Tintin i Kongo är ett försök att dölja folkmord

Så här ett par dagar efter Tintin-gate kanske det finns anledning att reflektera en liten stund. Givetvis är det anakronistiskt att döma ut litteratur från förr efter våra dagars moraliska måttstockar, men just i fallet med Tintin i Kongo finns en särskild anledning att titta närmare på underliggande villkor och värderingar. När, och varför skrevs Tintin i Kongo - det seriealbum som var utgångspunkten för hela Tintin-gate?

På 1920-talet blev serietecknaren George Remi - Hergé - anställd på den belgiska tidningen Le Xxéme Siécle, och 1929 fick han i uppdrag att göra en äventyrsserie. Syftet var klar uttalat - Belgien skulle framställas i positiv dager. Huvudpersonen skulle skickas till olika exotiska platser, och Herge gjorde honom till reporter. Tintin var skapad.

Att det fanns behov av att framställa Belgien i positiv dager råder det ingen tvekan om. Och det är heller ingen slump att redan det andra Tintin-albumet, som utkom 1931, utspelar sig just i Kongo.

Mer än något annat hade just kolonin Kongo och det som utspelade sig där bara ett par decennier tidigare, blivit en skamfläck för Belgien.

Den så kallade Kongostaten i västra Afrika blev i mitten av 1860-talet en belgisk koloni, men till skillnad från andra länders kolonier var hela landet en privat egendom som tillhörde den belgiske kungen Leopold II. I "Kung Leopolds vålnad" av Adam Hochschild (finns som pocket för 37 kronor) får vi den sanna berättelsen om ett av de värsta folkmorden i modern tid. På ett gripande sätt skildrar den en episod i historien som folk velat – och delvis lyckats - glömma.

Folkmordet i Kongostaten omfattade någonstans mellan 10 och 30 miljoner människor, och åtskilliga fler, särskilt barn, fick sina händer avhuggna när de inte gjorde som Leopolds hantlangare hade bestämt. Barnen utan händer skulle avskräcka andra från att inte göra som slavägarna ville.

Men folkmordet i Kongo kom också att skapa den första internationella solidaritetsrörelsen med ett förtryckt folk. Och det var just fotografierna av barn med avhuggna händer och berättelserna om Leopolds bestialiska metoder för att berika sig, som väckte avsky.

Den internationella folkstormen mot det systematiska mördandet och den besinningslösa rovdriften, ledde till att kung Leopold tvingades lämna över sin privata koloni till den belgiska staten. Då hade minst 10 miljoner människor mördats, och när kung Leopold 1908 tvingades lämna Kongo till den belgiska staten var han angelägen om att sopa igen alla spår: ”Jag ska ge dem mitt Kongo, men vad jag gjort ska de inte lägga sig i!”, ska han ha sagt till en av sina medhjälpare. Och under 8 dagar i augusti 1908 brändes merparten av dokumenten kring vad som utspelat sig.

Hur många människor som mördades är det därför fortfarande svårt att fastställa, men det kan alltså röra sig om så många som 30 miljoner. Men trots Leopolds försök att sopa igen sina spår så hade bilderna på människor med avhuggna händer redan spridits över hela Europa och den proteströrelse som följde innebar en första väckarklocka för vita européer om de övergrepp och folkmord som pågick i Afrika. Och bilden av Belgien fortsatte att vara skamfilad.

Man skulle kanske kunna tänka sig att Herges skildring av Kongo, hans stereotypa teckningar av ansikten och kroppar, och hans systematiska idiotförklaringar av de afrikaner Tintin möter, bara är ett uttryck för att Herge inte visste bättre, att det var så de flesta vita européer såg på svarta på den här tiden. Men detta är inte riktigt sant.

Folkmordet i Kongo var inget okänt i Hergés samtid. Författare som Joseph Conrad, Mark Twain och Arthur Conan Doyle engagerade sig, och i proteströrelsen fanns ett mycket tydligt ställningstagande mot den samtida rasismen. Långt efter att den belgiska staten formellt tagit över landet så fortsatte också Belgiens rykte att vara präglat av det som många visste faktiskt hade skett.

Hergé kan knappast ha varit ovetande om detta. Hans uppdrag var däremot tydligt – Belgiens ära skulle räddas. Det var viktigt att framställa situationen i Kongo så, att bilden av Belgiens roll i Afrika förändrades från folkmord och avhuggna händer, till en välvillig, klok och vit förvaltare av de dumma och osjälvständiga svarta.

Och det är i det perspektivet vi måste förstå Tintin i Kongo – och med all säkerhet en viktig anledning till att Hergé själv grundligt omarbetade både bild och text. Allra tydligast är bilden av när Tintin står framför en grupp svarta elever i en skolsal och berättar för dem om deras belgiska fosterland. I den omarbetade versionen undervisar Tintin istället i matematik.

Kongo var Belgiens skamfläck. Den måste tvättas bort. Tintin i Kongo kan man därför inte bedöma utan att känna till Hergés mycket specifika uppdrag – att framställa Belgien i positiv dager. Och de som idag fnyser åt lättkränkta människor, bör kanske stanna upp och fundera litet kring hur mycket de själva egentligen visste om detta bortglömda folkmord.

Och vi bör nog alla fundera på hur en alls icke aningslös serietecknare fick i uppdrag att tvätta bort Belgiens skam.