SD kidnappar hedersfrågan för att begränsa invandringen

Bahareh Andersson skriver i en debattartikel att jag svängt i hedersfrågan. 

Jag svänger inte i hedersfrågan. Den som vill ha en korrekt bild av vad jag sade vid Humanisternas möte  kan lyssna här. Det jag framförde där var samma argument som jag framfört tidigare och det är samma utgångspunkt som finns i Feministiskt initiativs politiska dokument, under rubriken Våld och förtryck i hederns namn. Där står det:

"Feministiskt initiativ menar att förtryck, diskriminering, marginalisering och våld mot kvinnor kan se olika ut och ta sig många uttryck, men att det är samma norm och struktur som gör dessa kränkningar möjliga varhelst i världen man befinner sig, nämligen patriarkatet. Feministiskt initiativ anser att debatten om våld och förtryck i hederns namn exemplifierar på ett tragiskt sätt just hur könsförtrycket avgränsas, definieras och förklaras inom ramen för skilda kulturella rum.

Att benämna kvinnomord, våld mot kvinnor och kvinnoförtryck som ”hedersmord” eller ”hedersrelaterat våld” gör det möjligt att föreställa sig att dessa handlingar är sanktionerade inom andra ”kulturer”. Med andra ord förklaras våld mot kvinnor från så kallade ”hederskulturer” med ”kultur” eller ”religion” snarare än med könsmakt.

Konstruktionen av kvinnoförtryck som en kulturell handling hos ”de andra” gör det möjligt att avgränsa våldet till ”de andras kulturer”. Denna konstruktion möjliggör att det förtryck och våld som förekommer i Sverige betraktas som en anomali (det är inget ”naturligt” i den ”svenska kulturen”) medan det förutsätts vara en legitim handling i ”andra kulturer”.

Jag exemplifierade också detta genom att visa på hur Sverigedemokraterna "kidnappar" frågan och tar den som utgångspunkt för att kräva kraftiga begränsningar av invandringen och hårdare regler för människor som finns här.

Det handlar alltså inte om någon form av förnekanden. Tvärtom. Att se och förstå skillnaderna mellan det vi vardagligt kallar mäns våld mot kvinnor eller våld i nära relationer och det våld som utövas i namn av heder är centralt. Jag tog också upp nödvändigheten av utbildningsinsatser i alla personalgrupper som arbetar med/möter unga kvinnor och män som lever under hot i namn av heder. Det gäller personal inom skolan, sjukvården, socialtjänsten, rättsväsendet, osv.

Det patriarkala våldet tar sig alltså många olika uttryck. Vi ska se både likheterna och olikheterna. Framför allt ska vi erkänna problemets oerhörda omfattning och högt och tydligt deklarera att detta är ett gigantiskt säkerhetspolitiskt misslyckande för vårt samhälle.