Forskare: Dags att sluta fred med narkotikan

Det finns bara en siffra som talar till vår narkotikapolitiks fördel - andelen 15-16-åringar med erfarenhet av narkotika ligger under det europeiska genomsnittet. Dock vid 18-årsålder har en av sex svenska ungdomar använt narkotika. Och i åldersgruppen 15-64 år ligger Sverige över det europeiska genomsnittet. Ca 1 miljon(!) svenskar har brutit mot Narkotikastrafflagen.

Men ovanstående gäller rekreationskonsumenter, dvs. människor för vilka droger inte utgör en central aktivitet i livet utan spelar en underordnad roll. Problematiska konsumenter, däremot, ger droger högsta prioritet. Det är problematiska konsumenter som uppvisar allt det negativa vi associerar med narkotika, t. ex. arbetslöshet, bostadslöshet, kriminalitet, prostitution, upplösning av familjer, hälsoproblem och för tidig död. Antalet problematiska konsumenter i Sverige har ökat kontinuerligt under alla år som vi har haft vår narkotikapolitik och per capita har vi lika många problematiska konsumenter som det ”drogliberala” Nederländerna.

Drygt hälften av 16–24-åringar i Sverige uppger att det är lätt att få tag på narkotika i sin närmiljö. Tillgång på cannabis, amfetamin och kokain har ökat stadigt sedan slutet på 1980-talet, och priserna har gått ned högst väsentligt sedan dess. Idag håller drogerna högre renhet och dessutom finns att köpa på mindre tätorter. Utöver detta ökar handeln på Internet - där det säljs okända och otestade substanser i obekant styrka.

Det är mer lönsamt och mindre riskabelt att smuggla starkare drogsorter än svagare då man inte behöver hantera lika stora mängder. Detta gör att utbudet på den svarta marknaden består av mera potenta varianter – t.ex. heroin i stället för opium, kokain i stället för kokablad och haschish i stället för marijuana. Dessutom har vi inte, och inte heller kan skaffa oss, kontroll över någon av beståndsdelarna i tillgångskedjan, nämligen:

Världssamfundets försök att hindra framställningen av narkotika har misslyckats. Visserligen kan man dramatiskt minska produktionen i ett (mindre) geografiskt område men då flyttas odlingen/tillverkningen någon annanstans. I många u-länder saknar den centrala regeringen kontroll över delar av nationens territorium och de lokala hövdingarna anser sig behöva mycket pengar – bl.a. till vapenköp för att försvara 

Det finns mycket starka ekonomiska incitament för att smuggla narkotika, och smugglarnas uppfinningsförmåga är outtömlig. Exempelvis förpackas drogerna vattentätt och sänks i grunt vatten utanför kusten. Med hjälp av en GPS och en snorkel hämtas narkotikan som tas i land i fritidsbåtar. Hur ska Sverige kunna övervaka sin 2960 km långa kust?

1980 - 2009 ökade antalet polisårsarbetskrafter nedlagda på narkotikaärenden med 450 %. Detta till trots ökades tillgången under hela perioden. Vi har inte ens kunnat hålla våra fängelser narkotikafria.

Liksom det mesta i svensk narkotikapolitik har vår institutions- och öppenvård inte utvärderats ordentligt. Det verkar som om allt som ryms inom ramen för vårt prohibitionistiska paradigm betraktas som bra per automatik. BAK/SWEDATE, den enda(!) stora svenska jämförande undersökningen av den drogfria vården, fann att om man med en lyckad behandling menar att under sex månader efter utskrivning ska individen: 1) inte ha missbrukat narkotika, alkohol eller någon annan drog, 2) inte vistats på en institution eller ägnat sig åt kriminalitet, 3) haft en socialt integrerad livsföring samt 4) varit i psykisk balans, har bara 10 % av klienterna lyckats.

Däremot utvärderas icke-prohibitionistiska åtgärder. Efter att nästan ha avskaffat läkemedelsassisterad underhållsbehandling (Metadon/Subutex) i Sverige har flera utvärderingar visat att den har positiva effekter för många problematiska konsumenter. Bl. a. började dessa fungera mycket bättre socialt. Detta till trots dröjde det länge innan begränsningen av antalet platser för denna vårdform togs bort.

Idag har vi svårt att acceptera sprutbyte. Efter att sprutbyte funnits i Skåne i 26 år, och sex år efter beslutet togs som tillåter alla landsting att bedriva sprutbytesprogram, kommer en försöksverksamhet(!) att startas i Stockholm. Under tiden har Danmark infört legalförskrivning av heroin, Norge har användarrum och Finland närmar sig en legalisering av medicinsk cannabis.

2010 förekom 420 narkotikarelaterade dödsfall i Sverige - vilket är fem gånger fler än som dog genom mord eller dråp, och nästan lika många som avled i trafikolyckor. Per capita har vi ca dubbelt så många narkotikarelaterade dödsfall som Nederländerna.

Sverige vidtar en repressiv åtgärd i hopp om att därigenom minska narkotikaproblemet. När så inte blir fallet beslutar vi om nya åtgärder som ytterligare urholkar våra fri- och rättigheter. Exempelvis när illegala droger blev ännu mer lättilgängliga trots telefonavlyssning bestämde vi oss för att tillåta buggning (vilket inte vänt trenden).

Andra områden där kriget mot narkotikan urholkat våra fri- och rättigheter är husrannsakan, hemliga tvångsmedel, hemlig telespaning, bevis- och brottsprovokation, sänkta beviskrav för fällande dom, m.fl.

Några internationella effekter av prohibition:

1. Vapen: en ansenlig del av de ofantliga vinsterna som droghandeln genererar går till inköp av vapen –  som sedan används bl.a. av terrororganisationer.

2. Drogkarteller: i vissa länder har dessa blivit en stat i staten.

3.  Militarisering: prohibition motverkar demokrati och bidrar till militarisering i många u– länder.

4. Mord: under de senaste fem åren har ca 50 000 människor mördats i Mexikos narkotikakrig –  vilket motsvarar att utrota varenda man, kvinna och barn i Borlänge.

5. Miljöförstörning: Spridning av växtgifter från luften har bidragit till att förstöra regnskogen, förorena vattentillgångar, döda stapelgrödor, samt skada människor, boskap och husdjur. Dessutom dumpas överblivna giftiga kemikalier och restprodukter från den illegala tillverkningen i naturen.

Av bl.a. dessa skäl är det dags att sluta fred med narkotika. Oavsett om vi gillar det eller ej måste vi ta till oss att hur vi än gör kommer det att finnas narkotika i vårt land. M.a.o. måste vi lära oss leva med narkotika. Frågan är hur? Svaret är att ingen kan säga med säkerhet - vilket är varför det finns en omfattande internationell debatt.

Tiden är mogen för Sverige att erkänna att vi inte har alla svar och ödmjukt börja diskutera olika förslag. En bra början vore om massmedia skulle uppmärksamma diskussionen utomlands, samt ge plats för olika inhemska uppfattningar att komma till tals. På sikt behöver vi en statlig narkotikakommission bestående av vetenskapsmän från många discipliner, med direktiv att förutsättningslöst och i samråd med alla intressenter undersöka alternativ till vår nuvarande narkotikapolitik.

Målet bör vara att föreslå åtgärder som vi kan pröva. Vidtagna åtgärderna ska sedan vetenskapligt utvärderas och resultaten användas som grund för efterföljande beslut. Kort sagt bör Sverige bli ett experimenterande samhälle som bygger narkotikapolitiska beslut på vetenskap i stället för tro.

Ted Goldberg (4 artiklar)

Anmäl