Nolltolerans förstör arbetet med beroende och missbruk

Jag efterlyser en större generositet inom missbruksvården. Med generositet menar jag att vi måste vara generösa med att det som fungerar för en person kan vara rent destruktivt för en annan. Det finns en fundamentalism bland många 12-stegs fanatiker vars upphöjande av metoden gör att många drar sig för att söka hjälp. Samma revirpinkande finns bland KBT-terapeuter, psykodynamiker, Mindfulnessentusiaster m.fl.

Det måste alltid vara individen som står i fokus och som sätter sina egna målsättningar och vad som fungerar och inte fungerar. Den rådande nolltoleransen kan vara förödande. För många bidrar nolltoleransen till att de inte söker hjälp. De vill inte klassificera sig som alkoholister, narkomaner, spelberoende eller sexmissbrukare. De har inte motivationen till total avhållsamhet och skräms därför bort, istället för att söka hjälp.

Det finns för mycket av ”min sanning måste vara alla människors sanning” bland personer som har valt total avhållsamhet. ”Om jag inte får eller kan, då ska ingen annan få eller kunna heller”. Den som väljer total avhållsamhet skall naturligtvis ha allt stöd i detta. Det är dock viktigt att även respektera och ge utrymme för den som väljer ett annat mål.

Om detta synsätt ska inkludera även droger innebär det att vi även behöver ändra vår syn på detta. Ted Goldberg, professor i sociologi skriver på Newsmill: ”Oavsett om vi gillar det eller ej måste vi ta till oss att hur vi än gör kommer det att finnas narkotika i vårt land.” Detta är den verklighet som mina klienter lever med och måste förhålla sig till. Frågan om när, var och hur droger, mediciner, alkohol, kasinon, sex och annat ska vara tillgängligt i vårt samhälle är något helt annat. För dem som vill ta kontroll over sitt beroende är tillgängligheten inte det primära, utan hur jag lever med det faktum att jag alltid kan få tag i det jag “behöver” om och när jag vill.

Att lära sig att kontrollera sitt beteende är fullt möjligt. Det viktiga är att det är individen själv som sätter sina mål. Individens egen motivation till att förändra sina vanor är den i särklass starkaste drivkraften i alla behandlingar. Är en person inte motiverad till total avhållsamhet måste målet att använda mindre vara ett fullgott alternativ.

När vi talar om individen finns ingen absolut sanning. Därför finns det heller ingen som kan vara expert på att hjälpa andra enbart baserad på sin egen erfarenhet. Alltför ofta blir den som ska ge stöd åt andra utsedd på grund av myten ”Har man inte själv varit i skiten kan man inte hjälpa andra eller förstå hur det verkligen är”.  Det är dock  bara individen själv som kan vara expert på sitt eget liv och som kan sätta egna mål för sin egen resa.

Det jag efterlyser är att samma respekt för dem som väljer total avhållsamhet borde finnas för dem som väljer att ha ett annat mål. Denna mer vidsynta inställning skulle leda till att fler individer tog steget till att söka hjälp för att kunna ta kontroll över sitt beteende.

Det som behövs är större mångfald och fler alternativ för stöd och hjälp till människor med beroendeproblem. Inte låsta normer om vad som fungerar för andra. På så sätt kan vi nå betydligt fler i behov av hjälp än idag.

Hon ringde till mig och var alldeles överlycklig! Denna underbara kvinna som brukade uttrycka att hon var “Slav under Herr Chablis!” Hon drack på tok för mycket och till slut erkände hon för sig själv att hon behövde hjälp. Det har gått så otroligt bra för henne. Jag hörde på hennes röst att hon var upprymd:

“Jag borde byta namn Ulf!” inledde hon med. ”Jag borde heta Sigourney!”

”Oj!” tänkte jag. ”Har hon börjat dricka igen?”

Jag bad henne att förklara mer och då insåg jag att så inte var fallet. Hon började berätta att hon var så trött på att kalla sig alkoholist. Hur hon upplevde det som negativt att leva under en myt som säger: En gång alkis – alltid alkis. Hon beskrev hur hon kände sig degraderad av sig själv och sin omgivning av detta.

”Sigourney betyder Besegrare” fortsatte hon. ”DET är min identitet. Jag är ju helt fantastisk som har besegrat och tagit kontroll över min alkoholkonsumtion! Jag vill inte längre identifiera mig med det jag har varit. Jag vill identifiera mig med den jag är idag – och det är en besegrare som är jäkligt stolt över att jag har tagit tillbaka kontrollen över mitt liv!”

Jag kunde inte låta bli att känna mig stolt över henne. Vilken insikt hon hade kommit till. Människor är fantastiska!

Ett par dagar senare ringde hon dock och talade om att några bittra jantelagsstyrda på Anonyma Alkoholister hade påmint henne om att hon inte ska tro att hon är något. Att det bara är en tidsfråga till hon åker dit igen om hon inte fortsätter att gå på möten och säga: "Hej Jag heter Asta (fingerat namn) och jag är Alkoholist!"

”Men det struntar jag i!” sa hon i nästa andetag. ”Jag heter Sigourney och jag är en fantastisk Besegrare!"