Diskrimineringen mot flickor kan ändras

FN har för första gången utropat den 11 oktober till International Day of the Girl Child, till svenska översatt Internationella Flickadagen. En och annan höjer säkert på ögonbrynen och undrar vad ännu en officiell dag kan ha för praktisk betydelse för flickors rättigheter. Det är sant att en dag inte i ett nafs förändrar situationen för de miljoner flickor som lider av undernärdhet, blir bortlovade till barnäktenskap och nekas utbildning, men det symboliska värdet av att erkänna att flickor systematiskt diskrimineras i stora delar av världen ska inte underskattas. Sedan är det upp till dig och mig att inte blunda för dessa orättvisor, utan agera för att fler flickor ska få lov att leva ett värdigt liv.

Här hemma rasar genusdebatten just nu kring henordets vara eller ickevara, något som är ett tecken på hur långt vi ändå har nått med jämställdheten i Sverige. Jag menar inte att på något sätt förringa denna debatt, men det är först när ett land har nått några fundamentala milstolpar kring mäns och kvinnors jämställdhet, som en liknande diskussion kan föras. I stora delar av världen är det fortfarande kontroversiellt att ens påstå att flickor är lika mycket värda som pojkar. Diskrimineringen mot flickor är så ingrodd och accepterad i samhällena att det inte reflekteras över att flickfoster aborteras, att flickor är de som får äta sist och minst i familjen och nekas skolgång. I länder som Indien och Bangladesh förminskas flickor och kvinnor lätt till handelsvaror, när deras värde mäts i ekonomiska termer i form av brudpris och hemgift vid giftermål.

Det vore fel att påstå att ingenting görs på politisk nivå för att förbättra förhållandena för flickor. På många håll i Afrika och Asien arbetar de nationella regeringarna för att förbättra situationen för flickor, men utvecklingen går långsamt. Detta trots att analyser pekar på att ett land som förbättrar utbildningen för flickor gynnas på ett samhälleligt plan. Till exempel visar organisationen IFPRI att ett barn som föds av en kvinna som är läskunnig har 50 procent större chans att överleva fem års ålder. Likaså finns det samband som visar på att högre utbildning för flickor leder till högre inkomst i vuxen ålder och lägre barnafödande. Ändå visar siffror från UNESCO att 36 miljoner flickor som har nått grundskoleåldern nekas skolgång. Enligt UNICEF är barnäktenskap så utbrett, att en av tre flickor gifter sig innan 18 års ålder och nästan hälften av alla flickor i utvecklingsländer blir mödrar innan de är 18 år gamla. Barnafödande är dessutom det som dödar flest flickor i åldern 15-19 år.  

För oss här hemma framstår ofta flickorna bakom dessa siffror som offer. De flickor och kvinnor jag har mött under mina vistelser i Afrika och Asien är dock allt annat än offer. Systematiskt diskriminerade ja, men med starka inneboende drivkrafter och en oerhörd vilja att förändra sin livssituation om de bara får chansen. Inom Hungerprojektet försöker vi undvika ordet välgörenhet och istället tala i termer av investeringar. Genom att investera i flickor och kvinnors lika värde och genom att göra dem till målgrupper i våra mikrofinansprogram och ledarskapsutbildningar, investerar vi i deras kapacitet att förändra sin vardag och sitt liv.

Med envist och uthålligt arbete går det att föra upp flickors och kvinnors rättigheter på den nationella agendan. Ett exempel är Nationella Flickadagen i Bangladesh, som Hungerprojektet har varit med och instiftat i samarbete med 300 lokala organisationer. Under denna dag, som i år hölls i början av oktober, genomförs en mängd manifestationer och arrangemang över hela landet för att uppmärksamma flickors villkor.

Så frågan är: Vad kan du och jag göra för att förbättra situationen för alla dessa flickor? På detta kan jag bara svara – massor! Inte minst genom att stödja någon av organisationerna som arbetar med att förbättra statusen för flickor och kvinnor. Dessvärre tycker jag mig se en tendens till att allt fler ifrågasätter värdet av att ge pengar till biståndsorganisationer. Det skylls på skandaler där pengar har försvunnit och på att man inte vet om pengarna verkligen gör nytta. En del menar att det är ländernas interna problem och att det ska fixas nationellt.

Jag har full förståelse för att folk som ger pengar också vill veta att de når ändamålet, men jag har ingen förståelse för dem som menar att vi inget kan göra eller inte bör lägga oss i. Jag tycker att vi i vår välmående del av världen har en skyldighet att ge tillbaka något av vårt välstånd. Vi har en skyldighet att lyfta blicken över vår egna trygga tillvaro och göra vårt till att försöka skapa en bättre värld. Så fastna inte för mycket i den interna hendebatten, utan låt den Internationella Flickadagen påminna oss om allt det som behöver förändras där ute. Då har i alla fall dagen tjänat något syfte.