Löfven borde reagera mot Reepalu snarare än mot Cetin

Nyligen jublade vi då de svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye frigavs från sitt etiopiska fängelse. De hade då tillbringat 14 månader inspärrade under mycket ovärdiga och usla förhållanden. De var anklagade för att ha stridit tillsammans med, eller haft samröre med ONLF-gerillan. Enligt etiopiska myndigheter är denna gerillarörelse en terroristisk organisation och alla som stöder eller har samröre med rörelsen anses som medbrottslingar. Men detta till trots, så kämpade både svenska myndigheter, journalistförbundet, svenska PEN, Amnesty International och flera andra politiska och humanitära organisationer för Johan Perssons och Martin Schibbyes frigivning.

Den gemensamma kampen skapade en fantastisk solidaritetskänsla! Varken journalistförbundet, svenska PEN, eller någon annan organisation i Sverige, menade att det var rätt åt dem, att om de inte hade haft samröre med terroristerna skulle de inte ha blivit fängslade. Och jag tror inte heller att deras politiska parti eller journalistförbundet har uteslutit dem som medlemmar pga detta. Detta vore ju i så fall absurt.

För mig var det lika absurt att höra om hur den unga, svenska och skickliga politikern Evin Cetin tvingades ta timeout från sina politiska uppdrag i Socialdemokratiska partiet. Detta för att ha dansat folkdans tillsammans med några gerillasoldater ur Kurdistans ”Fria Livets Parti” PJAK (Partiya Jiyana Azad a Kurdistanê). Majoriteten av gerillasoldaterna är kvinnor som bekämpar den förtryckande iranska regimen.

Men oavsett vad PJAK står för och vad de har för relationer till PKK, ska en kvinna, enbart för att ha dansat med soldater, eller ha synts tillsammans med dem, inte klassas som terrorist och tvingas att ta timeout från sina uppdrag från det parti som hon växt upp med. Turkiets främsta och mest respekterade journalister; Cengiz Çandar, Hasan Cemal, Mehmet Ali Birand, poeten Bejan Matur och många andra och har vid flera tillfällen begivit sig till PKK-s högkvarter vid Qandilberget.

Där har de intervjuat PKK-ledare, synts tillsammans med gerillan och därefter återvänt hem till Ankara eller Istanbul. Trots att de publicerat sina intervjuer med gerillaledarna så kan de fortsätta leva som vanligt och blir ofta inbjudna till olika tv-kanaler för att berätta om sina möten med gerillan. I Turkiet kan man alltså göra detta utan att riskera uteslutning från sitt parti eller den tidning man arbetar för.  

Det enda jag vet och har läst i media är att socialdemokraten Evin Cetin har dansat en kurdisk dans tillsammans med såväl kvinnliga som manliga gerillasoldater någonstans i de kurdiska bergen. Hade hon synts med vapen i handen och stridit tillsammans med gerillan, oavsett om det är mot den antisemitiske Ahmedinejads regim, skulle man förstå den socialdemokratiska ledningens reaktion.

En hårdare reaktion borde partiledaren Stefan Löfven visat mot Ilmar Reepalus som gång på gång uttalat sig antisemitisk i Malmö. De senaste angreppen och hotelserna mot Judiska Församlingen i Malmö kan vara ett resultat av Reepalus negativa  uttalanden.

Efter två mandatperioders högerkoalition är ett socialdemokratisk styre i högsta grad efterlängtat. Denna incident är förstås partiets inre angelägenhet, men jag är rädd att den kan lägga krokben för partiets kliv tillbaka till makten. 

Efter reaktionerna backade socialdemokratiska partiet och Evin Cetin fick återgå till sitt arbete som förste ombudsman för socialdemokraterna i Dalarna.