlden.  

Orden "federalism" och "bankunion" skrämmer tydligen en hel del. Minns att centerpartiet i vårt land sade sig stå för federalism, och beträffande bankunion kunde det väl vara klokt av både finansministern och andra att bida tiden an något, så vi först får veta vad en tänkt bankunion skulle innebära. Att banker i Europa är integrerade som i en union, som ännu inte är formaliserad, har ju inte hittills enbart lett till positiva utfall, vare sig för länder eller medborgare.

Sverige är ett litet land och står inte på dirigentpulten i Europa, men låt oss för Guds skull se till så vi inte blir sparkade ur orkestern. Att frikoppla sig från den framtida verkligheten är, vänligt uttryckt, dumt.

Alf Svensson (19 artiklar)

Anmäl