Svenska universitet riskerar att bli ett B-lag internationellt

Lika istadigt, med nosen i marken, som vår gamla hund när han inte ville gå längre på promenaden, håller statssekretare Honeth och utbildningsminister Björklund fast vid ett kvalitetssystem för svensk högre utbildning som de mot allas bättre vetande drivit igenom, och som kan liknas vid ett stort lotteri. Ett lotteri där studenterna är insatsen och arbetsmarknadens företag är förlorarna.

Systemet blev utdömt av ENQAs expertgrupp i den rapport man publicerade i våras och ENQA (ENQA är den europeiska ”kvalitetsorganisationen för kvalitetsorganisationer”) har nu beslutat att Högskoleverket (HSV), som kvalitetssäkringsorganisation inte uppfyller kraven för ett fullvärdigt medlemskap. Dessa krav, European Standards and Guidelines (ESG), fastställdes i Bergen 2005 av Europas utbildningsministrar inom ramen för Bolognaprocessen. Den process som syftar till att modernisera europeisk högre utbildning och skapa det som kallas ”the European Higher Education Area” (EHEA), en förutsättning och en nödvändighet för Europas utveckling.

ENQAs beslut var ingen överraskning för oss som varit med i denna märkliga historia sedan dess början hösten 2008. En historia som är ett ypperligt exempel på hur man, om man har makt och möjligheter att göra sin röst hörd, kan göra vilken osanning som helst till sanning.  

Sedan våren 2009 har statssekreterare Honeth och ministrarna Krantz och därefter Björklund varit tydligt informerade om att detta skulle komma att ske. Gång på gång, vid de regelbundna möten jag var kallad till på utbildningsdepartementet under våren-sommaren 2009 under utvecklingen av det system vi kallade för Kvalitet för lärande informerade jag om detta. Vid något tillfälle blev jag upplyst om att regeringen kunde bestämma vad den ville, inklusive vilken färg jag hade på väggarna på Högskoleverket.

Gång på gång informerade universitetskansler Anders Flodström om detta vid möten med minister och statssekreterare. I februari 2010 vägrade dessa att ta emot ett mycket tydligt PM som vi skrivit om de förväntade följderna; systemet kommer inte att kunna godkännas på grund av sina stora brister och på grund av den politiska detaljstyrningen. I maj 2010 skickades hastigt två departementstjänstemän på möte till ordförande för ENQA för en diskussion. Samma sak uttalades; det som utbildningsdepartementet tagit fram på egen hand var 1) inte att betrakta som ett kvalitetssystem och 2) för politiskt styrt för att kunna godkännas.

Min gissning är att just nu är utbildningsdepartementet och HSVs ledning tacksamma för att diskussionen mest rör sig om enskilda detaljer. Vad ska att sådant här system egentligen granska? Vad är det egentligen för fel på systemet? Det här med resultat är väl bra? När ska de, HSV? eller regeringen? egentligen göra några ”kompletteringar”, nu eller om två år? Är det verkligen så att HSV är uteslutna eller är de bara satta under granskning? Hur blir det nu med den nya myndigheten som ersätter HSV vid kommande årsskifte, Universitetskanslers-ämbetet, blir den godkänd?

Om vi nu kan kalla det en ny myndighet. Här vill man gärna citera Alf Henriksson; ”Det var som det var. Tills det blev som det blev. Det blir som det är. När det är som det är. Det är som det är. Tills det blir som det blir. Faran är att det blir som det var”.  Jag kan svara på dessa frågor. Jag har svarat på flertalet vid otaliga tillfällen under dessa år som gått och tänker inte ägna mer tid åt det nu.

Min åsikt är att vi istället borde ställa en rad väsentliga frågor och kräva tydliga svar och handlingar. Denna gång ifrån den minister som är och borde vara ansvarig. Av vilken anledning drev man igenom detta system trots all vetskap om att det inte skulle godkännas? Av vilken anledning insisterar man på att fortsätta med systemet mot allt bättre vetande? Vem och vad vinner man på detta? Vad säger detta om trovärdigheten för den svenska högskolepolitiken? Är fler beslut och reformer baserade på samma grumliga grunder?  Och, till några andra riktar jag följande frågor: Vad säger allianskamraterna om att vi har ett system som driver utvecklingen bakåt mot traditionellt uppsatsskrivande istället för framåt mot kompetensbaserade utbildningar som ligger i linje med arbetsmarknadens behov? Och vad svarar näringslivet på denna fråga?

Time out!  Stoppa nu det som pågår. Konsekvenserna är för allvarliga. Svenska utbildningar och svenska studenter riskerar att bli ett B-lag internationellt. Svenska redan utbildade psykologer, jurister, civilekonomer, civilingenjörer osv får sämre konkurrensförmåga. Utländska studenter har ytterligare ett skäl, utöver studieavgifter (de högsta i Europa), att sky Sverige och svenska universitet. Svensk högre utbildningspolitik är inte seriös. Och, landets universitetslärare har faktiskt annat att göra än att skriva självvärderingar som HSV slänger i papperskorgen. 

Om tio dagar ska jag för Europarådets räkning tala om kvalitets organisationer och kvalitetssystem för högre utbildning på en konferens i ett litet, fattigt östeuropeiskt land. Det blir inte Sverige jag beskriver som ett föregångsland.  Vem ser till att vi blir det?