Därför sa jag ja till medlarnas bud

Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening sa ja till medlarnas hemställan. Vi gjorde det trots att avtalet har brister och inte är tillräckligt för att höja söktrycket till lärarutbildningen. Vi gjorde det för att alternativet var än hemskare. Vi gjorde det trots att det var ett svårt beslut att ta.

I juni kom slutbudet från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Ett bud som inte kan ses som annat än ett hån mot lärarna och fackföreningstanken. Det var därför lätt för oss att säga nej till budet och gå till medling. Medlarnas Christina Rogestam och Jan Björkman har efter sommaren gjort ett mycket gott arbete med att försöka hitta en lösning som kunde accepteras av båda parter.

Medlarna utgick oväntat nog från SKLs slutbud och försökte skruva i det. Eller skruva är fel ord, de tog budet, insåg snabbt att det inte var någon uppvärdering av läraryrket och tog ett hårt tag i håret på SKL och drog dem närmare lärarna. De kämpade hårt för att ta bort den idioti som SKL inledningsvis, helt utan verklighetsuppfattning, trodde låg nära vad Lärarnas Samverkansråd skulle acceptera. För att förstå hur stor förändring det var mellan medlarnas hemställan och SKL:s bud vill vi peka på tre viktiga aspekter.

• SKL försökte förneka facken rätten att stödja i medlemmarnas löneförhandlingar. Medlarna lyckades försvara denna rätt.  Arbetsgivaren har länge haft på sin agenda att ta bort förhandlingsrätten. För LR Stud är det en central facklig rättighet att inte behöva stå ensam mot en stark arbetsgivare.

• SKL försökte låsa lärarna i ett långt femårsavtal.  Medlarna lyckades avstyra detta och nådde tillslut en konstruktion som i praktiken innebär att lärarna nu har ett avtal som kan omförhandlas om två och ett halvt år. Uppsägningsklausulen gör att om avtalet missköts av arbetsgivaren går det att påbörja en ny avtalsrörelse.

• SKL försökte låtsas om att introduktionsperioden inte existerade. Medlarna lyckades skapa en ny anställningsform för lärare under sin introduktionsperiod. För legitimationsreformen är introduktionsperioden helt avgörande. Att medlarna visar vikten av en central reglering av dessa anställningar är glädjande, något SKL inte var i närheten av. Vi kräver fortfarande ännu mer reglering i form av tid och ersättningsnivåer men detta är en bra början för att minska tröskeln mellan utbildning och arbetsliv för blivande lärare. Vi har kommit ett steg närmare de speciella tjänster och garanterade platser reformen behöver.

Christina Rogestam och Jan Björkman har i sin hemställan helt underkänt SKL som arbetsgivare och förhandlingspart. Vår nuvarande arbetsgivare beter sig inte seriöst och tar inte lärarnas behov av uppvärdering på allvar.

I denna avtalsrörelse har vi nått vägs ände, vi kan inte få mer från vår nuvarande arbetsgivare. Vi kan inte få mer i kommande avtalsförhandlingar heller. Avtalsförhandlingar är till för att justera löner och går någon för långt ifrån märket blir det ramaskri.

Lärarna är i behov av en stor uppvärdering både vad gäller lön och villkor. 10 000 mer är fortfarande ett krav, en ordentlig översyn och regleringen av lärares arbetstid är fortfarande en nödvändighet. Ska vi få till det så måste vi byta arbetsgivare.

Det är inte nu läge att kräva avgång för fackföreningarnas ledning. Det är nu dags att kräva ett förändrat huvudmannaskap och förstatliga den kommunala skolan.

Freddy Grip (5 artiklar)

Anmäl