Public service ska inte ha ensamrätt på lekprogram

Public service-utredningen presenterades under förra tisdagen. Utredningens förslag om ett avskaffande av tevelicensen är välkommet. Liberala ungdomsförbundet har länge drivit frågan om ett avskaffande till förmån för skattefinansiering då licenssystemet är såväl otidsenligt som orättvist. Det offentliga bör inte vanemässigt övervaka medborgares teknikägande.

Vi befarar däremot att få ytterligare steg kommer att tas i mediepolitiken framöver. Den politiska enigheten är stor samtidigt som teknikutvecklingen har sprungit ifrån delar av den nuvarande Public service-modellen. Något som inte tycks förändras trots utredningens förslag om digitalradio i SR:s och UR:s regi. När television lanserades i stor skala i Sverige år 1956 gick staten exempelvis i bräschen för upprättandet av ett nytt medium.

Länge sågs de statsägda tevekanalerna som de enda möjliga garanterna för samhällsinformation och brett tillgänglig underhållning. I dag finns däremot en uppsjö av livskraftiga tevekanaler att tillgå. Såväl inrikes- som utrikessända. Internetutvecklingen har vidare inneburit att vi i dag har tillgång till såväl information som underhållning genom ytterligare ett medium.

Vår hållning är därför att Public service-uppdraget i framtiden bör koncentreras till att omfatta informationsspridande som inte kan tillgodoses av andra aktörer. De statliga mediernas övriga utbud borde däremot anses alltför frånsprunget sin tid för att finansieras med allmänna medel.

Ansvariga politiker antar dock i regel en konserverande linje vad gäller den föränderliga mediemarknaden. Exempelvis vad gäller rena underhållningsprogram inom ramen för Public service. Något vi menar skapar oönskade såväl som orättvisa effekter på mediemarknaden i sin helhet.

Vi vill därför föreslå en liten men viktig reform inom ramarna för den förda politiken. Nämligen att de delar av Public service som inte uppfyller kriterier för samhällsinformation bör underställas offentlig upphandling. Detta har potentialen att säkerställa kontinuerliga kvalitetsförbättringar i linje med vad tittare och lyssnare önskar. Därmed förbättras Public service-funktionens utbud samtidigt som mediemarknaden blir mer rättvis. Det är i dag mycket svårt att motivera varför en statlig aktör ska ha ensamrätt på att sända allmänt betalda lekprogram. Genom en förändring kan detta i stället åläggas de aktörer som tjänar Public service-modellens grundtanke bäst.

Detta kan i praktiken innebära litet för vilken den slutliga avsändaren blir. Om SVT och SR håller den kvalité som deras förespråkare hävdar bör de vinna upphandlingarna. I en tid där upphandlingen har blivit en rättvis, effektiv och rättssäker norm bör inte offentliga medier undantas den där särskilda skäl inte föreligger.

Kombinerat med förenklade möjligheter att upprätta radioverksamhet och politisk teknikneutralitet inför nya medium kan en förändrad Public service lägga grunden för en moderniserad mediepolitik fri från gamla mål om statlig dominans av etersändningar.