Feministisk seger om Schyman svänger i hedersfrågan

I konflikten mellan mig och exemeplevis Kamali, tidigare utredare åt den socialdemokratiska regeringen,  kan man tala om ”vi och dem”. Vi, som kämpar för individens rättigheter och de, som kämpar för kulturella grupprättigheter. De tystar kulturens/gruppens helt avgörande roll bakom ett hedersmord.

Den debatten har inget med ”invandrare och svenskar” att göra. Både Masoud Kamali och jag är invandrare, dessutom från samma land. Men jag blev mörkrädd när jag mötte denna professor som har haft makt i regeringskansliet. Han fortsätter nämligen att förneka hedersnormers betydelse, och han skrämmer svenskar med rasiststämpeln. Det är tyvärr ett effektivt recept för att skapa ännu fler invandrarhatare. 

Det är nästan så att man tycker att man förtjänar en hjältemedalj efter att, som jag, ha suttit i två paneldebatter, om detta, med fem dagars mellanrum.

Först med Gudrun Schyman torsdagen den 25:e sepember som anordnades av Humanisterna syd (länk) den 1:a oktober med Kamali, som alltså är professor i socialt arbete vid Mitthögskolan. Den sistnämnda har lett en statlig utredning om makt, integration och strukturell diskriminering.

Påhoppen från motdebattören var hårda just under det senare seminariet. Temat som paneldebatterna avhandlade var oskrivna regler i familjer och våld i hederns namn. Under paneldebatten med Gudrun Schyman trodde jag att jag lyckades med att åstadkomma en mindre mirakel. Med hjälp av Sara Mohammed, ordförande för Glöm aldrig Pela och Fadime-föreningen, fick jag Gudrun Schyman att uttala en ny hållning. Schyman, som i tio år hävdade att talet om hedersvåld är rasistiskt, verkade inse att hederskulturella normer, som knyter oskuldskravet på döttrar till hela släktens heder, är en viktig och specifik fråga som hon lovade att ta upp.  Det handlar om den för många svenskar självklara rätten till kärlek och sin egen sexualitet. Både muslimska och syrisk-ortodoxa församlingar fanns på plats.

Jag tyckte att detta var en otroligt viktig seger för feminismen i Sverige.

Om Schyman gör som hon sade på seminariet kommer hon troligtvis att avstå från sina tidigare kontraproduktiva uttalanden om hedersvåldsfrågan. Och likt Mona Sahlin bli modig och erkänna att det var fegt att tysta svenska myndigheter med anklagelser om rasism. Att kritisera och bekämpa en i grunden rasistisk norm som förbjuder oss att förälska oss i vem vi vill, är tvärtom att bekämpa den rasism som finns över hela världen. Vi behöver Gudrun Schyman på barrikaden, vi muslimska feminister vill ha samma rättigheter som kristna feminister redan har, i realiteten. Få lägger sig i svenska feministers kärleksaffärer, så som många gör i våra könssegregerade invandrarförorter och på många håll i världen.

Däremot vill jag tacka även Masoud Kamali för debatten måndags, och konstaterar att vi kan vara överens om att vi inte är överens. Kamalis perspektiv i debatten om ”vi och dem” - det vill säga ”svenskar och invandrare” - är ett påhittat och irrelevant perspektiv i hedersfrågan. Här handlar det inte alls om ”svenskar och invandrare”.

Jag själv är lika mycket invandrare som mina kamrater, som tidigt i våra länder har kämpat mot hederskulturella normer, som de invandrare som även i Sverige behåller och förstärker dessa normer. Det handlar i stället om en kulturkrock mellan individualister och kollektivister. Fadime, alla hennes medsystrar i liknade situationer som kämpar, har varit och är invandrare själva. 

Det finns, som sagt, också många feminister i våra hemländer som riskerar livet för denna kamp för jämlikhet och jämställdhet.

Varför stödjer Kamli inte Fadimes och de förtrycktas kamp? Varför nekar han att det finns ett förtryck i hederns namn som kräver oskulders blod på bröllopsnatten? Ska dessa flickor inte ha samma rättigheter som svenska tjejer har? Är våra medsystrar mindre värda? Är det inte det som är rasism?

Abdirisak Waberi (M) i riksdagen är lika mycket muslim som jag, men skillnaden är att han företräder en medeltidsvariant och att jag gör en demokratisk tolkning. Kan kristna feminister ha rättigheter ska vi muslimska också ha samma, och inte färre, rättigheter. 

Vem av oss stödjer Kamali? Stödjer han Waberi eller mig? Det är frågan som han borde svara på. Stödjer han samma rättigheter för alla i detta land, eller ska traditioner och religioner diktera vem jag får gifta mig med? Ska jag få simma med pojkar i samma simbassäng eller inte? Vem bestämmer; imamer som tycker att fyra fruar är okej eller jag som invänder? SVT:s Uppdrag gransknings den 16 maj, då imamer rådde kvinnorna att lyda och inte polisanmäla våldsbrott, hur förhåller sig Kamali till det?

Jag har varit hotad i Teheran för min kamp för mänskliga rättigheter och jag är hotad och förolämpad även här. En civiliserad ton kunde man åtminstone vänta sig av en svensk professor som Kamali ändå är. Hur mycket han än vill tysta debatten om invandrartjejers lika rättigheter, det sistnämnda ett uttryck jag har lånat från Fadime Sahindal.