Minska antalet fetmaoperationer

När man frågar personer med olika handikapp om de (i teorin) skulle få välja ett annat handikapp så svarar i princip alla att de hellre behåller sitt egna handikapp än byter. Detta gäller för alla utom för en grupp. De som är feta väljer hellre ett annat handikapp än det som de har idag.

Att fetmaoperationerna började erbjudas som behandlingsform måste därför för många ha varit en helt fantastisk möjlighet. Enligt de studier som idag finns så får de opererade ökad livskvalitet och - förstås - en betydligt minskad risk för sjukdomar som sitter ihop med fetma. Det vill säga diabetes 2, hjärt- och kärlsjukdomar, vissa cancerformer och stroke. Även medicineringen minskar. Detta skriver Dagens Medicin den 23 september. Detta är förstås väldigt bra men jag vill lyfta frågan om inte både samhället och individen – i förlängningen – kommer att må bättre om fetmaoperationerna hör till undantagen.

Trots de goda resultaten av lägre antal av så kallade livsstilsrelaterade sjukdomar, söker denna grupp lika mycket vård som om de hade fortsatt att vara feta, men nu av andra anledningar. De nya är komplikationer som gallsten, tarmvred, läckage, blödningar och näringsbrist. Och då är inte primärvårdsbesöken inräknade i delrapporten från SOS-studien (Swedish Obese Study). Rapporten är publicerad i JAMA, amerikanska läkarsällskapets tidskrift.

Jag har alltid hävdat att folkhälsoarbete och förebyggande insatser lönar sig oavsett hur man vrider på myntet. Rapporter om att fetmaoperationer är det mest effektiva har haglat och SBU har fastställt denna slutsats.

Men så fel det kan bli ändå. Varje enstaka komplikation som beskrivs ovan är tillräckligt för att känna vanmakt. Är det rätt att behandla människor så? Är det inte ett totalt misslyckande att det har fått gå så här långt - att operation anses som den bästa vägen för att stoppa fetma?

Jag är på helt införstådd i att fetmaoperationer har varit det sista hoppet och har fungerat för många enskilda individer. Det är bra. Fetma är en sjukdom som liksom många andra livsstilsjukdomar kräver behandling. Likaväl som vi får behandling för hjärtinfarkt eller cancer ska vi förstås ge rätt behandling till fetmapatienter. Det jag vänder mig emot är den skeva fokusering kring hur vi ser på sambandet mellan mat och hälsa. Mat är för de allra flesta betydligt mer än bara näring. Det är också något roligt, gott och trevligt. Men för många också förknippat med mycket skuld och problem. Jag vågar hävda att för många förknippas inte mat längre som något nödvändigt och viktigt utan som ett bantningsmedel. Det är djupt tragiskt.

Om vi i samhället - på alla nivåer och i betydligt högre grad - agerar så att barn, ungdomar och vuxna skaffar sig bra mat och livsstilsvanor så slipper många att sedan bli feta och överviktiga. Det är en självklarhet, men ändå viktig att upprepa. Och en av de viktigaste förutsättningarna för att nå dit är att vi vuxna visar upp ett sunt förhållande till mat och motion. Då ökar chansen radikalt att nästa generation ser maten som en nödvändig och positiv del av livet. Med resultatet att en större andel uppnår normalvikt.

Jag ser många goda exempel på förändringar idag. På träningslokalen kommer fler och fler. Även de med en kroppshydda som många gånger inte har varit vanliga att se på just träningslokaler kommer också.  Fruktstunderna i skolan och fruktkorgarna på arbetsplatserna är andra goda exempel. Och så kallade gå-tåg till skolor för att undvika onödig bilkörning. Bara för att nämna några få exempel.

Även på andra nivåer i samhället sker förändringar. Livsmedelsverket har under våren fått i uppdrag att stötta vården i samtal om bra matvanor. FYSS (Fysisk aktivitet på recept) är en annan bra satsning.  Fyss innebär att patienter med riskfaktorer för diabetes 2 och hjärt- och kärlsjukdomar och likande som första behandlingsform får ordinationer på fysisk aktivitet, ibland med ekonomisk subventionering.

Detta sker i sjukvården - en viktig arena även för hälsoarbetet. Men jag tror ändå att de flesta insatser för hälsan med fördel ska ske på arenor utanför hälso- och sjukvården- då når vi den friska delen av befolkningen.

Hela sjukvårdssverige står inför stora utmaniningar. Om vi ska klara av vårdbehovet om redan tio-15 år behövs det ytterligare mellan 16 och 30 miljarder kr, bara i Stockholms län. För att överhuvudtaget klara av vårdbehovet är det med andra ord helt nödvändigt att färre blir sjuka från början, de gånger det går att förhindra.

Jag tror att fetmaoperationer kan behövas men i betydligt mindre omfattning än idag. Framförallt tror jag dock att rejäla insatser som vi märker av i vardagen är de som ger resultat, inte bara i pengar utan även i livskvalitet. Det ger ett hållbart samhälle. Ur flera aspekter.

Maria Sitell (2 artiklar)

Anmäl