Bildt tyst när Turkiet börjar islamiseras

Torsdagen den 20 september avslutades en massrättegång i Turkiet där 365 stod åtalade för ett försök till statskupp år 2003. Processen har pågått i två år och många av de åtalade fick hårda straff, bl a fick tre generaler livstidsfängelse. 

Enligt de tusentals dokument och ljudinspelningar som har varit bevismaterial skulle militären efter det islamistiska AKP:s valseger år 2002 ha planerat att bomba moskéer i Istanbul och provocera en väpnad konflikt mot Grekland. Detta skulle militären sedan använda som förevändning för en statskupp. Den turkiska militären har alltid haft en stark ställning. De har sett sig själva som försvarare av den turkiska sekulära staten och i princip varit immuna mot åtal i turkiska brottsdomstolar. 

Sedan Tayyip Erdogan blev premiärminister för 10 år sedan har det pågått en maktkamp mellan militären och AKP och de hårda domarna i förra veckan visar tydligt att militärens makt har försvagats. Vi är många som med glädje sett maktförskjutningen från militären till det folkvalda parlamentet och regeringens och hittills har vi försvarat AKP-partiet mot dem som har hävdat att partiet har en dold agenda.

Men sedan i våras har jag med stor oro följt utvecklingen i Turkiet och min oro stärktes när jag var där i förra veckan och träffade NGO:s och politiskt aktiva kvinnor. De kvinnor jag träffade i Diyarbakir menade att premiärministern är en mycket konservativ man med en patriarkalisk familjesyn. Liksom många andra liberaler hade de haft stora förhoppningar att med hjälp av AKP kunna krossa militärens makt. De hade litat på hans löfte att AKP skulle respektera deras livsstil. Men nu verkar det som om han har brutit det löftet. Landet börjar bli alltmer islamiserat. 

I våras demonstrerade tusentals kvinnor i protest mot regeringen Erdogans deklarerade avsikt att skärpa lagarna gällande abort och kejsarsnitt. Kvinnoorganisationerna i Turkiet upprördes också över att premiärministern, vid ett möte på hans residens, hade sagt att han inte tror på jämlikhet mellan män och kvinnor. På kvinnodagen 2011 avfärdade Erdogan den statistik som visade att antalet hedersmord hade blivit 14 gånger fler mellan 2002 och 2005 med att det enbart berodde på att fler mord hade anmälts. Han hävdade istället att våldet mot kvinnor hade minskat. 

Det islamistiska AKP:s konservativa politik drabbar inte bara kvinnor utan alla dem som vill ha friheten att leva sitt liv som de vill. I flera kommuner där AKP styr har alkoholservering förbjudits. Även kulturen har drabbats av Erdogans religiösa påtryckningar. Han kallade de intellektuella för den ”despotiska arrogansen” och frågade irriterat ” Tror ni att det är bara ni som bestämmer över teatern i det här landet” ”Varifrån tar ni er rätten att uttala era åsikter till alla och envar? Efter Erdogans uttalanden bestämde myndigheterna att en pjäs som uppfattades som vulgär skulle tas bort från spelprogrammet.

Skådespelarna demonstrerade mot beslutet vilket fick Erdogan att se till att statsunderstödda scener förlorade sina bidrag. Den världsberömde pianisten och ateisten Fazil Say åtalades för ”ärekränkning av religionen” för att han på twitter citerade en dikt av den medeltida persiska poeten Omar Chajjman. 

De exempel som jag har nämnt har väckt starka reaktioner och lett mycket debatt om vart Turkiet är på väg. Människorna jag träffade i Turkiet var bekymrade över att Sverige inte längre är lika tufft mot Turkiet nu när Anna Lindh är borta. Utrikesminister Carl Bildt talar ofta och gärna högljutt om sina goda relationer med Turkiet men inte enda gång har jag hört honom uttrycka oro för vad som händer med yttrandefriheten och kvinnors rättigheter i landet. Det räcker inte att åka till Turkiet och dricka te med ledarna. Nu handlar det om att ställa krav. 

Carina Hägg (56 artiklar)

Anmäl