Haddile visar att Barnkonventionen bör bli svensk lag

”Man kan plantera om ett träd en gång, men inte två.” Så sa min gymnasielärare till mig apropå Migrationsverkets beslut att utvisa tvååriga Haddile. Och hon, min lärare, borde veta. Hon kom som krigsbarn från Finland under andra världskriget och växte upp ständigt beredd att packa väskan och flytta. Haddiles och min lärares exempel visar att Barnkonventionen bör inkorporeras i svensk lag så snart som möjligt.

I den svenska utlänningslagen finns två extra viktiga paragrafer. Den ena handlar om barnets bästa, den andra om barnets rätt att komma till tals. Men att barnets bästa ofta hamnar i skuggan av okänsliga byråkraters okunskap har jag sett exempel på väldigt många gånger, inte minst under min tid som nämndeman i migrationsdomstolen.

Okunskapen handlar ofta om bakgrunden till varför dessa två paragrafer finns i lagen, nämligen att det egentligen är två portalparagrafer i Barnkonventionen. Trots att det var över 20 år sedan som Sverige ratificerade Barnkonventionen får vi dagligen exempel på hur barns rättigheter kränks av det svenska samhället. Haddiles fall är ett synnerligen talande och allvarligt exempel.

För det är inte nödvändigtvis så att ett barns bästa är att återförenas med sina biologiska föräldrar. Det är inte nödvändigtvis så att det är Haddiles bästa att riva upp henne från hela hennes universum, all hennes trygghet, för att föras till ett land hon inte vet något om, till en otrygg framtid där ingen vet om hon någonsin kommer kunna återförenas med någon i sin biologiska familj. Nej, det är självklart så att Haddiles bästa är att få stanna där hon är trygg, med familjen som älskar henne som sin dotter.

Hur ska vi då lösa det här? Hur ska vi säkerställa att barns rättigheter inte kränks i Sverige, eller åtminstone kränks så lite som möjligt. Ett viktigt steg på vägen vore att inkorporera Barnkonventionen som svensk lag, det vill säga att helt enkelt göra Barnkonventionen till svensk lag, rakt av. Norge har gjort det, så varför skulle inte vi i Sverige kunna göra det? Det är vad Barnombudsmannen och Unicef vill. Det är vad jag vill.

Genom en inkorporering av Barnkonventionen skulle förståelsen för barns rättigheter öka inom svensk rättspraxis. Det skulle inte gå att ducka för dess betydelse genom att gömma sig bakom andra lagtexters eventuellt överordnade betydelse. Min övertygelse är att det skulle ge mer tyngd åt frågan om barnets bästa.

Och det är min övertygelse att om barnkonventionen inkorporerats i svensk lag, så hade vi aldrig behövt oroa oss för att Haddile skulle ryckas upp från sin familj.

Stina Bengtsson (2 artiklar)

Anmäl