Prisökningarna för ’Average Joe’ kan avgöra USA-valet

Sedan 2007 har bensinpriset i USA i praktiken fördubblats. Det ligger fortfarande en bra bit lägre än i Sverige, men för den bilbundne och bilberoende amerikanen är detta ett stort problem. Inte minst drabbar detta den del av befolkningen som inte bor i storstäderna längs kusterna – och som har stora avstånd till både arbete, skola och sjukhus.

Detsamma gäller priset på mat där exempelvis priset på vanliga ägg ökat med över 20 procent på endast några få månader. Ägg är endast ett exempel, men matpriserna har i allmänhet gått upp – och gjort så i ökande hastighet. Medan både bensin- och matpriserna diskuteras i media, berörs inte bakomliggande orsaker. Inte heller verkar man se hur detta kan komma att påverka höstens presidentval.

Barack Obama gick till val 2008 på att vilja genomföra stora förändringar i amerikansk politik, framför allt vad gäller utrikespolitiken och medborgerliga rättigheter. Av den anledningen fick han också Nobels fredspris. Men just på dessa områden har han inte levererat. Istället har landets militära närvaro runt om i världen ökat. Visserligen har det också skett vissa smärre sentida trupptillbakadraganden, men nästan uteslutande i samband med starkt ökad närvaro av privata legoknektar i form av säkerhetsbolag. Den amerikanska krigsapparaten är både större och mer aktiv än under George W. Bushs presidenttid, vilket förklarar varför den fredsrörelse som så starkt bar fram Obama 2008 har tystnat helt.

Detsamma gäller medborgerliga rättigheter, där Obama mot löften om att stänga fängelset på militärbasen i Guantanamo och upphäva den så kallade Patriot Act-lagstiftningen istället gjort tvärtom. Fängelset i Guantanamo finns kvar, användandet av tortyr genom waterboarding har godkänts, Patriot Act har både förlängts och förstärkts och presidentens makt har utökats ytterligare. Exempelvis hävdar Obama idag rätten att utan vare sig rättegång eller bevisning avrätta amerikanska medborgare, både utomlands och i USA, under förvissningen att de är ”terrorister”. Den så Bushkritiska rörelsen för medborgerliga rättigheter har därför, likt fredsrörelsen, tystnat.

Bland annat av dessa anledningar finns ingen anledning att tro att någon annan fråga än ekonomin kommer att vara valfrågan nummer ett. Valet kommer således att handla om realpolitik snarare än idéer om rätt och frihet. Men media fokuserar nästan helt på statistik om arbetslöshet och ekonomisk tillväxt, två kurvor som i huvudsak pekar i fel riktning och som inte verkar vilja ge med sig. Delvis beror detta på att den offentliga inflationsstatistiken visar på endast måttlig inflation.

Detta stämmer dock inte med erfarenheten hos en majoritet av befolkningen. Inflationsmåttet har kommit att urlakas och representerar inte längre normalkonsumentens inköp. Exempelvis har både bensin och mat begränsad effekt, vilket gör att starkt ökande priser på sådant som direkt drabbar amerikaner i vardagen endast får marginell påverkan på den offentliga inflationsstatistiken. Med andra ord: den som endast ser till statistiken missar verkligheten för de breda folklagren.

Prisinflationen förklaras enkelt genom både Bushs och Obamas stimulanspaket samt de ”kvantitativa lättnader” som den amerikanske centralbanken i tre omgångar använt för att försöka få igång ekonomin. Bägge metoder innebär en stark ökning av antalet pengar i omlopp, vilket efterhand för med sig att varje dollar minskar i värde – och priserna stiger således.

Lägg därtill en global ekonomisk kris, krig och osäkerhet i främst oljeproducerande länder, samt allehanda problem på världsmarknaden för grödor och andra livsmedel. Effekten är att priser starkt går upp.

Hittills har priserna delvis hållits ned delvis på grund av att kinesiska investerare håller likvider i dollar och delvis på grund av en förståelig ovilja hos nationella banker att öka kredittillgängligheten för icke kreditvärdiga kunder. Men det finns stark politisk press på bankerna att öppna skattekistorna på vid gavel, vilket ytterligare (och snabbt) ökar mängden pengar i omlopp. Det finns också skäl att tro att utländska investerare kan komma att överge dollarn, vilket får pengar i utlandet att flöda in i landet igen. Detsamma gäller effekten av de kvantitativa lättnaderna, som ännu inte kommit att till fullo påverka konsumtionsvaror.

Vi kan alltså räkna med priserna framöver ökar ännu mer och i högre hastighet. Kanske sker detta redan innan valet, vilket skulle göra utgången högst oviss trots att Obama idag ser ut att ha stor chans att väljas om. Men problemet är långt större än ett presidentval. Världen riskerar att kastas in i en global depression om det vill sig illa. Att början på en sådan också kan få effekter i valet är inte särdeles konstigt.

Det kommer att bli mycket intressant – både ekonomiskt och politiskt – att hålla koll på konsumentpriserna. Hur dessa utvecklas framöver kan mycket väl bestämma vem eller vilka som blir valets förlorare.

Per L Bylund (7 artiklar)

Anmäl