Ikeas anpassning till könsapartheid är feg

Nyheten om att Ikea valt att retuschera sin katalog för att passa Saudiarabiens kvinnosyn lämnar en synnerligen unken lukt efter sig. Jag hoppas innerligt att denna lukt sätter sig i väggarna på samtliga varuhus. Och att de som fattar beslutet sover lite sämre om natten och att de har svårt att se kvinnor och flickor i sin närhet i ögonen utan att skämmas.

Ikea borde givetvis inte agerat på detta viset. Det enda rimliga förhållningssättet är att Ikeahemmet är en plats för både män och kvinnor, flickor och pojkar. Risken att få sin katalog och sina produkter förbjudna av Saudiarabien borde en möbeljätte som Ikea ta utan någon som helst tvekan. Det budskap som Ikea nu sänder är att man är beredd att anpassa sig till vilken kultur som helst, oavsett hur ojämställd och kränkande den är. 

Tänk om Ikea istället hade stått upp för principerna om jämlikhet. I stället för att se sig bortretuscherade av ännu en samhällsaktör hade kvinnor som lever i förtryck kunnat få inspiration att kämpa vidare. Åtminstone hade det signalerat att vissa saker inte är förhandlingsbara och att företag också kan dra sitt strå till stacken för att eliminera en förlegad kvinnosyn. Solidaritet med de förtryckta får aldrig någonsin bagatelliseras. Olika perspektiv i all ära, men aldrig bör det saudiska perspektivet få stå oemotsagt. 

Det är givetvis alltid problematiskt ur ett människorättsperspektiv att handla med länder som förtrycker olika grupper av sin befolkning. Det är svårt att dra en gräns, alla länder är långt ifrån oklanderliga och alla har saker att skämmas för. Ett minimikrav om att könsapartheid i produktkataloger inte kan accepteras borde dock kunna ställas. Om en bild säger mer än tusen ord, tänk då vad en hel katalog med bilder kan säga. 

Jag hoppas att de saudier som möblerat med Ikeamöbler inser att den där Liatorps-serien som de införskaffat är designad av Carina Bengs. En utbildad kvinna som kan försörja sig själv, som kan ha sex med vem hon vill (som är villig), som kan skilja sig och leva som singel om hon vill, som har lika mycket att säga till om vad gäller barnuppfostran som sin man, som kan klä sig efter säsong på samma villkor som män och som kan kräva lika behandling av sin chef, sina kollegor och sin partner. Ja tänk – en del av den inredning som pryder saudiers hem kanske är designade av kvinnor som kör bil med en naken arm dinglandes från det nervevade bilfönstret.

Oviljan att stå upp för jämställdhet och mänskliga rättigheter verkar ibland vara gränslös. Man kan ju tycka att diverse exempel genom historien borde lärt oss ett och annat om feghet och ryggradslöst beteende. Tyvärr visslar många fortfarande den förljugna neutralitets melodin när kränkningar av de mänskliga rättigheterna pågår i ett annat land. Fortfarande är vi villiga att tumma på de friheter som våra förfäder kämpat för. Fortfarande är många villiga att lättvindigt låta det koloniala arvet hindra oss från att stå upp för alla människors rätt till de fri- och rättigheter som många i väst idag åtnjuter. Vi måste sluta skämmas för att vi kommit så långt som vi gjort och sluta sticka huvudet i sanden när det börjar lukta unket.

Tyvärr påverkar nog denna bugning åt könsapartheid inte omsättningen på Ikea. För många är Ikea fortfarande det enda alternativet när inredningsbehov uppstår. Alla är ju inte gjorda av pengar, till skillnad från de styrande i Saudiarabien.  Så, när vi i höst tänder våra Ikeavärmeljus bör vi tänka på alla de kvinnor och flickor runt om i världen vars fri- och rättigheter hela tiden riskerar att suddas bort på grund av kulturella och religiösa föreställningar om män och kvinnor.