Religion och sekularism måste respektera varandras gränser

Diskussionen gällande böneutrop har varit intensiv. Många har lagt sig i debatten och den diskuteras flitigt. Det finns de som är för och det finns de som är emot. Vi tillhör den senare kategorin då vi anser att sekularism som fundament är alldeles för värdefullt att vända ryggen. Samtidigt finns dock konceptet "religionsfrihet", den lagstadgade religionsfriheten. Hur förhåller vi oss då?

I sin ledare på Aftonbladet hänvisar Anders Lindberg till religionsfrihet som "rätten till att fritt utöva sin religion" men väljer gladeligen att ignorera den andra delen av koceptet; "rätten att välja bort religion". Självfallet har vi religionsfrihet lagstadgat och det av en anledning. Däremot innebär det inte bara att religionsutövare har rättigheter, de har även skyldigheter.

Lindberg väljer sedan att skapa ett närmeligen hatiskt fundament av sitt andra argument; oppositionen mot böneutropare delges, enligt honom, enbart av de som är negativt inställda till islam och muslimer, och som kronan på verket verkar han även anse att de flesta tillhörande denna opposition dessutom är kristna och därmed hycklare. Även om vi varje dag naturligtvis välkomnar en chans till att bli kollektiviserad på detta inskränkande sätt så vill vi dock ändå som indoktrinerade hycklare få en chans till att försvara oss.

Till att börja med så skulle vi definitivt motsätta oss om en kyrka skulle frångå sin hyfsat diskreta tillvägagångsmetod i form av klockklang och i stället, fem gånger om dagen, börja basunera ut allmänt gudomligt lovprisande i en megafon. För oss som icketroende skulle detta vara ett intet alls särskilt välkommet inslag i vår livsföring. Det faktum att vi skulle få något religiöst så oerhört påträngande skulle vi se som ett ganska allvarligt slag mot det sekulära samhälle vi som tur är lever i.

För det andra handlar det om traditioner och kultur. I Sverige har vi en långtgående tradition av kyrkligt engagemang och vad man än tycker om det, troende som icketroende, så blir det ur den aspekten en helt annan punkt på agendan då vi då istället snarare mynnar ut i en kulturell debatt.

För det tredje handlar religionsfrihet även om att inte kränka människor, om att föra dialog med civilbefolkning och höra deras synpunkter i frågan. Någon sådan dialog har inte förts i Fittja avseende böneutrop.

Frågan om böneutrop har inget med religionsfrihet att göra. Det är en politisk diskussion om hur mycket religion som skall tillåtas och accepteras i vårt samhälle och vad samhällets uppgifter egentligen är. Som politiker anser vi att det är av vikt att på alla möjliga sätt underlätta religionsutövande och främja religionsfrihet; för den som tror är religion något fint och något som denne skall vara stolt över. Däremot, att underlätta religionsutövande är inte samma sak som att trampa på sekularismens principer. Religionsfrihet och sekularism kan gå som hand i handske, så länge de respekterar varandras gränser.

I fortsättningen får Lindberg dock väldigt gärna se oss som typiska indoktrinerade, kristna, hycklande svenskar om det så passar; att vi dessutom är kristdemokrater gör väl inte direkt saken bättre. Eller så finns valet att se oss som de vi är. Typiska sekulärt åberopande individer. Valet är ditt.

Ardavan Khoshnood (30 artiklar)

Anmäl