Orimligt tillåta kyrkklockor men förbjuda böneutrop

Botkyrka kommun tros ge klartecken till böneutrop från en moské. Med det har debatten kring böneutrop kommit igång, skall det i Sverige vara lovligt med just böneutrop? Staffan Danielsson, riksdagsledamot för C, menar att det inte skall vara lovligt. Det är inte förankrat i svenska kulturen och är allt för ”påtvingande marknadsföring” menar han.

Att inte vilja ha böneutrop i sin omgivning av vilken orsak som helst, i likhet med Staffan Danielsson, är en preferens vi alla har rätt till. Det finns inget tvång i Sverige att man måste tycka om precis allt. Däremot borde lagstiftningen, som gäller oss alla, vara så pass neutral att största möjliga frihet garanteras varje individ. Med det menas att Sverige måste vara sekulärt och inte institutionalisera religiösa dogmer och praxis. Praktiskt innebär det att argument som är religiösa i sin natur saknar vikt, det är inte längre Gud, Shiva eller Quetzalcoatl som bestämmer. Det gör vi medborgare, alltså vi människor. Då demokrati innebär folkstyre så kan bara en sekulär stat vara demokratisk.

Vad har sekuläritet med böneutrop att göra? Staffan Danielsson argumenterar för en asymmetrisk hållning. Å ena sidan vill han värna religionsfriheten, troligtvis stödjer han också sekularitet, och å andra sidan ser han inga problem med att ge kristna traditioner särskild ställning. Som argument för att gnaga på svensk sekuläritet menar han att kyrkklockor är ”allmänt accepterade” och ”kulturellt etablerade”.

En sekulär stat gör inte skillnad på religion eller livsåskådning. Staten ser bara medborgare som på sin fritid ägnar sig åt det de vill. Att vissa medborgare vill upprätta byggnader och kalla dem för kyrkor och andra kalla sina för moskéer ska inte spela någon roll. Alla ska vi spela under samma regler. Därför blir det så bekymmersamt när en riksdagsledamot vill förbjuda yttringar han anser vara påträngande. Vem bestämmer vilka ljud som är jobbiga, påträngande och störande?

Tradition rättfärdigar inte erodering av vår sekularitet. Om så vore fallet hade vi i traditionens namn inte separerat stat och kyrka och vi hade fortsatt med bibelstudier och förbehållit äktenskapet exklusivt för en man och en kvinna. I många fall är traditionen fel och om Staffan Danielsson saknar andra argument så har han ingen reell grund för sin ståndpunkt.

Danielsson menar felaktigt att motstånd mot obligatorisk skolavslutning i kyrkan också måste innebära motstånd mot böneutrop. Att det råder yttrandefrihet i Sverige innebär att vi inte helt kan komma ifrån andras yttringar. Den som rör sig i den allmänna sfären måste acceptera att andra kommer dela med sig av sina idéer. Det kan vara tidningar, affischer, någon demonstration etc. Vi kan fritt välja att inte ta del av dem men att helt slippa kan inga kräva för det skulle kräva förbud av yttringar för alla andra. Den som ger sig in i stan måste leva med det faktum att de som sitter brevid på bussen kan ge uttryck för feministiska idéer, utanför butiken kanske det står en ungdomsförening som vill samla pengar till de fattiga och på väg hem kan man läsa i gratistidningen att ungdomslönerna borde sänkas. Ingen kan tvinga en att stanna upp och lyssna men att kräva frihet från andras yttringar kan inga göra.

Sverige är under en sekulariseringsprocess. Steg efter steg tas för att göra skillnad på stat och kyrka. Det här är något vi alla kan både vara glada och stolta över. Det är bara en sekulär stat som kan garantera individuella fri-och rättigheter för oss alla. Därför finns det bara två alternativ gällande böneutropen. Antingen förbjuder vi dem och därmed också kyrkklockorna eller så skapar vi generella regler som alla typer av samfund kan hålla sig till. Det tredje alternativ som Staffan Danielsson vill luta sig åt, att acceptera klockorna men förbjuda böneutropen, existerar inte. I alla fall inte för de som värnar både svensk sekularitet och demokrati.